Dags att vakna
Inför säsongen 09/10 var optimismen skyhög, i alla fall hos majoriteten av samtliga juventini runt om i världen. På något sätt kunde man dessutom känna doften av de framgångar som vi supportrar skulle få uppleva den här säsongen. Det blev knappast sämre när laget öppnade ligaspelet på ett briljant sätt med fyra raka vinster (varav två raka i Rom). Idag, 17 omgångar senare, håller jag tummarna för att mitt älskade lag åtminstone når en Champions League-plats till nästa säsong..
På Bentegodi i söndags fick vi supportrar på nytt bevittna ett ”spel” som verkligen har varit synonymt med Juventus den här säsongen – det vill säga katastrofalt. Juventusikonen (och klubbens tillika vice-direktör) Roberto Bettega försvarade lagets miserabla form genom att peka på skadeproblemen som laget har. Visst, till en viss gräns är jag beredd att hålla med Bobby-gol. Det fråntar dock inte att Juventus så tydligt och så ”billigt” underpresterar ånyo i en Serie A-match, där så otroligt mycket numera står på spel.
De svartvita lyckades inte skapa en målchans värt att nämna – och det mot självaste Chievo. Med handen på hjärtat förklarade försvarsbjässen Chiellini att laget för tillfället har enormt svårt att skapa vassa målchanser och det är väl egentligen bara att instämma. Och tvärtom är det alldeles för enkelt att göra mål på Juventus idag, sorgligt nog. Egentligen ska man väl kanske inte lasta all kritik på försvarsspelet. 26 insläppta mål på 20 matcher talar dock sitt tydliga språk. Endast sju lag har släppt in fler mål, än så länge.
Hur som helst svider det fortfarande när jag tänker på att den gamla damen inte ens vara nära att kvittera mot Chievo. Stundtals fick man en taskig känsla av laget inte ens var intresserade av att överhuvudtaget försöka. Och det är inte första gången jag har fått den känslan. På något märkligt sätt har det tyvärr sett uppgivet ut och det redan innan avspark. Det är i alla fall den känslan jag har fått/haft.
Det finns en rad olika faktorer som lyser med sin frånvaro. Dagens Juventus har saknat vilja, aggressivitet, självförtroende och allt vad det heter alldeles för länge nu. Det är inte bara oroväckande drygt att Italiens stolthet för tillfället är kapabla att förlora mot vilket lag som helst, utan även förbaskat irriterande att en hel del spelare inte riktigt än har förstått vad det innebär när man kliver ut på en fotbollsplan – med Juventuströjan på. Det kanske är på tiden att klubben väljer att anordna en obligatorisk träff i form av en historielektion, eller?
Naturligtvis finns det en rad andra faktorer som också har satt sin prägel på säsongen hittills. Bland annat har brasilianarna Felipe Melo och Diego, två spelare som alla egentligen hade otroligt stora förväntningar på och som kom till klubben för saftiga pengar, inte har lyckats leverera tillräckligt mycket. Den sistnämnde är väl dock ljuset i mörkret och det tillsammans med ett fåtal andra zebror. Diego försöker åtminstone. Vi har sett hur det lönar sig när ytterbackarna tar löpningar i djupet, såsom Cáceres gjorde i cupmatchen mot Napoli som ledde till att Del Piero fick göra sitt första mål för säsongen.
Kontinuitet är annars ett begrepp som inte existerar i Juventus numera. Ciro Ferrara har bytt formationer alldeles för ofta, ibland även till och med mitt under självaste matcherna. Detta har naturligtvis lett till att redan förvirrade spelare bara blivit ännu mer förvirrade på plan och stundtals har det varit skrattretande att skåda det hela. Det är dock ingen ursäkt till att Melo (och många andra) ska börja lunka på plan, likt trötta korpenspelare. Det skall dock tilläggas att skadorna (återigen) har varit märkbara och försvårat saker och ting för Ferrara, till en viss del.
Tiden går fort framåt och det innebär även att säsongen så småningom lider mot sitt slut. Målsättningarna idag är helt annorlunda jämfört med vad som sades inför säsongen. John Elkann förklarade i en intervju (några dagar efter segermatchen i Toscana, mot Siena) med den rosa tidningen (la Gazzetta dello Sport) att han inte kommer att acceptera en andraplats i ligan. Well, det vi kan konstatera efter 21 spelade omgångar är att första platsen verkligen är utom räckhåll och målsättningen idag är att vi lyckas knipa en Champions League-biljett.
Och det är på tiden att samtliga i klubben tar och rannsakar sig själva. En gång i tiden var vi fruktade av allt och alla. Juventus var synonymt med framgångar. Visserligen går vi mot en säsong där våra förhoppningar krossades (såvida laget inte tar en CL-biljett, vinner italienska cupen samt EL, möjligtvis). Den som dock vrider kappan efter viden kan dock inte kalla sig för en supporter och det är väl något som de flesta säkerligen är beredda att hålla med mig om. Det är först nu den gamla damen behöver som mest stöd, ditt stöd och det trots att vi fortfarande har en inkompetent ledning (bland mycket annat).
Det är dags att vakna.
