Juventus - Maccabi Haifa: Chiellini klev fram
En ny formation innebar mycket kreativitet, men effektiviteten uteblev igen.
Efter två oavgjorda resultat konstaterade vi alla, inklusive Ferrara, att en seger hemma mot Maccabi Haifa var ett måste. Jag tänker dock inleda den här texten med att ge en känga till Viasat on Demand. Jag har inte Viasat Extra-kanalerna. Därför är det strålande att on Demand finns. Jag surfar in på hemsidan, letar rätt på Juventus – Maccabi Haifa, och 79 riksdaler senare drar sändningen igång. I tjugo minuter fick jag skåda Marseille – Zürich och Real Madrid – Milan, lite så där tv-soffzappandes emellan. Men det var inte jag som kontrollerade vad jag såg. Man fick gott sitta och vänta till Viasat hittat rätt på fjärrkontrollen och bytte till rätt match. Jag väntar mig kompensation genom gratis sändningar nästa omgång.
Champions League, tredje omgången
Onsdag 21/10 2009
Juventus – Maccabi Haifa
Juventus (Ferrara):
Buffon
Zebina – Cannavaro – Chiellini – Grosso
Melo – Sissoko
Camoranesi – Diego – Giovinco
Trezeguet
Precis som det beryktats i pressen de senaste dagarna provade Ferrara en ny formation. 4-2-3-1, med en makalöst kreativ trio släpande bakom Trezeguet.
Maccabi Haifa (Levy):
Davidovich
Meshumar – Teixeira – Keinan – Masilela
Osman – Boccoli – Culma – Rafaelov
Dvalishvili – Arbeitman
Det mest intressanta var givetvis hur Ferrara valt att ställa upp sin trupp. Juventus senare matcher har inte bjudit på den show man kunnat hoppas, och röster har höjts för att prova något nytt. Ferrara spetsade öronen och filade under veckan fram ett nytt system med en ensam spjutspets. Igår fick vi se en betaversion av ett mer flexibelt system som förhoppningsvis kan vara nyckeln till Juventus enorma potential.
I helgen befann jag mig i Turin, och fotbollsdiskussionerna flödade. Ett ständigt återkommande skämt var hur en bra formation alltid skulle innehålla en bra målvakt. Ferrara verkar ha snappat upp detta, för även i den nya taktiken fick Buffon inleda matchen med en monsterräddning. Superman visade än en gång att hans reflexer troligen är universums bästa och Dvalishvili fick se sin nick från åtta meter stoppas på mållinjen. Cannavaros markeringsspel kan diskuteras – i ett man-manförsvar kan man inte stå tre meter från sin spelare när inspelet kommer.
Trezeguet slängde sig och fick en pinsamt billig frispark som Grosso dundrade mot målvaktens kryss. Davidovich var med. Tridenten med Giovinco, Diego och Camoranesi skiftade positioner fram och tillbaka, och spelet låg mestadels längs vattenpölen till gräsmatta. Piggast för dagen i anfallsväg var den ständigt bänkade atommyran. Maken till fart och finess får genast tankarna att fara iväg till den jämngamle, om än något mer färdigutvecklade, högeryttern i Zlatanz Barzelona. När Giovinco får upp fart med bollen åt rätt håll kan han inte stoppas juste. Igår orsakade turinsonen fyra gula kort på egen hand. Jag ber till fotbollsgudarna (Zidane och Maradona) att detta kan vara den lösning som vi och Seba väntat på. Han besitter en för stor talang för att slösas bort på en frusen bänk eller läktare.
Centralt, eller på vänsterkanten, där främst Giovinco och Grosso huserade, skedde det mesta i anfallsväg. Grosso följde bra med upp för överlappningar och lämnade med sina löpningar även ytor åt Seba att skära inåt. Högerkanten fungerade inte riktigt lika väl där Zebina inte hade sin bästa dag på jobbet och blev sedermera utbytt mot Cáceres på grund av skada. Hans landsman framme i spetsen visade att han har lite att slipa på innan han återuppnår fornstora dagars målsprutande. I ett volleyläge där Trezeguet anno 2003 vräkt in två mål på samma avslut slank bollen istället ett par centimeter utanför. Nästa chans gick till Momo Sissoko som sånär lyckades skarva in Camoranesis perfekta frisparksinlägg. Det kunde man smälta, med tanke på hur hans spindelben vann varenda boll på mittfältet. Många gånger blev det ändå fel när han skulle distribuera vidare bollen, men det har man väl nästan vant sig vid numer.
Utöver en farlig frispark hade Diego inte visat framfötterna under första halvlek, men detta kompenserades genom en betydligt mer vaken brasse i andra. Giovinco vinner en frispark utanför straffområdet som nyss nämndes högerfot tog hand om. I en stenhård bana skruvades bollen mot den bortre stolpen där Chiellini mer eller mindre träffades i huvudet och 1-0 var ett faktum. Strax därefter testar Diego en chipp som går över och utanför.
På offensiv planhalva kunde man stundtals se ljusglimtar i trion med de välsignade fötterna. Klacksparkar, tunnlar, fräcka mottagningar och härliga dribblingsraider avlöste varandra, och visst kunde man konstatera en enorm potential i spelsystemet. Frågan är om det kan optimeras efter Ferraras behov. Matchens vackraste anfall borde slutat med mål när Grossos inspel nådde Trezeguet som bara behövde stöta in bollen. Det enda stället han inte fick träffa, vilket han förstås gjorde, var målvakten. Juventus bästa utländske målskytt genom tiderna är hela tiden på rätt plats, men skärpan brister. Det var ganska talande för kvällen. Exempelvis testade Giovinco strax därefter att avlossa bössan, men än en gång stoppade Davidovich hans försök.
Det tyngsta ögonblicket kom när Felipe Melo åkte på en smäll som till en början såg relativt harmlös ut, men bjässen blev tvungen att halta av och ersättas av Poulsen. Hjärtskärande bilder nådde oss tittare när Melo såg ut att gråta på bänken. Undertecknad befarade en riktigt långsiktig skada, men morgonens rapporter talar om tre veckors frånvaro. Något senare åker Chiellini på en smäll och det röda kortet visades direkt upp för inhoppande Dutra.
I åttionde minuten klev Trezeguet av och Amauri hoppade istället in. Mot förmodan var det istället gästerna som kom till nästa avslut där Buffon än en gång parerade väl. Ett par minuter senare rullade trion Gi-Di-Ca (kom ihåg vem som myntade det) än en gång upp Maccabis försvar, och slutligen var det Camoranesi som med sulan förde med sig bollen in i straffområdet, men tåpajen gick i stolpen och ut. Seba är därefter riktigt nära igen med en bra slagen frispark, men Maccabis bästa spelare, Davidovich, var bra med. I slutminuterna, när man bävade sig som mest och tyckte att läxan borde vara lärd efter Bologna, får Maccabi ett drömläge där Buffon gjorde sig stor och hindrade ett pinsamt slut.
Att ta med oss:
Tridenten fungerade vid sina stunder ruskigt bra, och Giovinco visar än en gång att han är värd att strukturera om lite grann för. Buffons spel är som vanligt yppersta värdsklass.
Att jobba på:
Avslut. Dessutom låter vi, framförallt via kanterna, våra motståndare komma alldeles för enkelt till skott.
Matchens bianconero:
En hård kamp mellan Giovinco och Buffon där målvakten drar det längsta stråt tack vare att hans insats blev skillnaden.
Nästa match:
25/10 2009 – Siena (borta)
Forza Juve!
