Våren med eller utan Del Piero
Med bara några minuter kvar av helgens match mot Atalanta så linkade Del Piero av planen, med tanke på att man då befarade det värsta så känns inte fem veckors frånvaro så farligt. Men många viktiga matcher ska spelas och hur ska Juventus klara sig utan sin kapten?
De första rapporterna talade om en söndertrasad lårmuskel vilket i sin tur skulle ha resulterat i en väldigt lång frånvaro, i alla fall ett par månader. Efter massor av spekulationer hit och dit kom då i måndags kväll ett officiellt utlåtande från Juventus. Domen blev fem veckor, fem långa veckor utan lagkaptenen och med matchen mot Manchester Utd (2 gånger dessutom), Inter, Parma, Deportivo La Coruna och i värsta fall även Milan.
Det är aldrig roligt att spela utan sin lagkapten, när dessutom kaptenen är en av världens bästa spelare just nu och tveklöst den största artisten så känns det ännu värre. Vad händer med laget?
Tittar man i backspegeln så har Juventus inte spelat så väldigt bra när Alex inte har varit på planen. Han tillför en extra dimension med sitt trixiga spel och hårda arbete. Samt att han alltid är ett hot vid fasta situationer. Men till skillnad från om skadan hade kommit förra säsongen så finns det nu ersättare som är redo att axla manteln. Eller det är kanske fel att säga så för just till Alex finns ingen ersättare och Juventus spel kommer att bli lite annorlunda nu när han inte är med på ett par veckor.
Den naturliga ersättaren nu blir givetvis Marco Di Vaio, han som köptes/lånades in under sommaren för att vikariera åt Trezeguet. Nu får de två istället göra sällskap längst fram, något som jag ärligt talat har längtat efter under hela säsongen. Del Piero har en tendens att ramla ur matcher under långa perioder, och framförallt glida ifrån sin anfallsroll. Vi kommer visserligen inte att ha anfallare som arbetar så hårt även i defensiven nu om inte Lippi lyckas med någon expressomvändning av Di Vaio, men å andra sidan så har Juventus nästan alltid ett massivt bollövertag och i de matcher vi har tappat poäng i under hösten så har problemet ofta varit desamma, det vill säga brist på spelare i straffområdet. Det lär vi inte få under dessa veckor. Trez parkerar alltid där och Di Vaio gör inte heller såsom Del Piero anspråk på någon annans plats utan håller sin anfallsroll. Det är ett stort plus, laget kommer att få en lite annan tyngd framåt vilket är bra på alla sätt och vis.
Den negativa biten blir givetvis att Juventus kommer att bli mer beroende av sina offensiva mittfältare såsom Nedved och Camoranesi. Utan dem blir det inga bollar till anfallarna och således inga mål. Nedved är viktig, det har han varit under hela hösten, kanske ännu mer än Del Piero. Camoranesi är hal som en ål, och ingen försvarare har väl hittills riktigt lyckats tygla honom men när han inte är på hugget så har han en tendens att missa många onödiga passningar.
Jag känner mig ändå rätt så lugn inför detta, att det blir en prövning råder det ingen tvekan om men Juventus ska inte vara så beroende av sina anfallare som till exempel Inter är. Hela laget producerar och även om Del Piero stått för många mål den här säsongen så känns det som om enheten kan klara sig utan honom under ett par veckor. Bara man är medvetna om att man måste prestera på topp, nu är ju den psykologiska spärren som varit tydlig under hösten borta för nu är alla medvetna om att han verkligen inte kan stiga in i handlingarna om det inte klickar.
Det är väldigt många viktiga matcher som ska spelas under hans frånvaro och många poäng som måste bärgas om det ska bli några titlar i år. Första provet blir nu på lördag mot Empoli, en match som på pappret ser ganska så lätt ut i och med att Empoli inte direkt är i form och ska spela på bortaplan. Men redan några dagar senare blir det tuffare då Juve på tisdag i nästa vecka möter ManUre på Old. Trafford.
Jag hoppas att vi får en fingervisning redan nu på Lördag, att Di Vaio visar att han kan stiga fram. Han är egentligen en typisk kontringsspelare som kanske inte riktigt passar in i Juventus spel, han lever mycket på sin snabbhet och sitt skott. Men han har fler dimensioner i sitt spel, det har vi sett under hösten. Han har dock inte alltid varit bra, så han måste hitta formen rätt så omgående. Å andra sidan så har han inte fått spela så mycket, något som är väldigt viktigt för en anfallare. Bakom Del Piero och Trezeguet har det under hösten sett rätt så tunt ut, det måste vara slut med det nu, den saken är glasklar.
Hittar Di Vaio (eller Salas, Zalayeta) formen rätt så omgående så har jag på känn att det kan bli fem ganska så roliga veckor. Faktumet att det är så många stora matcher som ska spelas talar egentligen för det för det brukar vara Del Pieros akilleshäl. När han får skickliga försvarare mot sig så hamnar han ofta på kanten, nu har Di Vaio och Trez chansen att störa motståndarna mycket mer centralt, vilket känns som en liten fördel.
Det som kommer att saknas mest tror jag är ledaren och lagkaptenen Del Piero, han jobbar alltid stenhårt och driver på laget. Det vill till att någon annan spelare snabbt axlar det ansvaret nu, Ferrara och Conte är de naturliga ersättarna men de båda är inte spelare som jag klassar som givna i laget trots att de har spelat mycket på sistone. Mitt hopp går istället till Davids och Tacchinardi, de har varit ledare under hösten och föregår i stort sett alltid med gott exempel. Nu ska de ta ett litet kliv till, de måste ta ett kliv till.
Jag låter kanske lite väl positiv här, så är det givetvis inte. Del Piero är en världsspelare och symbolen för Juventus, det blir tungt att spela utan honom. Det jag vill ha sagt är bara att man inte ska måla fan på väggen direkt och att truppen är så pass bred att Juve ska klara sig utan en enskild spelare, vem det än är under en kortare period.
Jag hoppas bara på att luckan som Alex lämnar under ett par veckor kan fyllas hyfsat av Di Vaio, producerar Nedved och Camoranesi det som de ska göra offensivt sätt så kan duon Di Vaio/Trezguet mycket väl bli ett målfarligare anfallspar än om de innehållit Del Piero på något sätt. Det känns i alla fall så att Di Vaio passar bättre tillsammans med Trez än med Del Piero. Men det återstår att se, en nackdel är givetvis att de har spelat så lite tillsammans.
För Di Vaio och för all del även Salas är ju detta ett alldeles utmärkt tillfälle att visa alla belackare att de verkligen hör hemma i Juventus och att de kan resa sig upp och leverera när det behövs. Något som i Salas fall verkligen inte förekommit och som Di Vaio inte har visat den senaste tiden, det såg visserligen bättre ut i söndags än på mycket länge. Det tackar vi för.
Det återstår bara att önska de andra spelarna lycka till och samtidigt önska Del Piero ett snabbt tillfrisknande. När han kommer tillbaks så ska jag se honom spela mot Milan på San Siro och bära fram Juventus mot ännu en Lo Scudetto.
