-
Inför Juventus - Bayern München
Det är allt eller inget, det är bära eller brista. Det känns som om CL-säsongen precis har börjat och med lite otur är den slut redan ikväll.
Efter en otroligt skön seger mot Inter väntar nu nästa måste-match, hemma mot Bayern München i Champions League. Det är alldeles för spännande. Juventus borde ha gjort en mycket bättre match senast mot Bordeaux - det borde inte ens vara upplagt för en "final" i afton. Nu är läget dock sådant och det är bara att gilla det. Jag hoppas att spelarna gör det i varje fall.
Ferrara har helt rätt i att det är en "final". Det betyder så otroligt mycket för klubben att ta sig vidare till slutspel - inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv. Det känns dock som om det betyder allra mest för oss supportrar. Att missa CL-slutspelet är som att missa årets fest, det är som att stå vid dörren, ringa på, men få ett "nej, jag får inte ta in fler människor i huset" en kall novemberkväll när man är 17 år gammal. Det känns som att få en godispåse innehållande endast det där äckliga godiset som man inte ens tycker om. Det känns som avslagen, ljummen, cola en stekhet dag i juli. Piss.
Det får inte bli så. Det får inte gå åt skogen. Efter lördagens seger mot Inter har jag dock fått hoppet tillbaka. Det var inte en match i närheten av vad Juventus presterade mot Real i returmötet våren 2003, den var inte ens i närheten, rent spelmässigt alltså. Vad gäller de andra bitarna, vad gäller den där otroligt varma känslan som infinna sig i bröstet när Marchisio rundade Samuel och sedan retfullt enkelt chippade in 2-1, vad gäller den där känslan av eufori av att ÅTERIGEN ha slagit Inter, så var matchen absolut i samma klass. "Men vi var utan både Maicon och Sneider", buhu. Spelare är alltid skadade, kom inte med något sådant. 2-1.
I Bayern är läget ungefär som alltid - kaos. Spelare sticker hem när de har blivit utbytta, en tränare som hänger löst, en klubb som skriker efter framgång men som återigen verkar gå bet på det mesta. Ur tyskarnas perspektiv blir det inte bättre att lagets stora stjärna, Ribery, kommer att missa matchen. Idag har jag även läst att även Robben eventuellt kommer att missa matchen. Inte mig emot. Även Juventus kommer att få klara sig utan en eller flera viktiga kuggar. Att Chiellini inte finns med i den trupp som är uttagen visar att han är borta till 100 procent. Huruvida Buffons menisk ställer till det för mycket eller ej bestäms så nära inpå matchen som bara är möjligt. Tydligen ska nu även Sissoko känna av någon mindre skada.
Skönt då att Marchisio är tillbaka. Att han har saknats under sin skadefrånvaro har inte kunnat bli tydligare. Marchisio är precis det Juve inte har haft i matcherna mot Bordeaux och Cagliari - fart, vilja och passion. Jag såg att Bayerns redaktion har gjort en spelarjämförelse. Skönt att se att de inte har missat Claudios mål, men att påstå att kampen mellan honom och Müller slutar oavgjort kan inte vara något annat än önsketänkande. Marchisio FTW.
Juventus kommer troligtvis att ställa upp enligt följande:
Buffon
Caceres - Cannavaro - Legrottaglie - Grosso
Sissoko - Melo - Marchisio
Diego
Amauri - Del Piero
Det är som sagt väldigt osäkert om Buffon och Sissoko kommer till start. Annars är laget precis det samma som mot Inter, undantaget Chiellini. Ett litet frågetecken även för Amauri. Enligt Ferrara är nu Trezeguet 100 procent och eventuellt betyder det att han startar bredvid Del Piero på topp.
Juventus måste plocka en poäng i afton - annars blir det respass redan efter gruppspelet. Normalt sett skulle jag säga att Juventus, med kniven mot strupen, på hemmaplan är en säker seger. Normalt sett var före 2006 - nu för tiden är laget mycket svårare att förutsäga, på gott och ont. Ikväll måste det dock gå vägen. Jag vill inte stå utanför dörren och inte bli insläppt.
