Juventus-Lazio 1-2: Det är över nu
Två skott utifrån stoppade Juves förhoppningar om en titel i vår. Lazio är i final och ingen kan säga att det var oförtjänt. Juventus var inte tillräckligt bra i någon av matcherna.
Ariaudo sällskapade med Mellberg och De Ceglie gjorde sin första start på länge. Giovinco fick naturligtvis chansen eftersom det "bara" handlade om cupen. Som väntat fick Trezeguet chansen att visa att Ranieri gör fel som bänkar honom annars.
Med Trezeguet som kapten känns laget snett. Ihåligt. Det finns ingen ledare, vilket var tydligt. Ingen Del Piero, ingen Chiellini, ingen Nedved, ingen Sissoko. Tio gossar som väntar på någon annan och en Buffon som suckar uppgivet längst bak.
Tiago är säkert en man av rätta virket, bara han är sig själv. Det är han ju aldrig. Han gör inget annat än att leta men hittar inget.
Lazio dominerade första halvlek. Få chansen med god kontroll på händelserna. Juve satte sitt hopp till långa uppspel på Iaquinta eller snabba kontringar som allt som oftast slarvades bort. Vårt bästa hot Giovinco var helt borta stora stunder. Hans bästa insats var att åsamka Matuzalem ett gult kort.
Allt medan ett lamt Juve som bäst hoppades kunde hitta på något spännande släppte Lazio loss Zarate. I en position framför Ariaudo och Mellberg tog han emot och avlossade skott i ett moment, runt och över Buffon. Nattmössa på, Zarate visste precis vad han gjorde.
Nu var det inte bara uppförsbacke, det blev dessutom motvind. Att växlarna på hojen inte fungerade gjorde det inte ett dugg lättare.
Ranieri sprang snabbt och skaffade ett vassare fordon. Med Camoranesi och Nedved på plats var det bara att trampa igång och anta utmaningen. Marchionni och Giovinco (som om det alltid är hans fel) ut.
Hoppet levde i sju minuter. Då tyckte Kolarov det var dags att testa vapnet. Med en rikoschett på Grygeras vad, en touch från Buffons hand och en lyckad träff i stolpens insida struttade bollen in i nätet och Juve var plötsligt fyra mål back. Buffon har nog inte varit så frustrerad så ofta på länge. Damen läcker bakåt.
Trezeguet, som varit den fågelunge han alltid är hela matchen, serverades på skallen av De Ceglie. Muslera tyckte det var bäst att dyka som en pilgrimsfalk och gjorde så också. Istället för 1-2 blev det hörna.
Ranieri gav inte upp. In med Del Piero, ut med Iaquinta. Tydligen är det bättre att göra ingenting än att göra aningen mer. Trezeguet fick spela hela matchen. Trezeguet spelar sällan särskilt mycket, men han fick vara med i alla fall.
Bara någon gäspning senare plockade capitano ner bollen i straffområdet och blåste upp en vänsterkanon i taket. Lite liv, lite hopp, fortfarande mycket motlut.
En stolpnick av Nedved var annars det närmaste Juve kom. Del Pieros entré tycktes få alla att förstå vad som skulle göras och hur det skulle göras. Nu hjälpte det inte. Lazio spelar cupfinal och för Juve är säsongen i stort sett över. Bara heder och osynligt silver att spela för. På San Siro måste vi visa att vi fortfarande kan, resten känns ointressant.
Camoranesi blev förresten utvisad, för andra matchen i rad. Jag vet inte varför. Jag vet verkligen inte varför. Vad gjorde han för fel? En frispark, ett kort, en protest, ett rött kort. Jag måste ha missat något. Förhoppningsvis alltihop.
Juventus: Buffon; Grygera, Ariaudo, Mellberg, De Ceglie; Marchionni (Camoranesi 46), Marchisio, Tiago, Giovinco (Nedved 46); Trezeguet, Iaquinta (Del Piero 60)
Lazio: Muslera; Lichtsteiner, Siviglia, Rozehnal, Kolarov; Brocchi (De Silvestri 55), Ledesma, Matuzalem (Dabo 71), Foggia (Mauri 62); Zarate, Rocchi
Bäst: Fyra egna produkter i startelvan.
Sämst: Fyra raka utan seger, varav tre på Olimpico. Senast vi vann på Olimpico var i Rom.
Övrigt: Banner i Juvecurvan - "Davids, Seedorf, Sissoko campioni veri, idoli veri"
