Déjà vu???
Vad har Parma, Como, Bologna, Deportivo och Roma gemensamt? Svaret är enkelt: alla var ytterst nära att slå Juve i år, men ingen lyckades. Vi kom tillbaks återigen och ordnande oavgjort i slutminuterna.
Frågan är om man verkligen ska vara nöjd med det. Vi mötte ett sargat lag med en coach som återigen visade att han tappat greppet helt och hållet och ändå låg vi under med 2:0 strax innan halvtid. Missförstå mig inte nu, att spela oavgjort mot Roma på Olimpico ska inte ses som något misslyckande i vanliga fall, absolut inte, men man måste ju göra något extra och ta några ”oväntade” segrar under säsongen för att kunna stå som ensam segrare till slut. Men vi visade återigen att det är, för tillfället, näst intill omöjligt att slå oss.
Det var en mycket tät match och Lippi vågade inte satsa framåt lika mycket som t.ex. i matchen mot Milan utan han såg till att täppa till bakåt först och främst. Detta passade tydligen hemmalaget bättre och Totti kunde i den 11: e minuten mycket tjusigt brösta ner ett inlägg från Lima och pricka in 1:0 till hemmalaget. Här var försvaret alldeles för passivt, speciellt Montero, som förlorade närkampen med Totti och lät honom komma fri med Buffon. Även andra målet var en delikatess signerad Francesco Totti som med en härlig klack frispelade Cassano och denne gjorde inget misstag, rundade Buffon och rullade säkert in bollen. Denna gången var det Thuram som stod och sov när hela backlinjen tog ett steg framåt för ett ställa Cassano offside. Ett mycket onödigt mål att släppa in precis innan halvtidsvilan. Som tur var så reducerade Juve bara fyra minuter senare genom Del Piero som snyggt nickade in Camoranesis hörna från en snäv vinkel. Nu var jag ganska säker på att vi skulle klara det här, men ändå enormt besviken efter lagets bleka insats under den första halvleken.
Spelet blev något bättre i den andra halvleken främst för att Roma backade hem och satsade på kontringar istället. Men varför tar man då ut Cassano och sätter in en Batistuta? Argentinaren var ju knappast den snabbaste Capello hade på bänken och någon stor bollhållare är han definitivt inte heller. Flera gånger hann Juveförsvaret upp honom när han kom rättvänd och med fart ( ? ) mot Buffon. Han är väl lika populär i Rom för tillfället som Salas är i Turin. Men han har ju alltid åldern att skilja på till skillnad från chilenaren.
Juve hade naturligtvis mycket boll, men man skapade inte mycket framåt, några halvchanser för Alex och en misslyckad bakåtpassning som gav Di Vaio chansen, men Antonioli stod i vägen. Ända fram till den 86: e minuten då Zambrotta tog sig fram på vänsterkanten och passade snett inåt bakåt till Nedved som klippte till med vänstern och från det avståndet ( ca 10 meter ) missar inte tjecken. Innan Bertini blåste av matchen hann han med att visa ut tre ( !!! ) spelare. Birindelli och Candela drabbade samman efter att fransmannen varit lite för tuff mot Nedved i en närkamp och båda slagskämpar fick varsitt rött kort. Totti var en av dem som gick fram för att protestera och måste ha sagt någonting olämpligt för domaren tvekade inte en sekund när han drog fram det röda kortet. Vi blev plötsligt en man mer på plan och borde självklart haft ett psykiskt övertag också, men vi lyckades inte skapa någonting framåt och det slutade 2-2.
Man borde nog vara glad till slut efter att vi än en gång kämpat oss in i matchen och tagit en poäng. Men jag blev bara bitter efter slutsignalen och tänkte: ”Nu får det banne mig räcka med det här, jag är trött på att vi ska hamna i underläge och sedan behöva ändra hela spelsystemet bara för att till slut lyckas kvittera”. Vi kan så mycket mer än vad vi visar de senaste veckorna, bara åtminstone hälften av våra spelare kommer upp i sin normala standard. Igår var Thuram, Montero, Camoranesi och speciellt Di Vaio ( totalt värdelös, har tappat allt och är mentalt i obalans ) långt ifrån det vi är vana att se dem prestera. Skärpning krävs annars kommer även förlusten snart. Trez lär få spela på torsdag i cupen och det ger mig lite hopp om att han är tillbaks i startelvan snart, kanske redan mot Lazio om två veckor. Tudor är också på väg tillbaks och jag hoppas verkligen att Lippi satsar på honom i backlinjen istället, för vi har faktiskt släppt in fem mål på tre senaste matcher nu och det är, minst sagt, dåligt för att vara Juveförsvar. Det är dags att åtminstone prova med Tudor och Fresi som mittbackspar, inte för att jag har något emot dem som spelade igår, men bara för att skapa lite konkurrens i backlinjen. Ferrara och Montero verkade lite nonchalanta igår, enligt mig.
Men vi är ändå kvar i toppen, en poäng efter Lazio, som är i storform och på samma poäng som båda Milanolagen. Det är tre matcher kvar i ligan ( bl.a. så möter vi Lazio hemma på Delle Alpi ) och en i Champions League kvar till juluppehållet och vi får se till att vinna dem. Det blir det plötsligt helt andra förutsättningar för Juve har, enligt tradition, alltid sin starkaste period under våren…
FORZA BIANCONERI!!!
