Darrigt Juve vann till slut.
Det blev en mycket spännande match, det här. När Chievo genom Marazzina gjorde 1-0 började en massa klyschor om att det är mycket svårt att möta nykomlingar i början och att motivation slår klass etc börja spöka i mitt huvud. När samme man gjorde 2-0 blev jag förtvivlad.
Ska ett så litet lag komma till Delle Alpi och slå oss? Nej, det går inte. Då började Operation Återhämtning och general Lippi får nog i alla fall vara nöjd med resultatet.
Men det började ju inte bra. Efter tio minuters spel skaffar sig Chievo en hörna som Buffon enkelt ska plocka ner. Men vad gör han? Jo han tar emot den, går ner på knä och tappar bollen mellan benen. Marazzina kan hur enkelt som helst ta sitt lag till ledningen när han lägger in bollen med en bredsida.
Ca tio minuter senare händer det igen. Marazzina ökar på till 2-0 efter ett mycket fint anfall av honom, Eriberto, Corradi och Perrotta. Juventus försvar var sig inte likt och mycket långt från det som tidigare kallats "mur" och "världens bästa backlinje". Nu var det upp till bevis för Juve. Hur starka var man egentligen?
Om jag säger så här, hade Ancelotti (all respekt för honom, han gjorde ett fint jobb i Juve) varit vid rodret hade jag oroat mig rejält. Men nu var det inte så. Med Lippi kan man vända sådana här inledningar och redan tre minuter efter Chievos andra mål får Juventus en hörna som resulterar i att Alessio Tacchinardi med ett mycket distinkt skott tar oss tillbaka i matchen. Nu var Juventus på gång.
Några minuter senare blir det mål igen. Nedved och Trezeguet är ensamma med målvakten. En back är emellan dem och Nedved är för osjälvisk och passar Trezeguet som rullar in bollen i mål. Men domaren blåser för offside. På reprisen ser vi att så inte var fallet, men det är inte mycket att göra åt det. Varken den assisterande domaren eller huvuddomaren hade någon repris att titta på så dem ska man inte klandra.
Efter det följer ett aggressivt spel och både Tudor (som ger tillbaka på Corradi efter dennes armbåge i ansiktet på kroaten) och Iuliano skaffar sig gult kort.
Chievo såg ut att gå till halvtidsvila med en skrälledning, men just Tudor ville annat. I den 43:e minuten får Juventus en frispark ganska nära hörnflaggan och Del Pieros krossboll möter Tudors panna och det är nu utjämnat! Det kändes verkligen skönt efter att man befunnit sig mellan hopp och förtvivlan många gånger under den första halvleken.
Till den andra halvleken byter Lippi ut Zenoni och O´Neill får göra säsongsdebut på Delle Alpi. Han tar Tudors plats när kroaten flyttar ner till högerbacksplatsen. Kanske för att han skulle undvika att dra på sig ytterligare ett gult kort i den hätska stämningen kring mittcirkeln, samtidigt som mittfältet behövde en kreativ kraft.
Tiden går och Juventus skaffar sig fina chanser, men Lupatelli i chievomålet är vaken och avvärjer attackerna.
Trezeguet, som hade sina chanser utan att komma till ordentligt, byttes ut och Salas fick en halvtimme på sig att tillsammans med lagkamraterna ordna en seger. Innan den här matchen hade Trezeguet gjort mål i sex Serie A-matcher i rad, men den fina sviten bröts nu alltså.
Så Marcelo Salas fick bli den som avgjorde den här matchen till vår fördel. Med ungefär tio minuter kvar att spela är han, efter att ha blivit avblåst för offside flera gånger, äntligen på rätt sida om backlinjen när bollen slås och med ett chipskott ser han ut sätta bollen i mål. Men den tar i ribban. De flesta som hejar på Juventus satt nog med huvudet mellan knäna efter den missen och fick då inte se hur bollen som träffade ribben tar på chievobacken Moros arm (eller bröst??). Domare Bolognino pekar på straffpunkten. Spelarna i Chievo var förbannade och kunde inte förstå hur han kunde blåsa. Faktum är faktiskt att det såg väldigt tveksam ut, men eftersom man dömde fel vid Trezeguets mål så fick han gärna göra "fel" igen.
Eftersom Del Piero tidigare byttes ut mot Amoruso fick alltså Salas skjuta straffen i mål.
Seger blev det, men den satt långt inne.
Chievo imponerade rejält. Man agerade väldigt respektlöst och rutinerat. Man undrade långa stunder om spelare från en toppklubb gömde sig i Chievos matchställ. Juve fick verkligen kriga till sig den här segern och i fortsättningen krävs det att man går in vakna huvuden redan från start. Även om jag inte vill tro att den svaga inledningen berodde på underskattning så måste det nog vara problemet. Jag tror att Lippi både i halvtidsvilan och efter matchen sade några väl valda ord till sina spelare och nästa vecka i den svåra bortamatchen mot Lecce får vi förhoppningsvis se ett nytt Juve. Trots vissa svårigheter ikväll kan man ändå konstatera att Juve är Juve och att det var starkt att komma tillbaka.
På tisdag är det match igen och då är det den första matchen för Juventus i denna säsongs upplaga av UEFA Champions League. Celtic är inga lätta motståndare och det blir en minst sagt intressant match i matchen mellan Henke Larsson och Lilian Thuram. Hur det än går så ska det nog sluta med seger för vårt ärade lag. Det tror jag bestämt, utan att vara kaxig…
FORZA JUVE!!
