Juventus - Bayern München: Förnedring
Det var upplagt för dramatik i den sista gruppspelsomgången av Champions League. Förutsättningarna var glasklara - vinst eller oavgjort och Juventus var vidare, förlust och det var Bayern som fick fortsätta sin jakt på ära i Europa.
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Jag har tänkt och tänkt på matchen om och om igen. Och allt jag känner är fortfarande en stor besvikelse samt en minst lika stor ilska över det lag Juventus är just nu. Kan det ens kallas lag? Brukar inte lag spela tillsammans och för varandra? I den bemärkelsen är Juventus inte något lag - just nu.
Det är inte hälsosamt att lägga så mycket tankekraft och fästa så mycket känslor vid ett fotbollslag. Jag har lovat alla i min närhet att detta var sista gången jag känner mig så otroligt sårad efter en förlust. 1-4 mot Bayern var dock inte bara en förlust, det var en alldeles för rak påminnelse om att det Juventus jag en gång föll för är dött, det finns inte längre. Det Juventus jag började följa skulle aldrig ha förlorat med 1-4, i en så viktig match, på det sättet. Att man förlorar och att de inte alltid går som det "ska", det får man ta. Nej, det är sättet, det är lagets inställning, som gör mig riktigt förbannad.
Såg att Legrottaglie menar att man måste respektera Juventus, även efter en förlust som denna. Då menar jag på att de som för äran att spela för Juventus måste respektera det ansvar som vilar på deras axlar. De måste respektera att det finns folk runtom i världen som älskar Juventus långt mer än vad någon av spelarna gör och att det de, som spelare, endast är en liten, liten, del i klubbens otroliga historia. Med den vetskapen kan man inte spela som de gjorde igår, jag hoppas att de skäms något otroligt.
Jag är snart 26 år gammal. Jag borde veta bättre än så här. Jag borde leva efter devisen "det är bara ett spel". Jag brukar till och med säga precis så själv, att fotbollen inte får bli för mycket allvar, att man alltid måste komma ihåg att det är, just, fotboll. Det finns saker i livet som är så otroligt mycket viktigare. Trots det sitter jag här med en depressionskänsla, en känsla av att ha blivit bestulen mina drömmar om en härlig vår - en vår full av glädje och segeryra. Visst, våren kan fortfarande innehålla en massa glädje, men det är tyvärr inte Juventus resa i Champions League som kommer att skapa den.
Just nu ger Juventus mig ingen glädje alls. Efter segern mot Inter trodde jag verkligen att det skulle vända. Antagligen förblindades jag av resultatet, en seger mot Inter, för att missa att problemen egentligen fortfarande var desamma. Jag tänker inte hänga ut någon speciell spelare - de har alla en del i fiaskot. Däremot så tänker jag påstå att jag tror att klubben sannerligen skulle må bra av att byggas runt spelare som känner att Juventus är det finaste man kan spela i. Vi behöver fler Claudio Marchisio:s, fler Alessandro Del Piero:s, fler Gianluigi Buffon:s och färre som bara ser Juventus som en klubb i mängden. En gång i tiden drömde en spelare som Criscito om att få spela i Juventus - nu vill han helst av allt bo kvar i Genoa. Hur hände det?
Det var dock inte bara Juventus som spelade dåligt igår. Bayern har befunnit sig i en liknande situation som den Juventus befinner sig i. Spelet har varit allt annat än bra och klubben har skakats av inre stridigheter. Bayern gjorde precis tvärtom mot vad Juve gjorde igår, de tog sitt ansvar, knöt nävarna och kämpade på ett sätt som det var länge sedan de gjorde. Om jag inte hade haft så starka känslor för Juventus hade jag antagligen kunnat njuta av den propaganda-fotboll som tyskarna presterade igår. Hatten av för er. Om Bayern lyckas spela som de gjorde igår kommer de att ge alla lag som kommer i deras väg en riktig utmaning. Bayern har, likt Juventus, vinst i sitt DNA.
Juventus tid i toppen av fotbollseuropa är inte över - den har tagit en liten paus. Det är inte första, och det är inte sista, gången Juventus upplever en tung tid i sin historia. Det är dock det som skiljer de riktiga storklubbarna från de som kommer och går - de riktiga hittar alltid tillbaka.
Mot en ljusare framtid.
