Ett fall framåt
Inför matchen pratades det egentligen bara om hur många mål Milan skulle vinna med - att de skulle vinna stod redan klart. Milans form pekade rakt uppåt och Juventus så gott som rakt nedåt. Det kunde ju bara sluta på ett sätt.
Ja, riktigt så blev det ändå inte. Det var inte som om Juventus reste sig ur askan likt fågel Fenix och spelade skiten ur Milan. Det hela skulle närmre kunna beskrivas som två lag som har väldigt mycket respekt för varandra, för mycket rent av. 1-1 var nog ett resultat som passade båda lagen alldeles utmärkt, för inte var det väl någon som trodde att Milan verkligen skulle ha chansen att springa ifatt Inter?
Denna säsong skulle för egen del lika gärna kunna blåsas av nu. Inter kommer vinna Lo Scudetto och det kommer återigen bevisa exakt hur mycket Juventus fuskade och än en gång kommer det låta som om det är ett normalfall när de blåsvarta vinner. Det är inget normalfall och det säger ingenting om det låg till i Serie A förr. Det säger dock att Inter, efter "Calciopoli", har skaffat sig ett riktigt stort försprång jämt emot de andra topplagen. Så är det med saker och ting, det går liksom i perioder. Ena stunden är Inter bäst och det låter ungefär som om det är ett mirakel att något annat lag någonsin vunnit. Nästa stund är Milan eller Juventus tillbaka på topp och Inters vinstradda kommer i backspegeln antagligen se ut som något som kom och gick ungefär lika fort.
I ungefär 90 minuter såg matchen mot Milan ut som två lag som var nöjda med en pinne var. Det blev väldigt tydligt i slutet av matchen då både Poulsen och Camoranesi stannar upp mitt i en kontring trots att Juve då var en man mer på banan. Annars gjorde Seedorf 1-0, för att bara några minuter senare se Iaquinta göra 1-1. Och alla var nöjda med det, alla. Juventus tog sig ur krisen och Milan befäste sin andraplats. Hallå, ni kan blåsa av säsongen nu! Eller just det, Serie A handlar ju faktiskt om fler lag än de tre i toppen. Det finns en hel värld av fotbollslag som faktiskt spelar en riktigt rolig fotboll i skiktet därunder. Genoa förtjänar allt gott. Forza Genoa!
Det kanske mest häpnandsväckande med matchen var det faktum att Del Piero, hör och häpna, fick starta på bänken. I sin 600:e match för Juventus fick ikonen, hjälten, kaptenen och allt det där andra starta på bänken. Ranieri har antingen ett stort sinne för humor eller så tycker han bara om att bevisa att INGEN kan förutse hans startelvor till 100 procent. Det må ha varit ett litet skämt nu, men när han vägrade Alessandro Birindelli sin sista match i Juventus spelade han bort sina kort i min bok. Jag kommer inte att bjuda Ranieri till mitt bröllop. Jo, kanske. Han kanske är duktig på att dra vitsar eller hälla upp champagne. Jag ska fundera över saken lite. Han kommer antagligen inte ha så mycket i övrigt för sig i vart fall, det mesta pekar ju nämnligen på att han får kicken i sommar.
I övrigt är det värt att nämna att Christian Poulsen var riktigt nära att dra dit en riktig pärla men det låga, pressade, skottet smet förbi straxt utanför. Annars var det Camoranesi som stod för det mesta och bästa framåt. Att se Juventus med en Camoranesi i form på planen ä en milsvid skillnad mot det lag som har spelat utan honom under stora delar av denna säsong. Kanske blir Camoranesi nästa säsongs viktigaste nyförvärv?
Nästa säsong kan, med rätt sommar, bli hur rolig som helst för oss Juventini. Tänk om Diego kommer, tänk om kanske även Silva kommer? Shit, vilket lag det kan bli. Så länge dessa är bara "tänk om" så är det allt annat än skrivet i sten.
