Ingen lycka den här gången heller.
På ett näst intill fullsatt Giuseppe Meazza kunde jag bevittna en av de bästa matcherna i Serie A den här säsongen, en match mellan ettan och tvåan och Juve verkligen borde vunnit.
Innan matchen sparkades igång så han Buffon med att bli min för tillfället största idol. Han gjorde entré till uppvärmningen först av alla, till öronbedövande burop från Interklacken. Men Buffon sprang inte, utan han gick sakta sakta helt ensam över hela planen vände sig om i mittcirkeln och vinkade till Interklacken innan han fortsatte under ännu intensivare burop ner till sitt egna straffområde för att värma upp.
När matchen väl kom igång tog Inter klart greppet inledningsvis och man skapade direkt farligheter mot Juveförsvaret som inte verkade vara riktigt samlat. Tre minuter in i matchen dök den första riktiga farligheten upp, Recoba kom fri med Buffon, men vår landslagskeeper var snabbast ut och tog bollen. Recoba han dock med att sparka Buffon på fingrarna, vilket jag inte såg från där jag satt, men på tv-repriserna var det hur klart som helst att Recoba verligen sparkade Buffon och vi ska nog vara glada över att han klarade sig utan att skada handen.
Seedorf fick till en början husera ganska fritt på sin vänsterkant då inte Birindelli klarade av att hålla honom i schak riktigt, det var också Seedorf som gav hemmalaget ledningen redan efter sex minuter. Vieri gick hård in i en nickduell med Thuram och bollen föll ner till Seedorf som fick drömträff med sin vänsterfot och bollen borrade sig in i Buffons bortre kryss, dock borde kanske Buffon kunnat klara av den.
Efter målet vaknade dock maskinen Juventus, Davids tog över mittfältet och Pessotto bytte kant och tog bort Seedorf. Juventus replik kom ganska omgående, ett mönsteranfall avslutades med ett inlägg från halvlekens bästa spelare Zambrotta och stensäker nick i mål av Serie As mest effektiva anfallare David Trezeguet.
Juventus fortsatte att kontrollera händelserna även om det var Inter som var närmast ett ledningsmål, en tilltrasslad situation efter tjugominuter och både Thuram och Iuliano var nära att göra självmål, bollen i insidan av stolpen och sedan misstänkt nära Iulianos hand innan situationen kunde avvärjas.
Juve fortsatta att dominera halvleken ut och Zambrotta oroade Gresko gång på gång, Inter hade oerhörda problem med att täppa till luckan mellan mittfält och försvar som så många gånger förr den här säsongen och Zambrotta fick väldiga ytor, Juve skulle skapad mycket mer om Nedved eller Del Piero haft en bra dag. Nedved var förfärligt dålig och filmade en hel del, även om man enligt tv bilderna tydligt ser att både Materazzi och Cordoba gick väldigt hårt åt honom, många tjuvknep som armbågar i magregionen och dobbarna först in i närkamper. Materazzi fortsätter att förvåna mig, inte genom sitt spel utan genom inte förmåga att inte bli utvisad. Han går in med dobbarna första, armbågar och till råga på allt klagar han på domarn konstant.
Thuram fick lämna planen strax efter situationen som var nära självmål och in kom en efterlängtad Kroat, Igor Tudor. Vilket inhopp det skulle bli dessutom. Tjugotre år gammal och han uppträdde som en världsback, slog han inte felfria långbollar så neutraliserade han Vieri eller Recoba fullständigt, det utan att ha spelat en match på över två månader.
Tudor tillsammans med Pessotto och Davids var planens dominanter enligt mig. Zambrotta var lysande i första men föll tillbaka något i andra.
Den andra halvleken inleddes bra mycket lugnare än den oerhört tempostarka första och det var som så ofta ställningskrig de första tio minuterna eller så, sedan tog Juventus över fullständigt, Inter kom ingenstans, mer än till offside avblåsningar.
Juve radade upp chanser och frisparkar i farliga lägen men kom aldrig riktigt nära, Tudor hade en nick precis över och då kände man att får han ett läge till är det mål.
Borriello hann dessutom med facit i hand med att avgöra matchen, första fälldes Davids tufft och i anfallet efter en sooolklar hands mitt i straffområdet, det borde resulterat i minst en straff. Då skulle iofs kanske kanske Inter haft straff i första halvleken men den handsen var inte i närheten av Inters.
Juve tog mycket rättvist ledningen i den 80e minuten och tystade halva stadion, jag fick tre Intersupportrar på halsen så jag skrek mig hes i Juvetröja och halsduk.
Men säg den glädje som varar, Juve drog ner på tempot betänkligt och Inter kom upp lite i planen utan att direkt skapa något. Det var massvis med långbollande och flippflopp spel innan Seedorf drog till, som en blixt från klar himmel när det kändes som om INter verkligen kört fast fick han drömträff på övertid och kvitterade. Då fick jag verkligen inte ur mig ett enda ord för segerna känndes så klar, Juve hade varit bättre hela matchen och Inter hade inte hotat Buffon en enda gång i den andra halvleken.
Trots det oavgjorda matchen tycker jag ändå att Juve har ett väldigt bra utgångsläge inför slutspurten, när man såg matchen så kändes det verkligen som om INter inte riktigt räcker till i år heller. Laget fungerar inte riktigt och man är mycket mer beroende av indiviuella prestationer för att lyckas än vad Juve och Roma är.
Jag tror att Scudetton kommer att stå mellan Juve och Roma och där är det fördel Juve för Roma har ett lite tuffare progam samt troligen ett lättare spelschema då avancemang i CL ser tufft ut, på den punkten ändrar jag mig dock gärna.
Jag tycker att Juve ser starka ut även om vi nu får klara oss utan Thuram i en månad ungefär och Montero lika länge. Men å andra sidan har vi Tudor tillbaks, han är så grymmt bra. Stark, passningsäker och målfarlig, en allroundspelare av högsta klass.
Oroande är dock att Del Piero är i den djupaste formsvacka han varit i på mycket mycket länge, det syntes till och med på uppvärmningen att det inte stämde för honom. Han behövs så otroligt mycket, även om spelskicklige Amoruso gjorde ett bra inhopp.
Nu får vi alla hålla tummarna inför kvällens drabbning på BayArena där Juve måste ta tre poäng för att drömmen om kvartsfinalen ska leva vidare.
