Tillbaks där vi hör hemma
Juventus är tillbaks efter fem år, bara Milan står mellan Lippis mannar och titeln som världens bästa klubblag.
Ikväll blev det verkligen klart för mig att Real Madrid är ett överskattat fotbollslag, man kan säkert skylla på att de inte var i form eller att några nyckelspelare saknades men man kan inte komma ifrån att Lippi och Juventus läste dem som en öppen bok.
Juventus satte hög press när de hade bollen och de stora stjärnorna på mittfältet fick antingen springa runt och leta passningsvägar utan någon som helst nytta eller bara slänga iväg bolar på vinst och förlust. Den enda som verkligen försökte var Zidane, men fotboll är en lagsport och för att vinna sådana här matcher måste enheten fungera. Juventus är en fungerande enhet med en oslagbar moral och därför är man nu i final.
Juventus spelade stundtals briljant fotboll ikväll, något som man endast gjort vid ett par tillfällen under säsongen. Matchen i stort påminde mycket om matchen mot Inter på Delle Alpi för ett par månader sedan. Juventus väntade tålmodigt och högg som kobror när motståndarna förivrade sig. Juve är effektiva som fan i anfallsspelet, våra forwards har visserligen inte haft en lysande säsong men ändå så trillar boll efter boll in.
Reals försvar var visserligen inte alls bra ikväll, Cambiasso går bort sig fullständigt vid mål nummer ett och Hierro hade svårt att hänga med vid ett antal tillfällen. De andra två Juvemålen var ren briljans, och inget som någon kunde gjort något åt.
Om två veckor smäller det således, på Old Trafford väntar Milan av alla lag. Juventus har trots förlusten på San Siro haft ganska så lätt för Milan de senaste säsongerna och Lippi är triumfkortet. Nedved kommer att saknas, jag lider något fruktansvärt med tjecken. Om någon Juventusspelare förtjänade att spelade den här finalen så är det han. Han har slitit som en varg hela säsongen och blir berövad sin dröm i sista skälvande stund. Men han får också skylla sig själv för tacklingen var väldigt onödig.
Lippi hittar säkert någon lösning på problemet men det är solklart att vi tappar styrka framåt utan Nedved. Undrar om Lippi vågar sätta in Di Vaio bakom anfallarna, det vore i alla fall intressant.
Viktigast i den stundande finalen är dock paret Davids & Tacchinardi. De är så samspelta och så trimmade tillsammans att de kan dominera vilket mittfält som helst.
Det är kanske inte dags att blicka så långt framåt ännu, Juve har precis vunnit ligan och man är klart för final i världens bästa klubblagsturnering. Hur det än går så har säsongen varit i det närmaste perfekt. Det finns så att säga belägg för att säga att Juve är världens bästa klubblag just nu.
Men ikväll ska man främst vara oerhört glad, det finns ingen känsla som slår att vinna eller för den delen att se sitt lag vinna. Juventus har precis slagit mäktiga Real Madrid, på ett sätt som få trodde var möjligt och som fan är man otroligt nöjd, glad, lättad, ja man kan rabbla en hel drös av ord. Finalplatsen känns faktiskt till och med roligare än ligasegern, även om det säkerligen beror på att man verkligen förväntade sig att Juve skulle ta hem ligan. Jag kommer att sova otroligt gott inatt och drömma om mina svartvita krigare som gör livet lättare och världen vi lever i till en bättre plats.
Forza JUVE
