Vad händer med Carini?
För bara några dagar sedan så verkade det som om Juventus andra målvaktssupertalang Fabien Carini var förlorad för gott, hans flytt till Arsenal var så gott som klar och då hade dem även med största säkerhet köpt loss honom i slutet av säsongen.
Nu blev det ju inte riktigt så. Carini vägrade att gå med på Arsenals lönekrav, det skiljde en hel del mellan vad han begärde och de Arsenal var beredda att betala. Carini ville enligt uppgift ha £15.000 efter skatt, varje vecka. En aning märkligt kan tyckas då vi pratar om en målvakt som trots att han är meriterad från landslagssammanhang inte ens spelet 10 tävlingsmatcher i Europa på de dryga arton månaderna som han varit i Juventus.
Carinis agerande verkar onekligen en aning knepigt. Vi backar upp ett par månader, till i slutet av Maj, Juventus har precis vunnit Serie A och Carini har suttit på bänken under stora delar av säsongen. Han var uttagen i Uruguays VM-trupp och var tämligen säker på att han skulle vara det givna förstavalet under turneringen, inte så konstigt med tanke på att han varit ordinarie sedan de år han fyllde 18, han gjorde sin första A-landskamp som 16 åring.
I den vevan började ryktena om hans framtid cirkulera, att en landslagsmålvakt skulle sitta på bänken en säsong till var helt enkelt inte acceptabelt från varken Uruguays förbund eller media. Carini gjorde intervju på intervju utan att direkt ge några raka svar, tillslut fick dock Gazzetta Dello Sport ur honom vad han ville, eller sa sig vilja. Han ville spela, vilket borde vara helt uppenbart. Han påpekade dock att han ville bli utlånad till en mindre klubb där han skulle vara det givna förstavalet för att sedan återvända till Juventus och konkurrera med Buffon om förstamålvaktplatsen, han sa flera gånger i intervjun att Juventus har varit hans favoritklubb sedan han var barn och att han har kämpat för att komma hit. Det låter helt vettigt. Vettigt lät det även att han ville återvända för att konkurrera med Buffon, för de båda kanske är de två största målvaktstalangerna som är födda på det sena sjuttiotalet. Buffon är redan etablerad som världens kanske bästa målvakt (om man får undanta Oliver Kahn) och Carini är nog nästan topp 10.
Då helt plötsligt verkade det som om Juventus hade ett problem, man hade inom loppet av ett och ett halvt år spenderat drygt en halv miljard på två målvakter som var de bästa i sin generation och som måste ha speltid för att utvecklas, den ena kostade dock närmare 500 miljoner medan den andra kom från Uruguay för dryga 70 miljoner. Vem som skulle vara förstemålvakt inom de närmsta åren kändes tämligen givet. Ledningen ansåg givetvis att man inte kan ha kvar Carini, av två stora skäl. 1. Han är för värdefull för att ha sittande på bänken och 2. Han har enorm potential och måste utvecklas. Man tog givetvis beslutet att sälja honom om rätt bud kom.
VM stundade och Juventus ledning hoppades på att Carini skulle göra så bra ifrån sig att man skulle kunna kassera in en hel del pengar för honom efteråt, man hade då knutit till sig Antonio Chimenti gratis från Lecce. En bra och etablerad Serie A målvakt som börjar komma till åren och säkerligen inte har något emot att sitta på bänken stora delar av säsongen om han får lite titlar på ålderns höst, men ändå fullt kapabel till att hoppa in när Lippi kallar på honom och vara en säker sista utpost. Nu har alltså Juventus tre stycken mycket bra målvakter, en ohållbar situation.
Carini gjorde ett bra VM och det fanns intresse från många klubbar, låneerbjudanden från ett par mindre Serie A klubbar kom in och Carini ställde sig öppet positivt till detta då det var precis vad han ville ha. Men Juventus hade andra planer, Carini skulle säljas till högstbjudande. Då uppdagades den värsta ekonomiska krisen i fotbollseuropa på många år. Övergångssummorna hade trissats upp under många år och bubblan spruckit.
Fortsätt till del 2.
