Gästkrönika: Secco, Gigli, Blanc - Mörkret eller ljuset
Det vi Juventus-fans har gått igenom de senaste åren har inte många klubbar gjort, om ens någon. Från att ha ett av världens bästa lag och kanske världens starkaste elva och från två raka scudetti gick vi till Serie B och en helt ny start i klubbens historia.
Vi blev fråntagna allt från ära till titlar. Det förde med sig många förändringar inom klubbens ledning. Anledningen till att vi blev av med den så starka triaden var en sak: de hade fuskat. Fusk hör inte hemma i fotboll, på de grunderna är jag glad att de försvann, även om de bara var en del i det gigantiska nät av fusk som fortfarande härjar i Serie A.
Vi fick byta ut triaden mot Gigli, Secco och Blanc. Vi fick Deschamps som tränare istället för demontränaren Capello - allt han tränar blir till ligavinst (må han vinna ifred). Skillnaden i CV mellan dessa båda herrar är omätbar. Men detta var okej, för vi skulle bygga ett framtidens Juve med Deschamps vid rodret. Man blir inte världens bästa klubb på en säsong. Det krävdes tålamod av oss fans, ett tålamod många av oss inte har med tanke på att vi är vana vid stora titlar varje säsong. Men vi tog vårt straff som de män och kvinnor alla Juventini är.
Trots att vi fick börja med minuspoäng i Serie B så blev sejouren där kortvarig. Redan första säsongen tog vi klivet tillbaka i Serie A. Det visade vilken karaktärsstyrka det finns i Juventus. Lika snabbt som vi åkte ner var vi uppe i Serie A igen. Deschamps hade lyckats väldigt bra enligt många men inte enligt alla. Vår egen ledning tyckte att han behövde bytas ut, trots att han tog över ett Juventus i kris och han gjorde det bra. Han gjorde sitt jobb och kanske lite till.
Redan efter en säsong fick han sparken och in kom Claudio Ranieri. Han var mannen som skulle ta Juventus tillbaka till den absoluta toppen. Trots att han aldrig riktigt tagit något lag till toppen, mest bara tagit lag upp från botten och till mitten. Juventus comeback i Serie A blev en positiv överraskning, vi kom trea och allt var frid och fröjd. Vi hade återigen blivit ett lag att räkna med.
Till denna säsong har Juventus självklart högre mål än förra säsongen, vi satsar på scudetton. Men kan man verkligen göra det med vår nuvarande ledning och vår tränare? Bara genom att titta på värvningarna som Secco, Gigli och Blanc har gjort blir jag skeptisk till vår framtid. De verkar inte riktigt förstå att det är Juventus de leder. Ett lag som har vinst i sitt DNA, en best som aldrig blir mätt på titlar. Den här säsongen bådar tyvärr inte gott. Det känns som att Ranieri har gjort det han skulle, han kom topp fyra och tog Juve till Champions League, det är ungefär så mycket han kan prestera. Precis så känns det med ledningen, de har presterat det de kunnat, men till den absoluta toppen behövs det lite extra, och det extra har de inte. Vad Juventus behöver är en tränare som är mästare på det han gör, en dröm är Marcello Lippi. Men för att en sådan tränare ska vilja träna klubben igen måste han känna att han har kompetenta människor bakom sig. I dagens ledning finns tyvärr inte det som krävs. Att Ranieri aldrig kommer ta Juventus till scudetton är inte hans fel, han kan inte bättre. Det är ledningens fel att de inte anställde en tränare som precis som Juventus, har VINNA inskrivet i sitt DNA.
Men hur ska vi förvänta oss att de ska anställa en mästar-tränare när de själva är ett gäng amatörer och förlorare?
Tiden får ge svaren, jag hoppas jag har fel angående ledning och tränare.
- Dzenan Imsirevic (BosnjaK)