Juventus-Genoa: Segertåget ångar vidare
4-1 hemma mot spelskickliga Genoa - Juventus är på gång.
Efter en aningen svag start på seriespelet står det nu klart att Juventus är på gång igen. I torsdagens smygstart på omgång 12 körde Juventus över Genoa med 4-1. Eller? Även om det stod 4-1 på resultattavlan när matchen var slut så gick det inte riktigt så lätt.
Genoa, som till ungefär hälften består av gamla Juventus-spelare, riktigt osade av revansch och "titta-vi-duger-visst-anda". Såväl Criscito som Gasbarroni och Palladino återfanns i startelvan och i övrigt har laget även Sculli, Olivera och Paro i truppen. Det fattades antagligen sannerligen inte någon motivation från Genoas sida.
Inter heller Juventus verkar för tillfället ha svårt med att motivera sig. Ranieri, som fick så otroligt mycket kritik under den period då laget spelade mindre bra, ska ha lika mycket beröm nu när laget verkar vara som ett självspelande piano. Det kan hända att vissa tangenter och ackord fortfarande behöver stämmas, men i övrigt går det mest av sig själv.
Till alla stora svenska tidningars förtret fick Mellberg återigen sitta på bänken då Chiellini och Legrottaglie fick starta i mittlåset samtidigt som Grygera mer eller mindre är given på högerbacksplatsen. Har tjecken någonsin varit i sådan form tidigare? Han verkar för övrigt även ha lätt för att göra mål mot Genoa.
Molinaro å sin sida verkar inte ha det lika lätt. Han blandar och ger som om han vore dealer på något kasino. Högt och lågt, rätt och fel. Mot Genoa blev det mest lågt och fel. De Ceglie står och knackar på dörren, men även han måste i sanningens namn visa upp lite fler goda kvaliteter om han skall ses som den messias han ibland utmålas som. Visst, han är ung och har framtiden för sig. Med den retoriken kan man dock berättiga att Ranieri ställer upp med ett gäng 12-åringar mot Inter. Eller?
Redan sex minuter in i den första halvleken kom 1-0. Grygera, jag skriver det igen, har han varit i sådan form någonsin? Kanske inte det vackraste målet för Juventus anno 08/09, men alla mål är mål, så även Grygeras strumprullare. Genoa var i den första halvleken inte sämre på något sätt. Laget spelar en härlig fotboll med stor betoning på offensiv. Palladino och duktige Milito oroade ett par gånger var och antagligen borde någon av dessa båda herrar ha gjort något mål.
Istället för 1-1 nickade istället Amauri in 2-0. Brasse-italienaren var inte det Juventus kanske behövde mest i somras, jag är hur som glad att man hämtade in honom då han tillför något i anfallet som vare sig Trezeguet eller Iaquinta kan göra.
Milito får sedan ett korrekt mål bortdömt för offside. Det är aldrig roligt när ett korrekt mål blir bortdömt då snacket nästan uteslutande kommer att handla om vad som hade hänt om just det målet hade suttit. Kanske hade Genoa vunnit matchen med 3-2, kanske hade Juventus ha vunnit med 5-1. Det går aldrig att sia om hur det skulle ha gott. Olyckligt för Milito och Genoa som kanske skulle ha haft lite mer att ge om målet hade fått stå kvar.
Den andra halvleken spelades mer eller mindre av. Båda lagen hade lite halvchanser och Milito och Palladino testade Juventus-försvaret som redde ut situtionerna utan några större besvär. I den 81:a minuten satte inbytte Iquinta dit 3-1 och i slutminuten tryckte Camoranesi in 4-1 via Genoas Papastathopoulos (stava och uttala det om Ni kan...).
Juventus gör ingen stormatchen men spelare tämligen enkelt bort ett bollskickligt Genoa med 4-1. Detta tyder på en enorm styrka i sig och i och med att ett flertal spelare på skadelistan är på väg tillbaka ser det bra ut för Juventus.
I nästa omgång väntar Inter i Milano. Återstår att se om tåget rullar vidare även då.
