Ni glömde att köpa ett hjärta...
Buffon, Thuram, Nedved och Salas…mot Bucci, Delli Carri, Asta och Ferrante. Och man är dum nog att tro att vi skulle vinna.
Inför denna säsong gjorde Juve något väldigt ovanligt. Man började köpa en massa storstjärnor för en himla massa pengar. Inför andra säsonger brukade man köpa några billiga spelare som man hoppades på inför framtiden och så kanske någon större, men inte alldeles osannolikt dyr, lirare.
Varför man valde en annan utväg inför denna säsong vet jag inte.
Det finns en del saker som man kan köpa för pengar. Dyra världsstjärnor, ofta utlänningar, som inte vet mycket om klubben de kommer till.
För att få ett HJÄRTA i laget, ett lag som krigar och som har en hundraprocentig inställning till allting de gör på fotbollsplanen, måste man jobba hårt och långsiktigt.
För några dagar sedan plockade jag fram en gammal dammig videokassett från 1996. När jag tryckte på play startade en fotbollsmatch som utspelade sig i Rom den 22:a maj det året.
Det ena av lagen var Juventus. Av elva riktigt bra spelare var två utlänningar (Paulo Sousa och Didier Deschamps). Det fanns så mycket hjärta i det laget att man storknade.
Vierchowod! Vilken kämpe! Torricelli! Det räckte med att kolla in blicken i hans ögon för att fatta att han var inne i matchen till 110 %! Ravanelli! En enorm spelare, som till och med sade att han för alltid kommer att ha svartvitt blod i ådrorna när han fick lämna klubben!
Idag kunde jag inte se något av det.
Först öppnar man på bästa sätt. Två snabba mål av en Del Piero som mer och mer verkar hitta formen (Lippi, vad för typ av problem har du i skallen egentligen när du byter ut Alex när Torino tog över mer och mer??) och en Tudor på spelhumör.
Sedan kom trean av Del Piero igen, efter fint förarbete av Nedved.
En första halvlek av hög klass, som liknade den mot Venezia.
Mot ett lag som Venezia går det kanske bra att leda med några mål och sedan slappna av lite. Men idag var det ett D E R B Y ! Då ska man kriga! Det är ingen vanlig seriematch mot ett losergäng från någon håla. Det var ett derby och derbymatcher är slut först när domaren blåser i pipan när 90 minuter är spelade!!!
Andra halvlek är och förblir en mardröm. Rollerna var totalt ombytta och jag måste säga att jag är MAKALÖST imponerad av Torino. Visst, det fick en straff som absolut skulle varit frispark egentligen. Men jag lovar er alla, Torino hade gjort mål ändå! De visade en alldeles otrolig inställning och jag hade inte blivit förvånad om man vunnit den här matchen. Så här i efterhand skulle jag velat att lagen inte bara bytta sida i pausen, utan även tränare. Jag vet inte vad Camolese sade till sina spelare i pausen, men nog var det väl valda ord…
Hur ska vi Juvesupportrar då gå vidare från detta totala misslyckande?
Det är match i Champions League i veckan igen, och vi får absolut hoppas på bättre spel då mot Rosenborg hemma på Delle Alpi. Men jag tror faktiskt inte att det blir mycket bättre i år. Det känns som om man på tok för många gånger tänkt "spelarna får se det här som en nyttig läxa inför fortsättningen". Nu har det gått för långt!
Juventus måste rycka upp sig rejält. Jag gillar inte dyra utländska nyförvärv, men för att rädda det som går att rädda av detta hopköpta katastroflag kanske det är dags att skaffa en kvick argentinare och fylla luckan efter Zidane…
Salas kan de få på köpet, honom vill jag aldrig mer se i Juventus ärorika tröja…
