Det italienska fenomenet

Han har spelat sex säsonger i Serie A. Han har sakta men säkert vandrat bakåt i banan och nu hamnat på sin femte(!) position i laguppställningen. Han är det italienska fenomenet – Han är Gianluca Zambrotta.

Ronaldo fick snabbt stämpeln ”Il Fenomeno” när han satte sin fot i Italien. Hans snabbhet, dribblingsskicklighet och balans var något världen sällan skådat. Det går inte att förneka att han har besuttit sagolika egenskaper för att vara en fotbollens Michael Jordan, självklart då från Brasilien. I Brasilien föds ju nio av tio av fotbollsvärldens teknikunderbarn, det är tvåfotsdribblingens hemland.

Italien är inte i närheten av ett sådant epitet. Här härskar strävan efter den taktiska perfektionen. Fjorton klacksparkar är visserligen kul att se även för en emotionell italienare men leder det inte till mål är det inte värt en hink ogräs. Allt går ut på att vinna, alla spelare ska göra sin del för att nå detta mål.

Det är här det italienska fenomenet kommer in i bilden. Gianluca Zambrotta fintar inte upp fem man i bergstopparna runt Turin som en Ronaldo i sitt esse skulle kunna göra. Zambrotta spelar en individuell totalfotboll. Han försvarar som Paolo Maldini, löper som Javier Zanetti, spelar fram som Pavel Nedved och skjuter som Fabrizio Miccoli. Han är som en schweiziska armékniv - lätt att ha med och bra att ha till allt.

Dessa fantastiska talanger har självklart inte alltid funnits där. De har tränats fram. Mångsidigheten på planen har hjälpt honom att utveckla alla individuella egenskaper och tvärtom.

Historien börjar för 26 år sedan. Den 19 februari föds Gianluca i Como. Uppväxten hoppar vi över och går direkt till hans karriär som professionell fotbollsspelare.

94/95 gör han debut för hemstadens stolthet i Serie B. Det blir bara ett framträdande för Como som ramlar ur serien.
Samtidigt vinner Juventus dubbeln i Italien.

95/96 börjar han etablera sig i laget på allvar och spelar totalt femton matcher i liga- och cupspel. Han gör också sitt första och andra mål som proffs den här säsongen.
Vialli lyfter bucklan i Rom efter att Juve vunnit Champions League.

96/97 är Zambrotta en av stöttepelarna i Como och spelar 34 matcher och gör fyra mål i Serie C1.
Juventus har ett kanonlag och vinner återigen ligan, däremot får man överraskande pisk av Dortmund i Champions League-finalen.

97/98 hoppar Zambrotta över Serie B och går direkt till Serie A och Bari. Han går rakt in i startelvan som forward och spelar bland annat framför Klas Ingesson. Två ligamål på 27 matcher och två cupmål på lika många matcher blir Zambrottas facit från debutsäsongen i högstaligan.
Juventus vinner Lo Scudetto men förlorar återigen en final i Champions League, nu mot Real Madrid.

98/99 börjar Zambrotta mer och mer ikläda sig rollen som offensiv mittfältare och dubblar sin målskörd från föregående säsong. 32 ligamatcher blir det totalt. Han spelar nu så pass bra att han får göra debut i landslaget i en vänskapslandskamp hemma mot Norge.
Juventus gör en mardrömssäsong och tvingas vinna Intertotocupen under sommaren för att nå Europaspel.

99/00 ser Juventus potentialen i Como-sonen och tar honom till Turin. Han blir direkt ordinarie på mittfältet där han tvingas ta betydligt större defensivt ansvar än vad han tidigare varit van vid. Ancelotti gör honom mer eller mindre till central mittfältare för att täcka upp bakom Zidane. Juve vinner inte någonting heller den här säsongen. Zambrotta visar upp sina försvarstalanger på allvar i EM där han tyvärr mest är ihågkommen för de två gula korten redan i första halvlek i semifinalen mot Holland.

00/01 får Zambrotta ha hand om högerkanten utanför Ancelottis nya trebackslinje. Inte heller den här säsongen inbringar några troféer och Ancelotti får gå.

01/02 kommer Lippi tillbaka och Zambrotta slipper vissa defensiva tyglar. Ligatiteln tas tillbaka och Zambrotta är en av få som får någorlunda god kritik för sina insatser i VM.

02/03 konverteras Zambrotta om till vänsterback när Pessotto saknas på grund av skada och Camoranesi är alldeles för bra på högermittfältet för att petas. Zambrotta imponerar direkt i sin nya position och de kroniska problemen på vänsterbacksplatsen kan vara lösta för en lång tid framöver. Juve vinner ligan och spelar i morgon Champions League-final mot Milan.

Gianluca Zambrotta har på nio säsonger vandrat från talangfull forward till fulländad ytterback via flertalet roller på mittfältet och alltid behållit sin landslagsplats. Faktum är att han till synes bara blivit bättre för varje gång han placerats i en ny roll. Både Lippi och Trapattoni behagar sig nu med att använda sig av 4-2-3-1-systemet och båda har förstått nyttan av Zambrotta. Behöver man säkra defensiven kastar man in en ny vänsterback och flyttar fram Zambrotta utan att tappa märkbart mycket offensiv kraft samtidigt som man får in en extra försvarsspelare.

I en värld där fotbollspelare sällan kan spela på mer än en eller två positioner utan att göra bort sig är Zambrotta unik. Det har snackats om Ajax totalfotboll. Sätt in tio Zambrotta på planen så kan vi snacka totalfotboll! För hur många kan tänka sig Jari Litmanen som ytterback?

Nästa steg för nummer 19 är mittförsvaret. När får vi se det? Om Buffon fejkar fler skador och tvingar in Chimenti som i sin tur också blir skadad, tar Zambrotta på sig handskarna då?

Han skulle säkert fixa det. Han är ju det italienska fenomenet.