Why so serious?
Den första ronden gick till Chelsea. I början av matchen var det bara ett lag på banan. Sen såg i vart fall jag ljuset.
Det började precis som mot Real för fyra år sedan. Det var ett lag på banan, ett lag som gjorde precis som de ville. Chelsea ville, som de flesta trodde på förhand, dominera matchen och tvinga ner hela Juventus i Buffons knä. Men där kan alla inte sitta.
Tiago, Tiago, Tiago. En sak är säker, killen fick ingen tacksam uppgift. Under hela sin tid i Juventus har han varit ständigt ifrågasatt. I förra veckan gick han ut och sa att det hela berodde på honom, att han hade trott att han blev köpt som lagets stora stjärna och att laget skulle byggas runt honom. Verkligheten var en annan och Tiago frös fast på bänken.
Nu har han dock börjat visa de talanger som finns gömda i den spensliga kroppen med de böljande lockarna. De gånger han har fått spela har han bidragit med något som saknats i Juventus under ett lååååångt tag. En riktig spelförande mittfältare. Mot Chelsea skulle han fördela bollar, hålla uppe spelet och slå avgörande passningar. Det gick sådär.
Den enda riktigt heta chansen Juve fick var efter en fin vrickning från portugisens sida. Om Del Piero hade satt den i nät hade buropen runt Tiago varit bra mycket färre idag. Han blev totalt uppäten av Chelseas mittfält. Det var inte bara hans eget fel, men uppäten blev han. Under den korta tid Marchisio fick på sig såg jag ljuset. Marchisio är Juventus framtidsman på mittfältet. Visst, han måste bättre på en rad saker, lära sig att löpa lite mer rätt och kanske bli lite hetare på att hitta de där perfekta passarna. Marchisio är Juventus framtid.
Han är som någon slags blandning av Tacchinardi och Davids. Visst, det är en jämförelse som saknar mycket, men med mer rutin, lite fler år på nacken och med fler stormatcher i kroppen, varför inte?
Det blev 1-0. 2-1 hade givetvis varit bättre, men om man betänker hur mycket sämre 2-0 hade varit så känns det ändå helt okej. Laget repade sig efter de första 30 och i den andra halvleken var det jämnt skägg. 2005, i Madrid, då blev Juventus totalt utspelat. 3-0 hade varit mer rättvist sett till matchbilden den gången. I den andra matchen var det en helt annan sak. Ibrahimovic gjorde allt utom mål, Tacchinardi tog ett taktiskt rött och fick på köpet ut Ronaldo. Varför skulle det inte kunna upprepas?
Olof Viking kom, liksom hela backlinjen, helt fel vid Drogbas mål. I övrigt en riktigt stabil insats från svenskens sida, som för övrigt verkade styra och ställa mer än Chiellini igår. Att mannen besitter ledaregenskaper syns.
Nej, upp med huvudena. 1-0 är inget drömresultat, men det kunde ha varit så otroligt mycket värre. I Turin har ett gäng te-drickare (hur många i Chelsea är engelsmän?) inte så mycket att hämta. Publikmatchen vanns redan igår, och med hemmafansen i ryggen är det en helt annan match.
