Juve Talk 34: Fokus på Milan-matchen
Viktor och Gustav ger sin syn på söndagsmatchen.
1. Inter spelade 2-2 mot Chievo och missade chansen att bli scudetto-vinnare på egen hand. Vilket resultat hade varit optimalt mellan Milan och Juventus?
Gustav:
Det kan låta hemskt, men jag hoppades lite på en förlust så vi hade kunnat bli av med Ranieri. Samtidigt är Fiorentina så pass nära (tre poäng) att vi behöver alla poäng vi kan få så man får väl acceptera 1-1 på bortaplan mot ett formstarkt Milan.
Viktor:
Kampen om Lo Scudetto var redan avgjord och då är det ju ganska självklart att storvinst skulle varit det optimala resultatet mot Milan. Hade Milan haft en realistisk chans att vinna hade jag inte blivit besviken om ledningens missnöje med Ranieri ökat i kombination med att Milan knappat in på Inter.
2. Juventus spelschema är avsevärt (på pappret) lättare än Milans. Hur stora är chanserna att vi springer om och spurtar förbi på slutet?
Viktor:
Väldigt små. Som vi spelat den senaste tiden känns det till och med osäkert om vi ens glider förbi om Milan förlorar alla sina kvarvarande matcher. Vi bör nog istället blicka nedåt i tabellen och se till att Fiorentina inte går om oss och kniper den tredje och sista direktkvalificeringsplatsen till Champions League.
Gustav:
Inte särskilt stora måste jag säga. Juventus är för dåliga i dagsläget. Vi har en tränare som inte vågar satsa på lite osäkra, men bättre, kort (läs: Giovinco/Marchionni). Som jag tog upp i Juve Talk 32 vill jag se något som kan liknas vid vad Malmö Redhawks (hockey) gjorde i år. Det var på väg att gå åt pepparn, då satte man in juniorerna som var taggade till tusen och hade något de äldre a-lagsspelarna saknade, vilja!
3. Vem i svartvitt var bäst på plan i söndags och varför?
Gustav:
Utan tvekan, Mauro Camoranesi. Ger inte Milanförsvaret en lugn stund, utan det är dribblingar, genialiska passningar och farliga löpningar hela tiden. En av världens bästa yttrar, när han är frisk och på humör (måtte det bli oftare nästa säsong).
Viktor:
Iaquinta. Med ett par trötta innermittfältare i Zanetti och Poulsen var Iaquinta den enda spelaren med riktigt kämpaglöd iklädd svartvitt, dessutom gjorde han ett fint mål. Annars var det faktiskt en bra laginsats men med väldigt svängiga individuella prestationer.
För övrigt var det oerhört sorgligt att se Del Piero på bänken i sin 600:e match...
