Historik, del 1: Begynnelsen och tröjlegenden
För ett drygt sekel sedan hade fotbollen redan etablerats i England och klubbar började poppa upp lite här och var i övriga Europa. Den Italienska fotbollen föddes mer eller mindre i Genona men spred sig till de stora städerna i norr relativt kvickt.
I Turin som redan då var präglad av industrier hade ett gäng unga grabbar planer på att starta en idrottsförening. Legenden säger att de unga grabbarna från D´Azeglio gymnasiet satt på en bekväm bänk vid gatan Corse Re Umberto när de bestämde sig för att deras nya klubb främst skulle utöva fotboll. Klubben fick först namnet Augusta Tourinorum men någon i gruppen tyckte att det lät lite väl krångligt och drog sig sina latinkunskaper till minnes, resten är så att säga historia. Klubben fick heta Juventus efter det latinska ordet för ungdom och det slagkraftiga namnet gjorde succé direkt.
Man satsade relativt seriöst redan från början men klubbens första president Enrico Cafari fick ingen ro i tillvaron då man var tvungen att byta högkvarter ett flertal gånger. Drygt ett år efter det att klubben grundats hade man gjort sig ett starkt namn i staden men det skulle dröja till år 1900 innan man ställde upp i det Italienska mästerskapet, då spelande i sina ljusrosa dräkter. Hemmaplanen hette Piazza d´Armi.
1903 gjordes ett misstag som kom att förändra historien för klubben. En viss Mr. Savage som var en av Turins ledande textilgrossister la märkte till Juventus lite udda kombination med rosa överdel med svarta detaljer och svart underdel. Han började följa laget och föreslog efter ett tag att han kunde ta fram en mer komplett och enhetlig dräkt för klubben så att alla spelare kunde se likadana ut på planen. Han hade sedan tidigare fina kontakter i England och valde att importera tröjorna från en textilfabrik i Nottingham. Han beställde en rosa tröja med svarta ränder, dock tyckte hans kontakt på fabriken i Nottingham att det rosa antingen var för fult eller för ljust så han valde att skicka ner en Nott’s Countytröja till Turin, kanske var det till och med av ren snålhet. Tröjan var vit med svarta ränder, han gjorde några små ändringar i kragen och i ärmarna och skickade sedan iväg den.
När tröjorna anlände till Turin så blev både spelare och ledare besvikna, de uppskattade inte de nya färgerna men ekonomin tillät inte några nya inköp så de var helt enkelt tvungna att lära sig att leva med den svartvita tröjan. Man förlorade den första matchen i den nya tröjan mot dåtidens supermakt i den Italienska fotbollen, Genoa.
Första smaken av segerns sötma
Två år senare vann Juventus det italienska mästerskapet för första gången efter en gripande finalserie mot Genoa och Milanese. Segern krönte klubbens pionjärers ansträngningar som under den Schweiziska presidenten Alfredo Dick och med hjälp av ett par utländska spelare hade lyckats åstadkomma detta så snabbt. Alfredo Dick lämnade dock klubben strax efter den första titeln efter att han kommit på kant med ett par av spelarna. Med sig tog han några av de viktiga utlänningarna och startade en egen fotbollsklubb som han valde att kalla Turin.
De kommande åren var inte direkt framgångsrika, fram till Det första världskriget dominerade Pro Vercelli och Casale den italienska fotbollen. Juventus klev tillbaks i rampljuset igen efter kriget, målvakten Falcone och försvararna Novo och Bruna blev de första svartvita spelarna att representera landslaget. Under den här perioden hette presidenten Corradino Corrandini, en poet som hade fotbollen som hobby.
Agnellis intåg och den första stjärnan på bröstet
1923 startade klubbens andra era och en av de viktigaste förändringarna i historien skedde. Giampiero Combi, en av de bästa målvakterna genom tiderna gjorde sin debut i klubben men med facit i hand så skedde den viktigaste förändringen den 24 Juli samma år. Klubbens medlemmar valde enhälligt Edoardo Agnelli, son till Fiats grundare till president. Klubben fick en egen arena vid Corso Marsiglia, med betongläktare för att hysa den ständigt växande åskådarskaran.
Agnellis intåg i klubben var den största anledningen till att Juventus vann fem raka ligatitlar på 1930-talet. Carlo Carcano ledde laget med stjärnor som Orsi, Caligaris, Monti, Cesarini, Varglien I och II, Bertolini, Ferrari och Borel II. Sviten sträckte sig från 1930 fram till 1935 och under tiden bidrog klubben även med viktiga spelare till landslaget som vann VM 1934 i Rom. 1933 flyttade man inte på Stadio Communale som kom att vara Juventus hem i nästan 60 år. Juventus hamnade sedan i skymundan i ett par år, kriget störde visserligen men den enda titeln under en tioårsperiod kom i Coppa Italia 1938, lagets första.
Juventus första matcher ute i Europa härstammar från samma tid, man deltog i Europa Cupen som trots namnet var en föregångare till Cupvinnar Cupen och laget nådde fram till semifinalen vid fyra tillfällen. 1947 tog Gianni Agnelli över som president, och sin vana trogen blev allt han rörde vid till guld. Han var inte bara den stora mannen bakom Italiens återuppbyggnad efter det andra världskriget utan mannen som skapade det moderna Juventus.
Klubben vann ligan 1950 och 1952 och två av de mest tongivande spelarna kom från vårt grannland Danmark, John Hansen och Praest. Den största stjärnan hette dock Giampiero Boniperti en spelare som än i dag ses som en av de riktigt stora i klubbens historia. Han var lojal mor Juventus under hela sin aktiva tid och har funnit med i ledningen sedan dess. Dessutom innehar han fortfarande ett par klubbrekord, han har både spelat flest matcher för klubben (444) och gjort flest mål (177).
1953 klev Giovanni Agnelli ner från presidentposten, hans bror Umberto Agnelli över året därpå. Gianni hade lagt grunderna, inte minst ekonomisk och storhetstiden fortsatte under Umberto. Med spelare som Omar Sivori och John Charles blev man den första klubben i Italien att nå tio ligatitlar (1958) och man fick motta en prestigefull medalj för framgångar inom idrotten. Juventus vann ligan 1958,1960 och 1961.
» Läs fortsättningen
