Trist slut på en mycket fin säsong
Straffar fick avgöra, Lippi valde spelare med darriga ben och vi fick se ett par riktigt misslyckade försök. Det var så nära, så nära..
Det blev aldrig den match som man hoppats på, Milan började matchen bra och hade ett bortdömt mål efter åtta minuter men sedan tog lagen ut varandra under stora delar av matchen.
Juventus såg lite disträ ut i inledningen och ett par enkla misstag gav Milan ett spelmässigt övertag, Thuram och Montero nådde inte upp till normal standard på kanterna vilket försvårade för Juve.
Trezeguet hade dock en bra chans i inledningen, Thurams inlägg möttes bra av Trez men han fick ingen vidare träff med pannan och bollen smet utanför.
Ett par minuter in i matchen en hade Shevchenko en boll i mål, men Rui Costa stod ivägen för Buffon och därmed dömdes målet korrekt bort för offside. Några minuter senare gjorde Buffon en fantastisk räddning på en nick av Inzaghi.
I den första halvleken så var Milan det bättre laget men efter de inledande tio minuterna så skapade man inte så värst mycket. Juventus försvarsspel var beslutsamt och bra, Ferrara var som vanligt strålande.
Tudor hade inga större problem med Inzaghi men fick utgå efter en dryg halvtimme då Sheva tacklade honom lite väl tufft på mittplan. Birindelli ersatte vilket kändes tryggt.
I slutet av halvlek nummer ett spelade Juve upp sig, Davids som kanske inte gjorde sin bästa match någonsin.
Kaladze fick halvlekens sista chans då han sköt ett bra skott från straffområdeskanten, men Buffon höll den säkert.
I halvtid sa nog Lippi några väl valda ord, en mycket blek Camoranesi ersattes av Conte som direkt i den andra halvleken nickade bollen i ribban. Där tog matchen slut vill jag påstå, den andra halvleken innehöll ingen vidare underhållning och inget bra spel. Det var stor kamp på mittfältet, en kamp som till en början vanns av Davids och Tacchinardi men Davids fick lämna planen på grund av skada, han ersattes av Zalayeta. Ett byte som kändes som lite märkligt till en början men Zalayeta hittade sin roll i anfallet som bollmottagare.
Ju närmare de nittio minuterna som man matchen skred desto mer passiva och defensiva blev lagen, Milan bytte ut både Pirlo och Rui Costa och tappade därmed udd framåt.
I förlängningen tryckte Juventus på, Roque Junior skadade sig och Milan fick klara sig med en man mindre på planen under stora delar av slutskedet. Juventus tryckte på men man kom aldrig nära ett mål, Alex Del Piero hade ett par halvdana skott men inget som bekymrade Dida.
Matchen gick således till straffar, det kändes faktiskt ganska logiskt för inget av lagen klev fram som någon given vinnare. Jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om Juve skulle vinna efter straffläggningen, det är inget roligt sätt att avgöra matcher på.
Trezeguet klev fram först, han brukar vara säkerheten själv från elva meter men straffen var tam och Dida kunde rädda den enkelt. Trezegols bredsida var inte sig lik, han brukar dunka dit dem hur säkert som helst.
För Milan klev Serginho fram och satte säkert 0-1 i Buffons högra kryss. Pressen var alltså på Juve redan efter den första omgången och Birindelli var närmast tvungen att sätta sin straff, vilket han säkert gjorde.
För Milan klev Seedorf fram, att han fortfarande väljer att slå straffar förvånar mig för han har missat i alla sammanhang. Han slog en hyfsad straff men Buffon fick en hand på den och kunde avstyra.
Nästa man fram var väldigt överraskande nog Zalayeta, planens yngsta spelare levde inte upp till pressen utan satte straffen rätt på Dida och det var fördel Milan igen. Kaladze nollställde det dock igen med en dålig straff som Buffon kunde parera.
Härnäst klev Montero fram, Dida gick alldeles för tidigt och straffen borde gått om men Monteros straff förtjänade inget bättre öde.
Nesta och Shevchenko satte sina straffar och då hjälpte det inte att Del Piero kyligt rullade in sin.
Milan vann, och jag vill veta varför Montero och Zalayeta fick slå straffar? Just nu är man jättebesviken, det känns rätt så tomt men livet går vidare och det har varit en fantastisk säsong. Trist för Lippi att förlora en tredje final på det är sättet med sådana är spelets regler och man måste gratulera Milan till guldet.
