Summering av Juventus 00-tal: Del 1
Det återstår bara några dagar på år 2009 och därmed snart dags för summering av 00-talet. Ett händelserikt decennium för Juventus vidkommande, framgångar och misslyckanden om vartannat. Tänkte ge er en liten återblick över vad Juventus åstadkommit under det snart gångna årtiondet. Jag gör det i en serie på tre delar.
(1999)-2000
Decenniet inleddes med Carlo Ancelotti vid rodret och med ett spel försett med hängslen och livrem. Ofta var taktiken något som kunde liknas vid 4-4-1-1, skräddarsytt för att ge Zinedine Zidane fria tyglar offensivt. Juventus var svårslaget och starka defensivt, men framåt så blev det ganska statiskt då Zidane ensam fick stå för det mesta av kreativiteten. Juventus hade många löpvilliga och fysiska spelare, men få kreativa spelare. Alessandro Del Piero var återställd från skadan hösten 98, fast långtifrån formen.
Trots att det fanns skavanker spelmässigt låg Juventus bra till i ligan och slogs med Lazio om guldet. Inför sista omgången såg man ut att bärga hem scudetton. Ligan leddes med två poäng före Lazio och bottenlaget Perugia stod för motståndet. Emellertid så var varken turen eller vädergudarna med Juventus denna maj-kväll. I en hysteriskt regnig match så föll Den gamla damen med 0-1 samtidigt som Lazio slog Reggina med 3-0. Ligaguldet till Lazio och Sven-Göran Eriksson medan Juventus skamset fick åka hem till Turin.
Bästa målskytt: Filippo Inzaghi 15 mål
2000-2001
Juventus hade visserligen inte glömt den parodiska matchen och det missade guldet men såg med tillförsikt fram mot säsongen. Comeback i Champions League och en ny tuff dust med Rom-klubbarna om ligaguldet stod för dörren. Laget var också förstärkt med en ung målskytt som anlänt från Monaco. Hans namn var David Trezeguet och han var mannen som avgjorde EM-finalen för Frankrike.
I Serie A var man med i guldstriden länge, denna gång med Roma som främsta rival. Poängtapp mot Lecce och Parma på vårkanten gjorde dock att Roma drog det längsta strået och vann ligan med två poängs marginal. I Champions League blev det fiasko och utträde redan i gruppspelet. Detta trots en relativt överkomlig grupp, Panathinaikos, Hamburg och Deportivo svarade för motståndet.
Bästa målskytt: David Trezeguet 14 mål
2001-2002
Juventus ledning tyckte inte Ancelotti hade rätt fingertoppskänsla som tränare och petade honom inför denna säsong. I hans ställe kom, till allas glädje, Marcello Lippi tillbaks. Även på spelarfronten blev det förändringar. Zinedine Zidane hade under några år, ivrigt påhejad av sin spanska hustru, riktat blickarna mot La Liga. Real Madrid utnyttjade situationen och köpte fransosen för den dittills största övergångssumman någonsin.
Juventus ersatte Zidane på bästa sätt. Buffon, Thuram, Nedved och Salas köptes alla in. Samtliga absoluta toppspelare i Serie A, även om den sistnämnde hade svårt att visa sin storhet i svartvitt. Glädjande så var även Alessandro del Piero tillbaks i gammalt gott slag och gav damen slagstyrka. Utan Zidane så var fler spelare tvungna att ta sig i kragen. Att spelet inte gick igenom en och samma person fick ett snabbare anfallsspel som följd. Försvarsmässigt kan nämnas att tilltänkte mittbacken Lillian Thuram inte petade det beprövade mittbacksparet Montero/Ferrara utan tog plats som högerback.
I ligan var det återigen tufft, för tredje året i följd var det dessutom kamp mellan städerna Turin och Rom. Roma och Inter var främsta rivalerna i år och dramatiken höll sig till sista omgången. Denna gång hade Juve nerverna under kontroll och inget oväder att skylla på. Man besegrade Udinese med 2-0 och scudetton var hemma igen efter fyra år på vift. I Europa var man inte fullt lika lyckosamma. Man tog sig till Champions Leagues andra gruppfas (på den här tiden var upplägget något annorlunda) där man blev jumbo i sin grupp och fick lämna turneringen. Vann gruppen gjorde blivande finallaget Bayer Leverkusen.
Bästa målskytt: David Trezeguet 24 mål (skyttekung tillsammans med Dario Hubner)
2002-2003
Som mästare tog man det relativt lugnt på transfermarknaden. Argentinaren Mauro Camoranesi hämtades dock från Verona. Camoranesi blev ganska omgående efter ankomsten italiensk medborgare. Med tiden blev han också mycket viktig både för Juve och för Azzurri. Marcello Lippi experimenterade en hel del på försäsongen och några taktiska drag blev väldigt lyckade. Exempelvis så gav han Nedved en mer fri roll och Camoranesis entré fick honom att skola om Zambrotta till vänsterback. Bägge dispositionerna kom att bli mycket lyckosamma skulle det visa sig.
Säsongen 02/03 är den särklassigt mest framgångsrika säsongen under 00-talet. Juventus gick fram som en ångvält i ligan och vann den här gången hyfsat enkelt. Klarast lysande stjärnan var Pavel Nedved som säsongen igenom var magnifik. Ligan i all ära, vad som framförallt är minnesvärt från säsongen är klubbens framfart i Champions League. Föregående sejourer i turneringen doftade lätt fiasko, nu var det annat ljud i skällan.
De bägge gruppspelen tog klubben sig igenom utan större besvär. Väl i kvartsfinal så väntade tuffast möjliga motstånd, Barcelona. Katalanerna hade gått genom gruppspelen utan förlust och ansågs vara favorit. Inledningsmatchen slutade 1-1, ett resultat som upprepades i returen och förlängning vidtog. En förlängning där Zalayeta bredsidade in 2-1 strax före ett eventuellt straffdrama och vild glädje utbröt. Stor segerorganisatör mot de spanska giganterna var Pavel Nedved. Han var kreatör, målskytt och lagets hjärta. Även Lillian Thuram förtjänar beröm för sitt suveräna agerande på högerbacksplatsen!
Semifinal och nästa spanska storfräsare stod på programmet, Real Madrid. Spaniorerna, med forne lagkompisen Zidane i laget, vann första mötet på Bernabeu. Men resultatet 2-1 gav ändå Juventus ett huggligt utgångsläge i returen i Turin. Det blev en match som åtminstone jag rankar som decenniets främsta för Juventus del. Tre snygga mål av Trezeguet, Del Piero och Nedved tog Juve till final. Euforisk glädje med ett undantag, segerorganisatören Nedved varnades i slutskedet och var indisponibel i finalen!
En helt italiensk final mot Milan väntade, men utan övermänniskan Nedved skulle det bli svårt. Mycket riktigt så var också Juventus anfallsspel nästan obefintligt utan den tjeckiska vinthunden. I vad som får räknas som en av tidernas sämsta Europacupfinaler blev det mållöst, i både ordinarie speltid och förlängning. Avgörandet fick ske via straffsparkar och Milan drog det längsta strået. Montero, Trezeguet och Zalayeta blev straffsumpande otursgubbar. Hur hade resultatet sett ut med Nedved tillgänglig?
Bästa målskytt: Alessandro Del Piero 16 mål
Fortsättning följer!
