When the going gets tough...
Julefrid eller Europa League - ikväll är det tid att glänsa!
When the going gets tough, the tough get going av Billy Ocean tillhörde det värsta av det värsta i musikväg under 80-talet. En kletig repetitiv funkdiscodänga, med saxofonsolo i mitten, som man var rejält trött på redan när... ja, när man kom fram till saxofonsolot. Men en del av låten gillade jag: Titeln.
När det gäller som mest och när förhållandena är som hårdast, det är då de riktiga mästarna skiljer ut sig från packet. När det inte handlar om vad man kan i sina bästa stunder, utan om att prestera där och då.
I friidrotts-VM i Tokyo 1991 tävlade stavhoppsgiganten Sergej Bubka i finalen tydligt hämmad av en ömmande fot. Han hade missat sitt första försök på 5,90. När hans konkurrent klarade höjde Bubka ribban till 5,95 och missade återigen. Med ett hopp kvar i handlade det om ett historiskt tredje guld eller ett monumentalt misslyckande och sjätte plats. Bubka tog sats mot ribban och... klarade. Vid en senare analys av ribbpassagen konstaterades att den faktiska hopphöjden var ca. 6,30 - två decimeter över det gällande världsrekordet! [klipp - titta på reprisen efterv 2,47]
För Juventus är det nu dags för dagen D, sanningens minut, do or die... En poäng krävs mot Bayern, och det med klubbens bästa spelare, Chiellini, vid sidan av planen, och ett mittfält utan tacklingsfantomen Sissoko. Gör man anspråk på att vara en storspelare och vill visa att man är Juventusmaterial, så är det ikväll det är examen. Vid avancemang väntar god jul, framtidstro, en spännande vår och kommande möjligheter att göra sig odödlig inom klubben. Vid förlust väntar Europa League, vilket ungefär motsvarar en Bubkisk sjätteplats: en god prestation för den normalbegåvade - ett fiasko för en mästare.
