Sju omgångar kvar.. till nr 27
Med sju omgångar kvar så har Juve kopplat greppet om Serie A, det ser ut som att vi svartvita får fira även det här året.
Precis som förra året tänker jag följa Juves väg mot Scudetto genom en krönika varje vecka, för ett år sedan vid den här tiden såg det lite mörkare ut. Inter såg ut att ha grepp om saker och ting och Juventus gick lite knackigt. I år är det tvärtom, men till skillnad från Inter så finns det i Juve en tradition av att vinna och truppen består inte av spelare som viker ner sig när det väl gäller utan krigare som spelar bäst under press.
Inför helgens derby så var i alla fall jag väldigt nervös, Juventus imponerade inte mot Milan och knappast heller mot Basel. Det är väl även synd att säga att Juve imponerade i derbyt, om man bortser från den första kvarten. Torino kämpade och var långa stunder väl så bra, men det är målen som räknas och dem gjorde Juve. Toros inställning till matchen hade nog en liten del i det där också, det är inte så roligt att satsa för fullt i alla närkamper när man vet att man möter en spelare som hellre tar bort en själv än satsar på bollen.
Nu till helgen är det Bologna som gäller, Juve kommer att stiga in på Renato Dall´Ara med facit i handen. För på lördagen spelas det nämligen derby i Milano, oavgjort eller Milanseger där innebär att Juve i lugn och ro kan spela sitt eget spel och utöka ledningen i Serie A ett par poäng till. Men Juvefans med gott minne hoppas nog inte högt av glädje den här veckan, av någon outgrundlig anledning så brukar Juve alltid göra skitmatcher borta mot Bologna. Förra årets 0-0 match var kanske säsongens sämsta insats, men det ska väl inte hända igen.
Formtoppen bör infinna sig snart, det har sett lite knackigt ut de senaste veckorna. Skadorna på viktiga spelare har givetvis stört och Lippi kan inte vara nöjd med att aldrig få ha sina anfallare fullt friska. Di Vaio är tillbaks nu och det känns som om han kommer att behövas nu i slutet på säsongen, hans snabbhet och enorma kontringspotential är guld värd, kanske framförallt i Champions League.
Nedved har målmässigt burit fram Juve den senaste månaden, men minst lika viktig tycker jag Tacchinardi har varit och är. Han ger järnet i alla matcher och spelar verkligen med huvudet, jag blev nästa euforiskt glad när han fick avgöra derbyt. Han personifierar Juventus som lag med sin sköna inställning, och drar med sig de andra.
Blir det ligaguld i år då? Jag var rätt så säker på det redan innan säsongen och jag är det fortfarande, Juve har en kontinuitet i truppen som inget annat lag är i närheten av och det kommer att avgöra det här i år, om det inte redan är avgjort. Som vanligt släpper Juve in minst mål i ligan, trots att försvaret fått så mycket kritik, och snart har Juve säkert gjort flest också. Det är dessutom bara 12 poäng kvar till Romas så fantastiska poängrekord från 2001, det lär ryka all världens väg i år!
Matchen till helgen mot Bologna blir en nyckelmatch, med tanke på den kamp som spelas i Milano dagen innan. Sedan har vi kvar att möte Romlagen, Perugia, Brescia, Reggina och Chievo. Avslutningen är till synes inte alls lätt men det ska gå vägen. Inters oförmåga att vinna när det gäller och Milans uppenbara svårigheter med att göra mål trots alla offensiva stjärnor talar för Juve.
I slutet av maj är det alltså dags att korka upp champagnen igen, och fira den 27 ligatiteln, om allt går vägen vill säga. Hur mycket Romarna än säger att Juve fuskar så kan de inte förneka att vi är bäst, de har mycket att lära nere i syd. Man ska väl iofs inte ta ut något i förskott, men som Jesper Hussfeldt så klockrent påpekade i Canal+ Årskrönikan så är det som bekant inte över förrän den gamla damen sjunger.
