Boniperti, Charles, Sivori, Bettega, Baggio, Del Piero…
Listan över Juventus alla stjärnanfallare genom åren kan göras betydligt längre än så. Årets höstsäsong har skapat vissa frågetecken för styrkan i anfallet, duger den för att vara Juventus? Och framförallt, duger den för att vinna titlar?
Vi gör en tillbakablick och tittar på vilka anfallsbesättningar den gamla damen haft de senaste tio säsongerna.
92/93: Baggio – Casiraghi - Di Canio – Ravanelli - Vialli
Vialli köptes för rekordpengar från Sampdoria för att sätta skräck i motståndarförsvaren tillsammans med Baggio. I skuggan av Vialli kom Ravanelli från Reggiana vilket skulle visa sig vara en succévärvning. Casiraghi lyckades bara göra ett enda mål och såldes efter säsongen till Lazio. Inte heller Di Canio höll måttet och såldes även han.
93/94: Baggio – Ban - Del Piero – Ravanelli - Vialli
De etablerade namnen kompletterades av talangerna Del Piero och Ban. 20-årige Zoran Ban kom från Rijeka i Kroatien med höga förhoppningar men det blev pannkaka av alltihop. Ett år och sex matcher senare var han deporterad till Portugal. Del Piero visade framfötterna direkt och gjorde fem mål på elva matcher, som 19-åring.
94/95: Baggio - Del Piero – Grabbi – Ravanelli - Vialli
Med de karismatiska ledarna Baggio och Vialli i spetsen ingav Juve respekt. Del Piero inledde sin väg mot stjärnorna vilket resulterade i att Baggio såldes till Milan efter säsongen. Ravanelli stog för sin bästa säsong i Juve målmässigt med sina femton baljor. Grabbi luftades endast fyra gånger på hela säsongen.
95/96: Del Piero – Padovano – Ravanelli - Vialli
Säsongen vi aldrig glömmer genomfördes med endast fyra anfallare i truppen, trots detta valde Lippi ofta att spela med tre man på topp. Del Piero hade nån slags specialsydd roll som tillbakadragen vänsterforward. Padovano kom precis som Ravanelli tre år tidigare från Reggiana och överraskade positivt. Noterbart är att samtliga anfallare var italienare, liksom under föregående säsong.
96/97: Amoruso – Boksic - Del Piero – Padovano - Vieri
Det bästa laget Juve haft på många år. Detta gällde även anfallsbesättningen där samtliga fem höll i stort sett samma höga nivå. Nyförvärven Amoruso och Vieri spelade respektlös men hade samtidigt en ödmjuk framtoning. Den sistnämnde gick rakt in i landslaget. Del Piero fick nöta mycket bänk. Anfallarna fick god hjälp av nyförvärvet Zidane. Boksic ska ha goda betyg för sin enda säsong i Turin.
97/98: Amoruso - Del Piero – Fonseca – Inzaghi - Zalayeta
Försäljningen av Vieri till förmån för målsprutan Inzaghi väckte många frågetecken. Även om Inzaghi fortsatte att ösa in mål var bredden i anfallet sämre. Amoruso tappade och Fonseca hade redan nått toppen av sin karriär. Supertalangen Zalayeta anlände och lyckades direkt, men vi vet alla hur det gick sen. Del Piero hade i alla fall fått tillbaka platsen i startelvan och gjorde sin bästa säsong i karriären. Att hävda att Alex var bäst i världen den här säsongen är ingen överdrift.
98/99: Amoruso - Del Piero – Esnaider – Fonseca – Henry - Inzaghi
Vi minns alla matchen i Udine som förstörde säsongen för Juve och Del Piero. I jakten på en ersättare hittade man Esnaider och Henry. Esnaider var ett fiasko medan Henry stundtals glimtade till, bland annat med två mål i 3-2 segern mot Lazio på Olimpico. Tyvärr visade klubben prov på uselt tålamod och irriterande kortsiktighet när man sålde fransmannen efter bara ett halvår. Amoruso var knappt en skugga av sitt forna jag. Lagledningen hoppades förmodligen att han skulle bli den han var två år tidigare eftersom man inte klippte banden.
99/00: Del Piero – Esnaider – Fonseca – Inzaghi - Kovacevic
Den fallne hjälten Del Piero letade panikartat efter formen. Kovacevic anlände för att bokstavligen förstärka anfallet. Jugoslaven återgav en förlorad dimension i anfallet sen försäljningarna av Vieri och Boksic två säsongen tidigare. Fonseca var inte den han var i Roma under tidigare år men han gjorde sitt jobb. Esnaider bekräftade farhågorna om en floppvärvning.
00/01: Del Piero – Fonseca – Inzaghi – Kovacevic - Trezeguet
Personalstyrkan i anfallet var här den klart bästa på 2000-talet, nästan i klass med 97/98-årgången. Fonseca agerade rutinerad backup, de övriga fyra skulle vara gjutna i förstaelvan hos de flesta lag i ligan. Trezeguet tryckte in fjorton mål under debutsäsongen i Serie A vilket imponerar. Att han besegrade Inzaghi i den interna skytteligan bidrog kanske till försäljningen av Pippo…?
01/02: Amoruso - Del Piero – Salas – Trezeguet - Zalayeta
Säsongen inleddes med enbart fyra anfallare men när Salas knä gick sönder i Bologna plockades Zalayeta in. Uruguayanen glimtade till och gjorde stundtals högklassiga insatser vilket förmodligen säkrade platsen i truppen även kommande säsong. Amoruso brände sina chanser en gång för alla. Trezeguet vann skytteligan på enorma tjugofyra mål, utan att slå straffar. Kapten Alex började hitta storformen igen och stod för sexton strutar, även om det inte bara var i målprotokollet han tog stora kliv framåt. Den gamle Del Piero var tillbaka.
02/03: Del Piero - Di Vaio – Salas – Trezeguet - Zalayeta
När Trezeguet väntades bli borta en längre tid plockades Di Vaio in. Succé till en början, fiasko på senare tid. Salas har inte varit ett dugg bättre och dessa två herrar har nog bidragit till många aggressionsutbrott bland fansen. Del Piero fortsätter som tur är att glänsa, Zalayeta har sina stunder även om de är färre än förra säsongen och Trez gör ingen besviken när han väl spelar. Dessa fem avslutar förmodligen även säsongen som Juves anfallsbesättning, men vissa av namnen får gärna leva upp till sitt rykte i fortsättningen…
