Juventus besegrade Palermo
Matchen borta mot Palermo blev en händelserik historia där Trezeguet skulle starta första gången på mycket länge och där Sissoko stod för matchens prestation. Juve segrade slutligen med 2-0 och där fransmannen fick sätta spiken i kistan.
Matchen inleddes i ett rasande tempo som stundtals kan ha varit något av det mest fartfyllda och roligaste som jag sett den här säsongen. Palermo visade ingen pardon hemma på Stadio Renzo Barbera vilket föranledde de heta chanserna inledningsvis. Bianconeri kändes till en början avvaktande och ängsliga och lät delvis Cassani och framförallt Balzaretti springa okontrollerat på kanterna för att inspel på en mötande Simplicio utanför boxen eller på Miccoli och Cavani inne i densamma. Rosaneros lille snidaren Miccoli (är han längre än 140 cm?) dundrade iväg ett skott i underkanten av ribban och i samma sekvens fick Simplicio ett bra läge helt ren framför mål som han inte förvaltade. Ja, där hade vi onekligen turen på vår sida.
Juventus tillät Liverani (en mycket känslig vänsterfot) att styra uppspelen från mitten och Bresciano och Simplicio kunde röra sig övr mycket stora ytor för att dra isär en relativt passiv dam. Camoranesi och Grygera missförstod varandra vid flera tillfällen och farligheterna duggade tätt på Juventus högerkant genom återkommande attacker.
Efterhand arbetade Juventus tillbaka sig in i matchen och de var framförallt anförda av den pånyttfödde Pavel Nedved, som med beslutsamhet och god arbetsmoral försökte tränga igenom Palermos defensiv med löpningar både till höger och vänster om Cassani. Tyvärr saknades spetsen där framme och varken Iaquinta eller Terezeguét kom till några bra avslut. Istället skulle Juventus, via en fenomenal individuell prestation av Momo Sissoko, ta ledningen när han tog bollen och avancerade framåt och dunkade upp bollen i nättaket. Han visade fina tekniska takter som hänförde mig totalt – en sulfint och sedan förbi backen med en överstegsfint innan bollen for upp i nättaket. Makalöst vackert.
Efter målet kunde Juventus återgå till ett hyfsat icke-paralyserat tillstånd och så smått börja rulla bollen inom laget. Tiago och Sissoko höll ihop det på mittfältet och laget fann nyckeln till framgång med att pressa högre upp i banan. Det var dock Palermo som höll i taktpinnen (läs Liverani) och i en rättvis värld hade det stått 1-1 i paus. Liverani var annars den som var mest förbannad under matchen. Får han betalt efter antal sagda ord till motspelare och domare?
I andra halvlek avtog tempot och båda lagen blev något avvaktade i sitt spel. Simplicio försökte penetrera Juventusförsvaret med sina genomskärare, men utan framgång. Chiellini styrde och ställde med pondus där bak tillsammans med Legottaglie (Mellberg bänkad) det fanns egentligen aldrig något riktigt hot mot mittlåset.
Nedved fortsatte att löpa heroiskt på sin kant och vid flertalet gånger uppstod det lyckade kombinationsspel mellan Tiago, Sissoko och Nedved. Tyvärr fortsatte Camoranesi i sin dåliga svacka och skapade aldrig något farligt innan han byttes ut mot Marchionni.
Iaquinta och Trezeguet fann aldrig varandra där framme och vid några tillfällen såg Trez riktigt missebelåten ut. Till slut fick den före detta Palermo-gunstligen Amauri komma in och det dröjde inte länge tills han med ett fint tillbakaspel i boxen fann den notoriska målskytten Trez som med kyla lurade bort den unge Kjaer och satte 2-0 med dryga kvarten kvar. En målskytt var tillbaka.
Sett till helheten så hade, erkänner jag välvilligt, Palermo det bästa spelet. De spelar snabbt och underhållande med fin touch på bollen och med bra löpningar. Juventus är dock en avancerad konstruktion som väntar på de rätta tillfällena att slå till. Vi har de spelare som kan ta ansvaret och kliva fram när det behövs (Sissoko idag) och vi behöver inte många målchanser. I matchen mot Sampdoria stod stoplarna ivägen, men inte i matchen mot Palermo. Fotboll i ett nötskal. Hur som helst, tre viktiga poäng i toppen och arbetsro tills matchen på onsdag.
