Gästkrönika: Henrik lättar på hjärtat
Vi närmar oss säsongsstart och vi närmar oss den med stor tillförsikt. Champions leauge-kval mot ett som på den här nivån är lätt motstånd. Sedan drar ligan igång.
Många hade förväntat sig att denna säsong skulle vara den då vi verkligen var tillbaka på allvar. Potentiella ligamästare, för att sedan utmana de stora i Champions league.
Vi får förmoda att denna trupp vi har nu är de vi kommer förfoga över när ligan drar igång. Då kan man fråga sig; har den kvalitet nog? Är den så bra som vi hoppats att den skulle vara? Jag ställer mig definitivt frågande till det.
Vi har visserligen en bredare trupp, vilket är nödvändigt med tanke på att vi (förhoppningsvis) också kommer att medverka i Champions league. Men har våra nyförvärv gett den spets som jag tror är nödvändig på den absoluta toppnivån? Vad händer om Buffon, Chiellini och Camoranesi är borta samtidigt? Då får vi förlita oss på medelmåttor som Chimenti, Legrotaglie och Salihamidzic. Vårt försvar känns totalt sett ytterst tveksam ut. Vi har en försvarare av toppklass (Chiellini), vi har en av stabil Internationell kvalitet (Melberg). I övrigt ser det undermåligt ut för ett topplag.
Många är positiva till säsongen. Vi kom trea förra året, vi tog många poäng av storlagen och presterade stundom en betydligt roligare fotboll än under Capellos era. Nu har vi en bredare trupp, nu bir vi ännu bättre! Men är det så enkelt? Betänk att några enskilda spelares suveräna form skymdes lite av lagets brister. Hur mycket hade inte försvaret läckt utan Chiellini? Vad hade vi tagit oss till utan Camoranesi fullständiga suveränitet på mitten? Vad hade hänt om inte Del Piero visat bättre form än på 10 år?
Nästa säsong kan vi inte lita på lika stor hjälp från dessa tre. Dessutom är samtliga av våra konkurrenter starkare. Jag hoppas givetvis inte mina farhågor besannas men jag är rädd för att det kan bli svårt att upprepa fjolårets framgång. Främsta skälet är vår nuvarande ledning. De spenderade mest pengar på den lagdel som är vår särklass starkaste: anfallet. Man misslyckades med vårt första val på det centrala mittfältet; Flamini. Samt misslyckades man även med andravalet; Xabi Alonso. Till slut anlände det föga spektakulära tredjevalet; Poulsen! I försöket att hitta en bättre andrakeeper än Belardi lyckades man hitta en ännu sämre(!)
Till sist: En sak gör att jag åtminstone inte gett upp hoppet. Han stavas G. I. O. V. I. N. C. O! Låt oss hoppas han redan till hösten visar sin enorma potential.
Notera: Gästkrönikan är skriven den 4/augusti, då Manninger inte var klar för Juve.
Tack Henrik Nilsson för din gästkrönika, och på återseende säger vi!
