Adjö, ligaguldet!
I min införrapport var jag nog aningen optimistisk. Vad skulle ett mediokert Lazio utan Crespo och med en inte så formstark Nesta kunna göra mot oss på Delle Alpi?
Jo, spela Juventus ur guldstriden. För jag tror nog att det ska väldigt mycket till om vi ska kunna knappa in på Inters sexpoängsförsprång samtidigt som Roma ligger däremellan, tre poäng före oss.
Juventus är inte heller värdiga vinnare av något ligaguld om man ena veckan får stryk borta mot Parma och sedan endast spelar 1-1 hemma mot Lazio. Nog har vi haft många skadade, men en bred trupp där alla är redo att prestera bra fotboll är ett måste om man vill vinna titlar.
Lazio såg i början av matchen ut att vara det lag som jagade "Lo Scudetto", då man visade lite mer fart och fläkt jämfört med Juventus. Juve tog inte tag i matchen från början på önskvärt sätt och Lazio visade mer vilja en de svartvitrandiga. Och de var också de som tog ledningen genom Claudio Lopez i den 25:e matchminuten.
Att Inter och Roma tidigare under dagen hade vunnit gjorde ju att man kände sig aningen stressad av det faktum att Lazio ledde mot Juve på Delle Alpi.
Men vi kom igen och Zenonis fina högerinlägg nådde i den 37:e minuten fram till David Trezeguet som för 19:e gången i denna säsongs upplaga av Serie A gjorde mål. Nu fanns det hopp om seger, men Juve lyckades inte riktigt att ta tag i matchen, och de chanser spelarna fick lyckades man inte ta vara på.
Ofta var det också som så att Buffon fick göra en del svettiga räddningar då Lazio attackerade.
I andra halvlek såg det för ett ögonblick lite ljusare ut. En av de bättre spelarna i veckans vänskapsmatch mellan England och Italien, Gianluca Zambrotta, avfyrade ett härligt vristskott lite utanför högerdelen av Lazios straffområde. Tyvärr gick bollen högt upp på Marchegianis högra stolpe istället för rätt upp i krysset, som hade varit bättre ur svartvita ögon sett.
Vi fick alltså nöja oss med 1-1 och tyvärr är det bara att konstatera att Juventus nog inte är tillräckligt bra för att vinna Serie A, trots de stora belopp man lagt på spelarköp inför säsongen. Själv längtar jag tillbaka till den tid då man värvade spelare som Torricelli och Di Livio från mindre klubbar och för små summor och gjorde dem till världsspelare och landslagsmän. Och inte heller glömmer jag när vi köpte Zidane, som för många var en okänd spelare och gjorde honom till världens kanske bästa spelare.
Jaja, nu gäller det i alla fall att kämpa så länge som det är matematiskt möjligt att vinna ligan. Lazio gjorde ju det för två säsonger sedan, så inte ska väl Juve vara sämre än att också kämpa tills sista sekunden…
