Juventus besegrade Roma: Diego visade klass
Juventus tog säsongens andra seger i ligan genom att vinna borta mot Roma med 3-1. Brassen Diego visade sin klass genom att göra två eleganta mål. Juventus förlängde också sin förlustfria svit på Olimpico mot Roma.
Det blev en stor afton för den brasilianska duo som hämtades in i somras för att göra Juventus slagkraftigt i kampen om Scudetton och för att eventuellt kunna utmana i Champions League.
Juventus kom ut med ett lag som var lika välbalanserat som ett tjog ägg. Ytorna var helt täckta och det fanns lagkompisar överallt. Melo, Tiago och Marchisio hade redan efter 20 minuters spel skaffat sig ett övertag som gjorde Roma mittfältet irriterat och i vissa stunder riktigt fult (inte lika illa som Mexes frilla dock). Diego - vad ska man säga? Han har redan cementerat sin roll i laget och det finns troligtvis mer att hämta ur hans register. Mot Roma hade han allt - elegansen, touchen och farten. Trots att Cassetti bokstavligen gav bollen till honom, så visade brassen klass när han transporterade boll (vart tog Riise vägen?) och med kyla avslutade med en yttersida i bortre hörnet bakom Julio Sergio.
Matchen i matchen mellan Del Piero och Totti kom aldrig att äga rum. Detta berodde på att ingen av dem medverkade i matchen. Del Piero satt fast på bänken och Totti satt fast nånstans mellan offensiv och defensiv planhalva. I sina försök att attackera kom Roma som vanligt fram på sina kanterna men saknade allt som oftast det där extra. De Rossi och Pizarro levererade boll till lagkamraterna, men Juventus kunde allt som oftast neutralisera. Melo sprang som en gasell på mitten och var precis så bra som man hoppats på - om inte bättre. Räckvidd som en giraff och vilja som en oxe. Allt i ett.
Sisådär tio minuter efter Diegos ledningsmål uppenbarade sig rena trisslottsvinstglädjen och slagorden “Plötsligt händer det”. De Rossi (en annars grinig herre) avfyrade en kanon som gav Roma en biljett in i matchen och 1-1 på tavlan. Juventus ägde dittills matchen och Roma var bleka. Hela Juventus väntade på att frisparken skulle slås och såg ut som fågelholkar när bollen rasslade till i nät bakom Buffon. Skickligt av Roma - minst sagt.
Om Buffon blev överrumplad av De Rossis skott vid kvitteringsmålet, så blev kunde han med sin skicklighet avstyra Tottis friläge strax innan halvtid. 2-1 till hemmalaget där hade varit tyngre än “monstervildsvinet” som sköts utanför Åtvidaberg häromdagen.
I den andra halvleken var det två lag som inte vågade chansa framåt till en början utan ville vänta på rätt tillfälle att slå till. Oftast erövrade Juventus boll på mitten och kunde utvinna fördelar gentemot Roma genom ett effektivare och mer vägvinnande passningsspel. Det fanns ett tyligt mönster i arbetsfördelningen med Tiago/Melo/Marchisio som ständiga passningsalternativ och kreatörer. Skolbok i att byta kant och tempoväxla. Roma fick det jobbigt och Pizarro och De Rossi orkade inte bygga upp Romas spel som de brukar. Den lovande Menez och den inbytte Vucinic försökte dra upp tempot med bolltransporter, men det fungerade inte alls mot Bianconeri. Närmast kvittering var en annars osynlig Totti med ett stolpskott. Estetiken och taktiken i Ferraras lag blev segerreceptet. Marginalerna fanns där också.
Efter tjugo minuters spel fick Diego möjlighet att komma i fart (fint förarbete av Iaquinta) och kunde, med några kroppsfinter mot en vilsen Mexes och kyla, distinkt skjuta 2-1 till Juventus. Glädjen efter det målet gick inte att ta miste på. Det är sådant som gör sporten till det som förenar. Alienationen tar vi en annan dag. Sedermera kunde mittfältsjätten Melo slå den sista spiken i kistan genom att skjuta in 3-1 och säkra tre förnämliga poäng till den gamla damen.
Framåt stred Amauri och Iaquinta bra och hade några lägen att göra mål. Dessutom kan det sägas att Ferrara har Del Piero och Trezeguet på bänken, vilket ger laget en bredd som få lag har. Det är en lång väg kvar att vandra. Men ur ett Juventusperspektiv ser det väldigt bra ut - både spelmässigt och tabellmässigt.
Startuppställningen för Juventus: Buffon; Grygera, Cannavaro, Chiellini, De Ceglie (75); Marchisio (63), Tiago, Melo; Diego (86); Amauri; Iaquinta
Avbytare; Manninger, Del Piero, Camoranesi (63), Trezeguet, Poulsen (86), Molinaro, Legrottaglie (75)
