Redaktionen summerar: Anfallarna
Del Piero, Trezeguet, Iaquinta och Amauri. Att Juventus besitter en anfallsuppsättning i världklass är helt klart. När de dessutom turas om med att vara i form visar det sig att det är något som även behövs.
Amauri 6 (7,5, hösten)
Brassen var Juventus största nyförvärv inför säsongen. Eftersom andra stjärnvärvningar uteblev föll allt ljus på den förre Palermo-spelaren som till en början var precis så bra som alla hade hoppats. Jonas Söderström har vid ett flertal tillfällen beskrivit Amauri som en komplett anfallare. Han har tyngden, fysiken, tekniken och skottet. Allt detta visade han prov på, men, bara under en halv säsong. Amauris spel under hösten är värt en klar sjua, antagligen ännu högre, samtidigt som våren, efter den skada han ådrog sig, har varit allt annat än bra. Sammantaget leder det hela fram till ett godkänt betyg, om än med ett plus i kanten. Får han gå skadefri kommer han att bli guld värd nästa säsong.
Vincenzo Iaquinta 6 (7, våren)
När Iaquinta anslöt från Udinese var det många som undrade vad han hade att göra i truppen. En målgörare av rang hade vi redan och den tekniska biten är inte, om än underskattad, italienarens främsta attribut. Nej, Vincenzo är stor på andra sätt. Sällan har jag skådat en anfallare som springer så mycket, som gnatar och gnetar, som kämpar och som visar en sådan vinnarskalle. Hade det inte varit för att Juventus har ett helt gäng med toppanfallare hade han varit helt given i startelvan. Under hösten, samma period som Amauri glänste, blev det mest till att sitta på bänken. När Amauri gick sönder visade Iaquinta var skåpet ska stå. Om Amauri var lysande under hösten var Iaquinta det under våren.
Alessandro Del Piero 7,5
”Han är ju inte vad han än gång har varit”, ”Han blir ju inte yngre”, ”Han har tappat stinget i steget”. Alessandro Del Piero kommer att alltid att få leva med att jämföras med sig själv innan det där äckliga benbrottet i Udine. Och visst, tänk om Alessandro hade kvar farten från dess, tänk, tänk, tänk. Det Del Piero har tappat i fart tar han dock igen med vad gäller blick för spelet och med sin teknik flera hundra gånger om. Att prata om Alessandro Del Piero i dåtid borde vara straffbart. Il Capitano är fortfarande en spelare i världsklass som säsong efter säsong fortsätter att producera vackra och, framförallt, viktiga mål. I början på säsongen skämde han bort oss med det ena frisparksmålet efter det andra. Under våren ledde han sitt Juventus fram till en andraplats. Det finns inte ord nog för att beskriva hur stor Del Piero är.
David Trezeguet 5,5
Min kärlekshistoria med Trezegol började för många år sedan. Jag log med honom när han gjorde sina första mål i Juventus-tröjan och led med honom, minst lika mycket, när han t.ex. missade sin straff mot Milan i Champions League-finalen -03. Sagan Trezeguet i Juventus verkar dock gå mot sitt slut. Precis som under de senaste säsongerna kom även denna att präglas av långa, och jobbiga, skador. När han sedan väl blev frisk visade det sig väldigt snabbt att Ranieri inte såg honom som startmaterial. De gånger han sedan fick chansen var det mest en uppgiven fransman som såg verkligen inte såg att vara i balans. Efter att ha blivit utbytt mot Chelsea visade han öppet sin ilska och ska även ha skällt ut sin tränare, något som antagligen inte är speciellt smart om man vill ha mer speltid. Huruvida hela problemet låg hos Ranieri eller ej kommer vi nog aldrig att få veta. Det hade kanske lönat sig att hålla huvudet kallt och bara vara tyst dock. Det kommer att göra ont att se Trezeguet dra på sig en annan tröja än den svartvita nästa säsong.
