Gästkrönika: Ge mig något att tro på
Juli månad närmar sig sitt slut och trots att det återstår över en månad innan transferfönstret stänger så har Giovanni Cobolli Gigli sagt att mercaton är stängd för Juventus del. En bitter sanning eller har Juventus något stort på gång? Vågar man hoppas att Secco trots allt har ett kort i rockärmen?
Jag känner efter många år som påläst och engagerad Juve-supporter att jag faktiskt inte har någon som helst aning. Jag känner inte min egen klubb längre. Jag vet inte om jag vill eller vågar lita på den skara män som styr skeppet. Jag vet varken ut eller in. Har jag ens någon rätt att kritisera ledningen? ”Ni kom ju trots allt trea förra året” tänker nog en del.
Jag tycker faktiskt min kritik är befogad. Precis som all kritik från fansen nere i Turin. Som supporter vill man ha något att förlita sig på, något att tro på. Inter vågar tro och hoppas med Mourinho som hjärnan bakom ett redan starkt lag och Milan gjorde årets värvning när man lockade över Ronaldinho till reapris. Ronnie må vara i usel form men det spelar liksom ingen roll, Milan och dess fans vågar tro och hoppas igen. Framtiden är ljus. Känslan av att vara oövervinnelig skriker om de båda Milano-klubbarna.
Juventus kändes oslagbara för ett par år sedan. Det spelade ingen roll om vi spelade borta mot Barcelona med Zalayeta på topp och 90.000 galna motståndarfans. Juventus skakade aldrig. Inget hinder var för stort. Slå hur mycket ni vill men vi faller aldrig. Typ.
Idag får vi sitta och se på hur Inter, Milan, Barcelona, Real Madrid, Man Utd, Arsenal, Chelsea och Liverpool värvar stjärnor och framtidslöften på löpande band samtidigt som vi sitter i sandlådan och hoppas få leka med dom stora pojkarna en vacker dag.
För att förtydliga min tveksamma inställning till dagens ledning så har Juventus spenderat hisnande 867 miljoner kronor på följande spelare:
Poulsen 95 miljoner
Knezevic 7 miljoner (lån)
Amauri 200 miljoner
Iaquinta 110 miljoner
Molinaro 25 miljoner
Almiron 90 miljoner
Tiago 130 miljoner
Andrade 100 miljoner
Sissoko 110 miljoner
Jag är väl medveten om att det är enkelt att snacka med facit i hand men är inte det min uppgift som en brinnande och engagerad supporter? Om inte vi supportrar, med facit i hand, vågar kritisera och säga ifrån så lär ingen annan göra det heller. Jag drömde om en ny Kaka, en ny Zidane eller varför inte en ny Totti och jag fick Christian Poulsen…
Ge mig något att tro på.
