Vägen till final - första gruppspelet
Juventus väg till finalen utreds, vi börjar med gruppspelsfas nummer ett.
Första gruppspelet
Juventus äventyr i Champions League startade en fin höstkväll på De Kuip, grytan, i Feyenoord. Förväntningarna var höga och även om motståndet handlade om föregående års uefa cup-mästare så förväntade man sig minst en poäng och allra helst tre. Förlust fanns inte ens med i ekvationen. Efter en halvvolley som hette duga av det då så uppskattade nyförvärvet Camoranesi så fick vi matchen dit vi ville, ledningen bestod dock enbart fram till den 75:e minuten då Van Hooijdonk skruvade in sitt tredje frisparksförsök till vänster om en vansinnig och även helt chanslös Buffon. I denna situation lyckades även Fresi och Nedved ta på sig varsitt gult kort för att ha sprungit fram för tidigt, en av dem ångrar nog sitt kort rätt rejält idag. Känslan var då att den spanska domaren Antonio López Nieto, vid matchstart presenterad som kortmaskinen, gjorde helt rätt, den svartvita muren rörde sig allt för tidigt vid båda tillfällena och korten var således motiverade. Det som dock fortfarande stör mig är att jag inte har sett en likadan situation i någon annan match i någon liga under hela säsongen och det är sannerligen fler lag än Juventus som använder sig av tjuvtaktiken vid frisparkssituationer. Hårdare tag nästa säsong krävs!
Match nr2 under gruppspel 1 var hemma mot Ukrainska Dynamo Kiev och det blev, precis som de flesta hade förutsett, en enkel match. Fem svartvita mål och sen så var matchen över, mycket till match var det aldrig egentligen men några av målen var i alla fall fina. Davids snabba dribblingar fram till 4-0 och Nedveds kanon som gav 5-0 ett par exempel på detta.
Vår tredje motsåndare i det första gruppspelet var engelska Newcastle, inte heller dessa gav ett speciellt starkt intryck och efter Del Pieros två mål så vanns matchen välförtjänt med 2-0. Det som etsade sig fast mest på hjärnhinnan från den här matchen var dock Di Vaios otäcka smäll i nickduellen med Andy O’brien, huvudskadan höll honom borta från banan ett par veckor men medan reprisbilderna rullade så såg det mycket, mycket allvarligare ut.
Efter att ha mött samtliga tre motståndare så kändes avancemang närmast klart, inget av lagen hade imponerat och det kändes som om att vi hade mycket mer att ge om det skulle behövas. Ska sanningen fram så kändes avancemang egentligen närmast klart så fort lottningen var genomförd, lag som Feyenoord, Newcastle och Dynamo Kiev skall inte vara något problem för Juventus.
Returmötena startade i Newcastle där mitt självförtroende fick sig en törn, 0-1 förlust och en välförtjänt sådan. Newcastle slog oss välförtjänt. Illa, illa. Andy Griffins inlägg hamnade i juvemålet efter att Buffon slagit in den alldeles själv och Juve orkade aldrig höja sig i en match som var riktigt usel från vår sida.
Nu krävdes det vinst i returen mot Feyenoord.
Och vinst blev det. Det Juve vi hade vant oss att se var återigen på banan, vinsten var säker utan att laget briljerade allt för mycket. Gamla goda Juventus. Två assists av Camoranesi och två mål av Di Vaio gav 2-0 och därmed var Juve klart för gruppspel nr2 med en match kvar att spela.
Ett reservbetonat Juventus besegrade Dynamo Kiev med 2-1 och utraderade därmed det usla bortafacitet med ingen vinst på år och dar. Starkt jobbat och inte den första gången som våra reserver visade att även de kunde spela fotboll när de ville. Det mest utmärkande från den här matchen var nog det faktum att både Zalayeta och Salas tryckte in varsin boll, kors i taket.
Efter sex spelade matcher slutade tabellen på detta vis:
1.Juventus 6 4-1-1 12-3 13
2.Newcastle 6 3-0-3 6-8 9
3.Dynamo 6 2-1-3 6-9 7
4.Feyenoord 6 1-2-3 4-8 5
Fortsätt till gruppspel 2
