Cagliari - Juventus: Elva par skor?
Efter att ha slagit tillbaka Zenit St. Petersburg med 1-0 väntade Cagliari på bortaplan. Hur är det man säger - klass slår o...klass?
Att ett lag som skall vara med och slåss i toppen av tabellen måste ha en trupp som är väldigt bred är något som alla klubbar, och då menar jag alla, poängterar gång efter annan. "Visst, visst" kan jag ibland komma på att jag säger mer eller mindre högt för mig själv lite då och då. Det är ett mantra som känns aningen uttjatat och överdrivet - eller?
Hur många Juventus-spelare som inte är sjuka, skadade, lite ledsna eller bara allmänt trötta kvar i laget? En efter en dukar de under. En efter en linkar de av planen med bandage på huvudet, eller i ljumsken...
Trezeguet ska "under kniven" och Zanetti har ännu inte satt sin fot på en fotbollsplan sedan försäsongen. Det sägs dock att den senare är tämligen nära en comeback nu. Chiellini gav oss alla en rejäl skrämselhicka men visade sig, som tur är, ha väldigt gott läkkött. Camoranesi gjorde sig illa i matchen mot Zenit och nu igår (läs söndags) var det dags för Buffon att gå av i förtid. Två av lagets, enligt mig, tre viktigaste spelare är alltså skadade.
Om det är någon spelare som Juventus inte kan avvara under en längre period så är det Buffon i målet. Han är oersättlig, han är i sig själv värd mer än alla andra tillsammans. Utan Buffon - ingen fest. Näst efter honom skulle jag vilja påstå att det är Camoranesi som för tillfället är lagets näst viktigaste spelare. När Mauro inte finns med på planen tappar "Den Gamla Damen" nästan allt vad offensivt mittfält innebär. Nedved i all ära, han kan springa och kämpa, men ingen annan kan ersätta Camoranesis förmåga att luckra upp ett motståndarförsvar.
Efter att ha spelat två tämligen fartfyllda matcher, först mot Udinese och sedan mot Zenit, var det ett trött lag som reste till Sardinien. Om det var något som kännetecknade Juventus för dagen så var det "trött, tröttare, tröttast...". Sissoko var trött, jag var tröttare på Molinaro och jag blev tröttast på Buffons skada.
Att Ranieri fortsätter att starta med Molinaro måste vara menat i all omsorg, men just nu gör han varken sig själv eller någon glad, eller rättvisa. Allt blir fel och det verkar helt ärligt som om Molinaro själv inte vill vara med för tillfället. Paolo De Ceglie å andra sidan visar gång efter annan att han är redo att ta över.
Om matchen som sådan finns egentligen inte mycket att säga. Det såg ut ungefär som för tre säsonger sedan när Capellos Juve plockade hem 1-0-seger efter 1-0-seger genom att göra så lite som möjligt. Amauri var dock ett utropstecken och det verkar som om brassen/italienaren var ett bra köp. Manninger, som ersatte Buffon i målet efter dennes ljumskproblem ska även ha en stor eloge. Någon som saknar Belardis helgjutna insatser?
Att möta Cagliari på bortaplan kanske inte är den mest motiverande matchen men det är just dessa matcher man bara måste vinna för att man ska kunna ha en chans på titeln. Onödiga tapp i dessa matcher och bragdmatcher som de mot Milan och Inter under den förra säsongen blir ett måste.
Nu väntar en vecka utan Champions League, något som alldeles säkerligen är väldigt välkommet i Juve-lägret. Möjligheten att låta ett par av de mer viktiga och slitna kuggarna stå över mot Catania är ytterst välkommen!
