Juve Talk 70: Diego bäst i test
I veckans avsnitt gästas vi av Daniel K, som tillsammans med redaktionens Mats och Henric tänker till och luftar synpunkter om landslagsspel, Inters form och Juventus Roma-kross.
1. Sån sköööön seger mot Roma och en väl underbyggd (delad) förstaplats i tabellen. Bäst och sämst under matchen enligt dig?
Daniel K:
Japp just nu "leker livet" när Juve har full pott och toppar tabellen efter en tung seger i Rom.
Bäst under matchen är att nyförvärven presterar direkt, Diego gör 2 mål men utöver målen så uppträder han exakt som den playmakern som vi saknat ett tag, han har enormt grym blick för spelet och en fantastisk förmåga att kunna hålla i bollen och på så sätt ge andra spelare utrymme att löpa sig till bra positioner.
Melo gör en mycket bra serie A-debut för Juve, bra inställning, stor stark och stabil i det defensiva både med sin positionering och fina närkamsspel, att han får kröna sin fina match med ett mål bevisar också att han blir en tillgång i offensiven.
Sen har vi (av vissa ifrågasatte) Cannavaro; fortsätter han uppträda lika stabilt med sin rutin och sitt lugn som i Roma-matchen så tycker jag inte att han förtjänar att längre vara ifrågasatt.
Glädjande är att det är svårt att hitta nåt riktigt illa, det skulle väl vara ouppmärksamheten vid Romas mål, förhoppningsvis blir det ett misstag att lära av så det inte upprepar sig.
Henric:
Diegos, Melos och Cannavaros respektive insatser är det bästa från mötet med Roma. Diego visar redan vilken viktig offensiv kugge han kommer att bli. Två mål och en fot med i de mesta av lagets anfallsspel. Melo är stark, tuff, teknisk och kommer att bli en ovärderlig tvåvägsspelare. Hans relativa långsamhet kompenseras med en förbluffande förmåga att komma rättvänd. Han är som en orörligare men kraftfullare version av Steven Gerrard. Sist men inte minst så förtjänar Fabio Cannavaro beröm för sin insats. Agerar med en oerhörd pondus och de stilrena brytningarna får en att tänka på VM för tre år sedan!
Mats:
Diego, givetvis, men det var mycket annat som var riktigt bra. Iaquintas skarv före 2-1-målet var magnifik. Amauri var väldigt bra, och ödslade inte krafterna på att gnälla - vilket ibland var fallet förra säsongen. Mittfältet lämnade väldigt få ytor till motståndarna, vilket var en glädjande förbättring jämfört med avslutningen mot Chievo. Det sämsta med matchen, förutom Marchisios skada (förhoppningsvis inte allvarlig), var väl egentligen Roma. Jag har alltid smyggillat dem, men årets upplaga har många och stora brister och jag är rädd att de får en väldigt tung säsong. Känns lite som att Spalletti har lämnat ett sjunkande skepp
Ska man ta med något negativt får det vara ytterbackarnas spel och i synnerhet De ceglies insats. Han är lika svag framåt som Molinaro och väldigt osäker bakåt, låg gång efter annan långtifrån i markeringsspelet. Grosso blir en nödvändig "sista minuten"-värvning.
2. "Cobolli Gigli imponerad av Inter Milan" läste jag nånstans. Hur imponerad är du?
Mats:
Såg inte Milan-matchen, men enligt samstämmiga uppgifter var det ren utskåpning. Inter har värvat smart och på papper tycker jag definitivt att årets upplaga ser bättre ut än förra årets. Men jag väntar 4-5 omgångar till innan jag bestämmer mig för hur imponerad jag är.
Daniel K:
Visst det är väl starkt att vinna ett derby med 4-0, men å andra sidan kan just sådana heta matcher "rinna iväg", med så mycket känslor som ett derby innebär så är det lätt att det blir en form av antiklimax när saker o ting går emot.
Först åka på en straff (korrekt dömd) sen ytterliggare ett baklängesmål och kort efter en utvisning, med dessa händelser inräknade så är det inte konstigt att Milan-spelarna medvetet eller omedvetet underpresterar och ger Inter möjligheten att rinna iväg med fler mål... så visst 4-0 i ett derby är bra, men jag är trots detta inte överdrivet inponerad av Inter.
Henric:
Visserligen var Milans insats anmärkningsvärt svag, men även jag imponerades av Inter. Man såg tendenser till ett väldigt bra passningsspel, klart bättre än föregående säsongers. Dessutom agerade man matchen igenom som ett lag. Något som knappast varit Inters signum innan!
3. Landslagsuppehåll (mot Georgien och Bulgarien), och vi har snackat om det förr; Ska så många spelare som möjligt delta i Azzurri eller ska de undvika så långt det är möjligt? Motivera!
Henric:
När det, som nu, är viktiga kvalmatcher så ska förbundskapten ha tillgång till de bästa spelarna. Tycker inte klubbtränarna ska bromsa detta, om nu inte spelare tas ut som dras med småskavanker. Vad gäller träningslandskamper så får tränarna föra en dialog med Lippi. Har man ett tufft spelprogram så bör viktiga spelare ställas över eller enbart matchas i en halvlek. Att Juve har så pass många spelare i landslagstruppen är ju ett kvitto på att laget är starkt och av det skälet positivt! Kolla förresten de lag som går långt i Champions League, en sak har det gemensamt, många landslagsspelare!
Mats:
Jag gillar landslagsfotboll och tycker att klubbarna ska släppa de spelare som blir kallade utan knot. Visst kan det slita på spelartrupper med många landslagsmän, men jag har svårt för att tycka synd om klubbar för att de har för många bra spelare. Dessutom stärker och härdar det spelarna som får förtroendet i landslaget, så jag har svårt att se några större problem. Ser fram emot att följa många av de svartvita i VM.
Daniel K:
Nu i början av säsongen är det bara positivt att så många som möjligt deltar, det ger dem ännu mera matchträning och chans att komma in i rätt matchrytm.
När däremot säsongen hållit på ett tag är det inte lika poitivt då spelarna spelat fler matcher och därmed är mer slitna och mer känsliga för skador.
