Henric Nilsson - Varför Juventus?
Det är närmare 20 år sedan jag blev Juventino. Jag funderade häromkvällen på varför det just blev Juventus? Inte så konstigt tänker många, ett så framgångsrikt lag får helt enkelt många fans.
Men i mitt fall är det inte riktigt så. Jag ligger generationerna mellan. Jag var lite för ung för att ha upplevt framgångarna med Platini i spetsen och lite för gammal för att börja heja på Juve under Del Pieros genombrott och nästa storhetstid. Jag blev alltså Juventino perioden efter Platini men före Del piero, mitt emellan klubbens två främsta sejourer någonsin. Under denna period var Torino minst lika bra som sin storebror, något som idag känns smått otänkbart.
Vad var det då som fick mig att ta den svartvitrandiga klubben till mig? Jag har för mig att det var säsongen före Italien-VM (90), eller den efter, som mitt intresse för Juventus tog fart. Visserligen vann klubben Uefa-cupen 1990, något som man skulle kunna tro var en bidragande orsak. Men knappast därför, jag har faktiskt inget minne av någon Uefa-cup från detta år. Jag har i efterhand tagit reda på att det var en inhmesk final mot Fiorentina och att Juve stod som segrare efter 3-1 totalt. Så mycket tv-bilder från Italien hade man heller inte. Det var före "Uno Kryss Dues" dagar. Man fick nöja sig med några minuter i Sportspegeln på söndagarna. Denna lilla tid dominerades dock av trollnummer från Maradona och stordåd från Milans holländare.
Man får leta reda på varför på annat håll. En orsak(en väldigt banal sådan) är klubbens dräkter som jag omedelbart tog till mig. En annan måste rimligen varit Roberto Baggios ankomst, en då stigande stjärna. Dessutom berättade min äldre brorsa för mig att klubben tidigare varit väldigt framgångsrik och att de haft fantastiska spelare som Boniek och Platini. Mitt intresse för klubben stegrade. Jag blev alltså Juventino tack vare Baggio, snygga dräkter och berättelser om tidigare stordåd med fransmän och polacker i spetsen. När en stenhård tysk vid namn Kohler anlände året efter fick jag min första riktiga favorit i Juve. I samma veva började först TV 4 och sedermera SVT att sända Serie a. Detta fick mig att gå från intresserad av Italiensk fotboll i allmänhet och Juve i synnerhet till att bli maniskt intresserad!
Framgångarna började avlösa varandra, Uefa-cup-seger mot Dortmund 1993 (3-1 totalt), något som jag faktiskt minns till skillnad från segern tre år tidigare. Baggio blev utnämnd till världens bäste. Ligaseger -95 med en gryende superstjärna i Del piero,detta följt av en seger mot Ajax på straffar i Champions leauge-finalen året efter. Dessutom kunde man följa framgångarna via det suveräna "Uno Kryss Due". En viss fransman med kal hjässa och magiska fötter anlände och flera ligasegrar med honom. Resten av framgångssagan kan ni. Lite kul att mitt intresse för Juve startade med snygga dräkter och en kille med fotbollsvärldens fånigaste frisyr (möjligen i konkurrens med Klabbe Ingesons korta sejour i page!).
Henric Nilsson
