Juve-Napoli 1-0
En typisk oglamorös ligalunk-match, där ett något bättre lag utan att briljera slår ett något sämre lag efter ett skitmål.
Rodnande av skam skriver jag nu, måndag morgon, rapporten från lördagkvällens match mot Napoli. Jag hade missat att jag var schemalagd för inför- och matchrapport, och då jag dessutom haft en helt internet-fri helg, så upptäckte jag inte misstaget förrän nu. Inför-rapporten känns inte så relevant, två dagar efter att matchen spelats, men en kort matchrapport ska jag bjuda på.
Ranieri spelar Marchionni, Poulsen, Marchisio och Giovinco på mitten, och ger därmed lite andrum för Sissoko och Nedved, som matchats hårt hela säsongen. Därtill får Trezeguet chansen från start, på Amauris bekostnad, något som jag ber att få återkomma till.
Matchen som sådan var inte överdrivet intressant. Juventus spelar riktigt bra under första halvlek, men utan att skapa speciellt många farliga lägen. Bästa chansen har Trez, efter ett underbart snabbt anfall, men avslutet går rakt på målvakten och Giovinco hinner inte göra något vettigt av returen. Napoli svarar med ett mönsteranfall, men Buffon kommer ut mot anfallaren och blir stor som en buss, och det finns ingenstans att göra av avslutet. Marchisio avgör sedan matchen med ett skott som styrs in av ett försvararben, otagbart för målvakten.
Under andra halvleken ger Juve bort initiativet, dock utan att Napoli kommer till några riktigt vassa lägen. De gör för all del ett mål efter ett frisparksinlägg, men då är spelet avblåst för offside (knappt, men korrekt). En typisk oglamorös ligalunk-match, där ett något bättre lag utan att briljera slår ett något sämre lag efter ett skitmål.
Trezeguet eller Amauri...?
I brist på en riktigt intressant match att kommentera väljer jag att kommentera något annat: Vem ska spela tillsammans med Del Piero på topp?
Amauri är det bästa nyförvärv Juventus har gjort på många år. En stark, kompetent och mångsidig spelare, som bidar åtskilligt till Juves anfallsspel. MEN där ligger även ett problem. Amauri har åtskilligt som ska uträttas på en fotbollsplan. Han ska möta uppspel, erbjuda spelalternativ på kanten, stångas i straffområdet, dribbla och göra en del annat. Han deltar mycket i spelet, men när det finns läge att göra mål är Amauri ofta någon annanstans. Med Trezeguet är det annorlunda. Om han inte precis har nickskarvat en utspark, så är han i straffområdet, och det på den position dit det är lättast att leverera bollen. Hans medspelare behöver inte ens titta efter honom. In med bollen på ytan vid sidan av innerförsvararna vid första stolpen (eller snett bakom innerförsvaret om anfallet kommer centralt) och sedan tar Trez över.
Juves anfallsspel är inte överdrivet komplicerat. Det ska finnas ett spelalternativ framför backlinjen (Del Piero), och ett bakom den. Det är där Trezeguet befinner sig. Amauri kan vara lite varsomhelst. Om en dryg vecka är det dags för retur mot Chelsea. Då hoppas jag Ranieri väljer det mest okomplicerade alternativet. Det har funkat förr.
- - -
Såg Inter-Roma igår kväll. Vilken match!! Roma, utan Totti, kunde ha gjort sex-sju mål (Inter kunde inte rimligen gjort mer än fem) och därtill förtjänade Balotelli gult kort i större utsträckning än straff. Vet inte vad om ni håller med, men det jag såg kändes inte som ett oslagbart mästarlag och en avgjord seie A...
- - -
Till sist: Får Ancelotti sparken? Jag gissar på nej. Jag tror klubben känner för stor lojalitet mot honom för att låta honom gå under säsongen. Men det lär stå en annan tränare på Milans linje nästa säsong.
