Månadskrönika, september
Ja då var vi igång då. Längtan var över 30 augusti klockan 15:00. Då klev dem in. Då gjorde dem entré. Då var dem äntligen där. På Stadio Delle Alpis gröna matta stod dem uppställda inför tusentals fans. Var dem nervösa? Nej. Inte direkt. De var nog mer så att Empoli var de.
Hade dem anledning?
Svar: Ja
Ni vet de lika bra som mig Empoli kördes över med 5-1. Och Trezequet fick göra sitt enklaste mål i Juvetröjan. Ja eller rättare sagt i hela sin karriär. Del Piero fick Luca Bucci att hoppa in i trävirket. Det va nog inte bara jag som tyckte de såg äckligt ut. Det var inget snack om saken. Spelarna gjorde va dem skulle och dem tre första poängen kunde räknas in. Söndagen därpå var det ledigt. Eller ledigt är nog fel ord. Ledig för oss fans men inte för vissa av våra spelare som stack på landlandslagsuppdrag. Wales slogs tillbaka med 4-0 och bra för oss att Del Piero fick en plats i målprotokollet. Men inte lika bra att Inzaghi gjorde vad han alltid gör nu för tiden.
Nej jag tänker inte på filmningarna.
Jag tänker förstås på målen han sprutar in. Bra för landslaget men även bra för Milan.
Men vad gör det. Vi har ju Trezegol.
Två veckor efter att Empoli fick smaka på svartvitdynamit var det dags för Del Neri och Co att ta emot Juventus. En match som Juve kontrollerade och vann rättvist med 2-1. Jag tror inte att våran nya backklippa Legrottaglie kommer att göra så värst mycket mål i år. Och jag tror inte att Chievo räckande med att han skulle göra mål på sitt gamla lag. Komiskt och skönt för Nicola.
Som sagt. Vi har? Just precis, Trezequet som avgjorde och fullpott på två matcher var ett faktum.
Men de var nu det skulle bli svårare men samtidigt roligare. Galatasaray väntade i årets Champions League debut. Jag hade onda aningar om den matchen jag kände på mig att det skulle bli svårt. Eller rättade sagt jag visste att det skulle bli svårt. Några som inte hade samma instinkt som mig var Juventus. Vi fick en kanon start. Men den Italienska floppen Hakan Sükür gjorde vad han inte är van vid på Italienskmark. Mål och 1-1 stod på resultattavlan. Och 1-1 snurrade runt i mitt huvud som en hemsk mardröm som aldrig tycktes ha något slut.
Tack Ferrara, eller var de Del Piero? Skitsamma. Jag somnade skönt. Och mardrömmen försvann. Men vi måste höja oss ett antal nivåer om vi ska lyckas överleva de är gruppspelet.
Japp. Jag menar gruppspelet. Även om Juve är bättre och fler vinster och titlar ned skrivna i sin historia bok än vad våra konkurrenter har så betyder inte de att vi kommer klara detta utan några problem.
Lasse Kinch. Igor Tudor är 25 år och inte 35 år. Nu vet du det.
Innan Juve skulle ta emot Turkiets stolthet i Champions League så är jag väldigt säker på att något helt annat fanns i spelarnas huvud.
Även i mitt huvud fanns något som började sprida en nervositet genom hela kroppen. Men samtidigt känsla som bara kommer och finns där när dem riktigt stora matcherna börjar närma sig.
Juventus-Roma är precis en sådan där match som gör att man tänker lite extra innan man somnar på kvällarna. Just precis en sådan match som skapar alla möjliga känslor.
Matchen slutade 2-2. Matchen var bra. Matchen var mer än själva matchen.
Romas glädje när Zebina gjorde mål påminde mig väldigt starkt om Inters totala lycka när dem kvitterade förra året om det va Toldo eller Vieri låter jag vara osagt. Men det komiska är att både Roma och Inters lycka ser mer ut som dem har vunnit Lo Scudetto. Men allt har "bara" handlat om en kvittering.
Vad har dom då för tankar om sig själva egentligen?
Jag måste säga att jag ändå är nöjd med resultatet även om kvitteringen kom så sent. Viktigast är att inte förlora dem här matcherna. Men det hade ju inte vart fel om Zebina kunde ha väntat lite till på sitt första mål.
Del Pieros skada gjorde mig fruktansvärt orolig. Som tur är har Marco Di Vaio börjat komma igång.
Men att Trez skulle hamna på skadelistan gjorde det ju inte mer positivt direkt. Och man började ana oro inför borta matchen mot Reggina.
Skulle vi lyckas plocka full pott var frågan.
Underbart skönt att svaret kunde skrivas JA och Marco Di Vaio har nu gjort 4 mål på 5 matcher.
Det är så skönt att Di Vaio äntligen börjar göra lite mål, hoppas nu det håller i sig. Något som också är värt att kommentera är att Buffon höll nollan för första gången denna säsong.
Mer mål från Marco och nollar från Buffon känns rätt så självklart i oktober månad.
Vi får vänta och se helt enkelt.
Krya på dig Alessandro och vila i frid Sergio Ercolano.
