Man Utd - Juventus 2-1
Trots övertygande spel fick våra svart-vita krigare inte med sig någon poäng hem till Turin.
Som de flesta vi det här laget redan vet så var det en reserv betonad trupp som reste till Manchester för att ta sig an tuffa Manchester United. Uppgiften visade sig också bli väldigt tuff. Redan i 4:e match minuten nickade Wes Brown in 1-0 för hemma laget och många, där ibland jag, trodde nu att Juventus skulle få det väldigt svårt. De första 10 minuterna gick helt till Manchester United men i takt med att Edgar Davids och Alessio Tacchinardi jobbade sig in i matchen tog Juventus över det mesta. Tillsammans med Pavel Nedved och Camoranesi körde de fullständigt över Man Utd på mittfältet och det visar sig inte minst i bollinnehavet efter första halvlek (43-57). Trots bollinnehavet skapade vi inte de där riktigt heta målchanserna. Pavel Nedved var närmast med ett distinkt skott som tyvärr träffade Barthez högra stolpe. Något mer av värde hände inte i första halvlek. Juventus trillade boll och visade att vi för närvarande kanske har världen bästa mittfält (?). Jag har sällan sett United blivit så överkörda på mittfältet. Som jag skrev i inför rapporten är detta taktiken man måste köra mot Manchester, hög press och högt tempo.
1– 0 i paus till Manchester United. Visserligen skapade vi inga chanser men att påstå att resultatet var rättvist är lång ifrån sant. Juventus stod för fotbollen! Men som Lasse Kinch uttryckte det ”mål förtjänar man inte, dom gör man”.
Andra halvlek började som den första, dvs ett passivt Juventus som lät United föra spelet. Det tog dock inte lika lång tid att jobba sig tillbaka denna gång. Edgar Davids och Tacchinardi var riktigt bra på mittfältet men tyvärr hjälper inte det om man inte har något kreativt anfallsspel. Jag är väldigt besviken på Trezeguet. Nu kan det vara så att influensan påverkat honom, i vilket fall som helst så uträttade han inte mycket på planen och blev helt riktigt utbytt i den 70:e minuten mot Ruben Olivera.
Juventus fortsatte att trumma på och jag började sakta men säkert hoppas på en kvittering. Jag trodde dessutom att den skulle komma när Olivera såg ut att blev nerriven i Manchester Uniteds straffområde. Reprisen visar dock att Kim Milton Nielsen gjorde helt rätt, absolut ingen straff. Några minuter efter det händer en mycket märklig situation. Ruud van Nistelrooy blir helt ensam med Chimenti men bli nerdragen strax innan han skall sätta bollen i mål. Paul Scholes tar hand om bollen men lyckas träffa stolpen (!) istället för det öppna målet och spelet fortskrider. Visserligen hade United fördel av bollen men personligen hade jag nog blåst straff. Strunt samma, inget mål och matchen lever!
För att någon minut senare dö…
Klockan börjar närma sig den 85 minuten när Beckham slår en underbar passning till en fristående van Nistelrooy som sätter bollen otagbart i mål. Målet kom från ingenstans och man kan ju undra vad försvaret sysslade med. 2-0 och matchen var över. Pavel Nedved gör visserligen ett tröst mål i den 92 minuten men matchen var förlorad.
Jag ska inte säga att jag är särskilt glad över resultatet men jag är inte heller särskilt besviken. Med tanke på förutsättningarna är jag nöjd och stolt över det sättet våra spelare genomför matchen. Vi kommer till Manchester med en halv spelartrupp, blixt inkallar tre juniorer och spelar trots det jämnt med ett av Europas bästa lag. Jag är stolt, väldigt stolt.
Nästa vecka väntar returmöte i Turin. Då blir det åka av!
Forza Juve!
PS. Spelar bedömningar kommer under morgondagen.