Våga tro på Marchisio!
Låt D'Agostino stanna i Udine och lämna innermittfältet åt Marchisio, Sissoko och Diego. Pengarna kan göra bättre nytta nästa sommar.
När Eric Cantona skulle värvas till Manchester United 1992 tog Alex Ferguson honom till Old Traffford, lät honom blicka ut över den överväldigande arenan, spände ögonen i honom och frågade:
- Tror du att du är stor nog för den här klubben?
Cantonas svar:
- Tror du att den här klubben är stor nog för mig?
Ovanstående är förmodligen bara en myt, men poängen är ändå intresant. Eric Cantona var aldrig särskilt blygsam, och behövde ingen hjälp från omgivningen för att stärka sitt självförtroende.
De flesta fotbollsspelare är inte Eric Cantona, på gott och på ont. De tvivlar på sig själva, de känner prestationsångest, de oroas av negativa betyg i media och är beroende av att andra visar sitt förtroende för dem. Med detta i åtanke kan jag känna mig lite bekymrad av Juventus agerande på spelarmarknaden den här sommaren.
Juventus mittfält den kommande säsongen kan formeras på många olika sätt, med både 3, 4 och 5 spelare. Låt oss utgå från 4-4-2 och ett innermitfält med nyförvärvet Diego och den rutinerade Zanetti (utan att nödvändigtvis förutsätta detta som förstauppställning). Bakom dem finns Sissoko, med en mycket stark säsong bakom sig. Tiago återvann sin karriär förra året och tycks bli kvar i klubben (jag utgår från att detsamma inte gäller Poulsen). Därtill har Marchisio en stor karriär framför sig. Om han får spela, vill säga...
För trots ovan nämnda kvintett tycks Juventus värvningsansvariga beredda att slå knut på sig för att plocka in D'Agostino från Udinese. Jag undrar verkligen vilka signaler exempelvis Sissoko och Marchisio tycker de får av klubben. Visst behövs en bred spelartrupp för att spela både serie A, Champions League och Coppan, men förstärker man en lagdel för tiotals miljoner euro går budskapet ändå inte att missförstå: "Spelarna vi har är inte bra nog."
I den bästa av världar stimuleras spelarna av konkurrensen och inspireras av viljan att visa att de duger. Tyvärr är en minst lika sannolik konsekvens att vi får försiktiga, otrygga och säkerhetstörstande spelare som vet att varje misstag kan kosta dem platsen i laget.
Jag utgår från att D'Agostino till sist ansluter till Juventus och därmed läggs en tung pedagogisk börda på Ferrara att få spelare i toppklass att acceptera en tillvaro som humörhöjare vid sidan av planen. Jag hoppas han lyckas. Marchisio kommer bli en fantastisk spelare, och inget skulle göra mig mer irriterad än att behöva följa honom i en annan klubb än Juventus.
Som många av er vet är det inte jag som tar värvningsbesluten i Juventus, men OM det vore så hade jag låtit D'Agostino stanna i Udine och överlåtit innermittfältet åt Marchisio, Sissoko och Diego. Det här är inga talanger som ska se och lära, utan förstklassiga spelare som inom kort når toppen av karriären! Pengarna lägger jag i spargrisen tillsammans med en handtextad lapp:
"INKÖP AV KARIM BENZEMA, sommaren 2010"
