Wennbergs Vecka
Hemma igen efter en skön weekend i Italien och först nu börjar intrycken från resan och Juve sätta sig.
De två senaste matcherna har vi fått se två totalt olika Juventus spela. Mot Inter fick vi se den välorganiserade lagmaskinen Juventus som hade full kontroll på händelserna, igår däremot då en kvartsfinal i Champions League låg i potten var det ett ängsligt och försiktigt Juve som behövde nästan 50 minuter på sig att komma igång ordentligt.
Tyvärr måste jag även denna vecka klaga en del på vår kära lagkapten, han är inte i form och bör vila. Nu ådrog han sig en lättare knäskada mot Inter och kommer att vila ett tag, tveksamt om han kommer att spela mot Verona på söndag.
För att blicka tillbaks till lördagen och matchen på Giuseppe Meazza, jag vaknade på hotellet på morgonen och var duktigt nervös. Dock så lyckades jag hålla den värsta nervositeten borta under stora delar av dagen då jag traskade runt i Milano med min flickvän och hade det kalasbra i solskenet.
När mörkret föll och jag i princip var ensam Juvefan på spårvagnen ut mot stadion började det på allvar kännas i magen igen. Iklädd Juvetröja med Del Piero på ryggen och en Juvehalsduk vindad runt halsen gjorde jag entré på ett halvfullt San Siro ungefär trekvart innan match.
Den tidiga ankomsten tillät mig att bevittna lagens uppvärmning och jag slogs redan där över hur oerhört mycket mer välorganiserad uppvärmning Juve hade jämfört med Inter. Juve samlade ihop laget och körde regelrätta övningar medan Interspelarna sprang runt och varvade skott och löpning till synes huller om buller.
Juve var det överlägset bästa laget under 75 minuter av matchen, och det var härligt att skåda Zambrotta, Tudor, Pessotto och Davids.
Just Tudor var det verkliga glädjeämnet, två mål på två matcher väcker respekt. Igor Tudor är en otroligt komplett spelare som vuxit in i Juve på allvar, han kommer att vara en försvarare i den yppersta världseliten väldigt snart, om han inte redan är det.
Seedorfs kanon ur ingenstans tog luften ur mig precis som ur alla andra Juvefans på Giuseppe Meazza, det känndes som om inte ens Interfansen trodde sina ögon först utan jublet dröjde en stund och jag bara satt ner och gapade, har nog aldrig blivit så snopen i hela mitt liv. Jag återvände till hotellet efter en härlig bit mat och var trots allt ganska nöjd med resultatet, varför vet jag inte men det kändes verkligen efter matchen som om det var en oerhörd fördel Juve.
Jag tror inte att Inter orkar hela vägen, ligatiteln kommer att stå mellan Juve och Roma. Men orkar Roma om de är kvar i CL också?
Lika imponerande som Juve var i lördags, lika dåliga var de i den första halvleken i Leverkusen. Men att vi har åkt ur CL är inte bara av ondo, visst blir man besviken men börjar man syna det i sömmarna så har inte Juve truppen till att vara med på två fronter i år. Ligatiteln har varit Lippis största mål under säsongen och nu kan han satsa på den till fullo.
Men ska ligatiteln vara inom räckhåll så måste Del Piero komma igång omedelbart, Trezeguet klarar sig inte själv och nu verkar dessutom Nedved ha tappat lite av sin fina form. Han tillbringa alldeles för mycket tid på Meazzas gräs i lördags.
Sen har vi alla transferrykten, folk envisas med att placera Nesta i Juve och nu när till och med Gazzettan börjar göra det börjar jag tvivla.. Finns det en chans ändå? Givetvis är Juve intresserade och att till och med den starka romtidiningen Gazzetta Dello Sport nämner Juve framför både Man Utd och Real Madrid är lite märkligt.
Nu närmast är det Verona hemma som gäller, en match som jag tyvärr inte får följa på plats med man får väl nöja sig med att Canal + visar den på söndag, och då hoppas jag att Juve fortsätter där man slutade sist med Trezeguet 2-2 mål på övertid och att Tudor spelar från start!
FORZA JUVE!
