Nr 27
Ett tag i höstas så kändes det rätt så avlägset, men nu så här när det nästan är sommar i Sverige och värmen börjar krypa norrut så känns det helt rättvist. Juventus har varit säsongens överlägset bästa lag och ligatiteln är fruktansvärt välförtjänt.
I dag tappade Juventus poäng på hemmaplan för första gången på nio matcher, inget lag har lämnat Delle Alpi med poäng sedan i slutet av november. Lägg därtill ett bortafacit som inget lag i ligan är i närheten av och du har ett mästarlag, ett lag som inte har segrat på grund av några turliga resultat eller med hjälp av några enastående individer utan på grund av att de svartvita från Turin är en maskin som inte vet hur det känns att förlora. Maskinen maler på och maler på, trots stundtals dåligt spel och problem så finns det en moral och mentalitet som inte tillåter någon att vika ner sig. Som Juventusspelare förväntas det att du jobbar till domaren blåser av matchen, det finns inget utrymme för divor, inget utrymme för personer som vill gå sina egna vägar eller som inte vill rätta sig in i leden. Det är så man bygger en vinstmaskin, det är så Marcello Lippi har byggt dagens Juventus.
På grund av Grossos och Perugias sena kvittering så blev det lite onödigt nervöst i eftermiddags, men spelarna vid sidan om verkade vara lika säkra som en annan att de blåsvarta i Milano knappast kunde vända på steken. Fresi såg lite orolig ut för en stund men Del Piero la armen om honom och då sken han upp som en sol, när slutsignalen ljöd i Milano så exploderade fortet (Delle Alpi) och spelare, ledare och fans dansade runt och firade i bästa stil. Lippi log men han vet likaväl som alla andra att säsongen inte på långa vägar är slut ännu.
En stund efter att jag skålat med mina närmaste här hemma, ätit en bit mat och växlat några ord med mina kollegor här på SF så slog jag på radio för att i vanlig ordning höra vad den otroligt pålästa och kunniga Glenn Strömberg hade att säga i Sportextra. Hans analys av Juventus och deras framgångsrecpet var klockrent men roligast hade jag åt hans förklaring om Inters ständiga misslyckanden.
"Det är som de säger här nere, har man oturen att födas till Interfan så får man vara olycklig hela livet!"
Herr Strömberg var hård och lite sarkastisk men visst fan ligger de något i det, Juventus är precis allt det Inter inte är och därför är man bäst.
Nedved som i månt och mycket har varit den stora mannen bakom Juventus ligaseger i år tycker jag sammanfattade det bra i Supersöndag för ett par veckor sedan. Han kom till Juventus för att vinna titlar och väl i Turin så öppnades en helt ny värld för en som fotbollspelare. Man slipper trycket från press och i många fall fans, klubben tar hand om allt åt en och det enda man behöver koncentrera sig på är att vinna matcherna. Det finns ingen frispråkig president som lovar saker kors och tvärs, utan allt man ser är en välpolerad yta som håller de egna om ryggen och aldrig släpper ut mer information än nödvändigt, det är visserligen inget tecken på att man är bäst men det är ett tecken på strålande organisation och en väl fungerande ledning.
Lippi har byggt ett lag med en sanslös kontinuitet, han matchar sällan spelare som inte helt och hållet passar in i systemet och som inte har spelat där tidigare. Han tillämpar sin egen form av totalfotboll och det är nog därför spelare som Fresi fått så lite speltid den här säsongen. Lippi verkar dock lita på honom och han kommer om han har tålamod att spela mer och mer när han lärt sig hur saker och ting fungerar.
Det är klart att det finns många spelare som har stått för enastående prestationer men det är laget Juventus som har vunnit ligan.
Den oerhörda glädjen från förra året finns väl inte riktigt där i år, man är lite bortskämd med segrar. Men sättet man gör det på i år är fantastiskt, Juventus har under våren stått i en klass för sig. Förra året hade vi svartvita inte vunnit något på länge och kraven var enorma, i år handlade det mer om att bevisa att vi var bäst. Något som på förhand såg nog så svårt ut, Milanolagen fick alla förhandstips på grund av deras värvningar och spelsätt. Men ärligt talat Aftonbladet, Inter är trots att man gör mycket mål inget offensivt och spektakulärt lag. Milans offensiv gick i stå när de andra lagen, med bottengängen i spetsen lärde sig hur man skulle tackla dem. Kvar fanns bara den svartvita maskinen som ingen rår på och som inget annat lag någonsin verkar kunna förstå sig på.
Ligatiteln var väntad, det går inte att säga något annat. Jag tror inte ens att den mest blåsvarta människan i världen trodde att Juve skulle tappa detta men det är ändå en otroligt skön känsla som återfinns i kroppen nu när allt är klart. Man är lättat, lycklig och fruktansvärt nöjd på samma gång samtidigt som man är otroligt hungrig efter mer. Jag vet att jag kommer att bli otroligt besviken om Real Madrid inte besegras på onsdag, det finns spelare i Juventus som mer än något annat vill vinna Champions League och Real känns som det sista riktigt stora hindret.
Ikväll ska alla vi svartvita njuta av ligaguldet och frossa i mål och hyllningar, men säsongen är inte slut ännu. Champions Leaguepokalen behöver även den komma hem, den har varit på villovägar alldeles för länge nu.
