Tre poäng är alltid tre poäng.
Det såg stundtals riktigt illa ut men Juve lyckades hålla undan mot ett taggat Reggina.
Lippi blandade om rejält i startelvan för första gången den här säsongen, Tudor-Ferrara-Iuliano-Birindelli utformade försvarslinje och Maresca fick starta på mittfältet tillsammans med camoranesi, Tacch och Appiah. Nedved fick sin fria roll strax framför och Di Vaio jagade ensam på topp. 4-4-1-1 med andra ord och det var inga positiva tankar som dök upp i mitt huvud. Di Vaio ensam på topp? Mot Reggina? Illa...
Och Reggina startade finfint, bl.a. så vände Di Michele snabbt bort sin back efter Jiraneks inlägg men fick se sitt skott vissla förbi på fel sida av stolpen.
Juve tog dock ledningen strax därefter, Nedved måttade ett inlägg mot Di Vaio och tack vare en fumlig Belardi i Regginamålet så var det bara för den nye skytteligaledaren att peta in bollen från 2m. Reggina fortsatte att satsa offensivt och Di Vaio var ytterst nära att på en kontring göra sitt andra i matchen bara minuterna efter, stolpen var dock ivägen den gången.
Efter 20min så var allas vår älskade backklippa Iuliano på väg att göra sitt snyggaste självmål i karriären, Buffons ribba var det enda som kunde hindra hans nick. Båda lagen hade sina chanser, Ferrara petade undan bollen för Di Michele innan denne hann få iväg ett skott från straffområdeslinjen och på andra sidan planen var återigen Di Vaio nära att pilla in bollen. Belardi hann emellan den gången och innan halvleken var över så hade även Nakamura skottat i stolpen, Buffons fingertoppar räddade Juve från en dyster halvtidsvilla.
0-1 i halvlek men spelmässigt var det ett knappt övertag till Reggina, ett tidigt juvemål eller en spelmässig uppryckning krävdes av det för dagen rosaklädda Juventus om detta skulle sluta lyckligt.
Och det som vi önskade kom, inte speluppryckningen men det tidiga målet: i den 50:e matchminuten så var det ombytta roller då Di Vaio efter lite väggspel med Appiah och Maresca serverade Nedved, tjecken gjorde inget misstag utan lobbade in 0-2 över en strandad Belardi.
Innan dess hade Zambrotta kommit in istället för Camo, ingen vidare match från vår lilla Maradona denna gång heller.
Di Vaio fick se sitt avslut räddas fint av Belardi strax därefter, de senaste veckornas kelgris såg väldigt spelsugen ut idag. En av få skall nämnas.
Miccoli fick som planerat göra comeback, han ersatte en tröttkörd Nedved i den 60:e minuten. Det blev dock ingen spraksuccé och han var relativt osynlig under resten av matchen. Det faktum att Lippi väljer att spela med en forward och sätta Zalayeta på bänken i en match där det bara finns två forwards redo att starta säger väl att Zala inte direkt har rosat marknaden på träningarna, skulle bli mycket förvånad om han finns kvar i Juve vid säsongens slut.
Matchen sprudlade inte direkt av offensivlusta efter Juves andra mål, Reggina försökte lite halvhjärtat men orkade helt enkelt inte längre. Ferrara avvärjde skickligt Mozarts fina läge och Buffon fick stöta bort en nick från inhopparen Leon men segern kändes säkrad vid det läget. Än säkrare blev det när Sottil fick sitt andra gula och fick lämna banan i den 85:e minuten. Det faktum att konversationen i den succéartade matchchatten (över 20 personer samlades under matchen!) mer handlade om Khaddafis förehavanden som terrorist än om det som hände i matchen visar på att det var ganska avslaget mot slutet.
Efter 5 minuters extratid blåste domare Racalbuto av det hela och Juve hade tagit ytterliggare tre poäng. Efter Inters tappade pinnar ikväll så känns det viktigt, dock ska det kommas ihåg att hade stolparna velat annorlunda kunde resultatet sett mycket annorlunda ut.
All heder åt Reggina, de förtjänade bättre.
