Det skulle kallas "taskig tajming"
Ciro Ferrara är fortfarande Juventus tränare. Förlusten mot Roma i går gör naturligtvis inte att han sitter säkrare. Det som är underligt att det tydligen ska ha varit gårdagsmatchen som får droppen att rinna över.
Återigen är världen övertygad om att Ferrara kommer få sparken. Precis som man varit den senaste månaden. Ledningen har stått emot och bedyrat sitt förtroende för tränaren, med ett hjärnsläpp om att han skulle få matcherna mot Parma och Milan på sig som enda undantag.
I La Stampa kan vi i dag läsa att Juventus kommer få en ny tränare inom 48 timmar. Jag vet inte hur många av dem som gått nu men man kan ju gissa att en ny gubbe i så fall bör vara på plats på måndag.
Blanc ska vara den som är mest villig att fortsätta med Ferrara, medan de övriga tycker det har gått för långt. Vilket det sannerligen har, om det inte vore för Ranieri-historien. Om Ferrara sparkas innebär det att den nya ledningen går in på sin fjärde tränare på fyra år. Det vore en skymf mot klubbens historia, oavsett anledning. De verkliga problemen sitter ovanför Ferraras huvud.
Hiddink är naturligtvis ett namn som fortfarande nämns. Han vill ha €3,5 miljoner för att ta hand om laget säsongen ut. Bettega har erbjudit honom hälften. Om Hiddink accepterar skulle han få en option på ytterligare två säsonger om han tar laget till minst en tredjeplats. En sådan lösning skulle omkullkasta alla planer på att ta in Lippi i organisationen igen, vilket förmodligen är en del av svaret till varför Ferrara fortfarande är kvar.
Övriga kandidater till att rädda säsongen är Michael Laudrup, Dino Zoff och Giovanni Trapattoni. Paniklösningar alla tre, även om Trap är sorgligt bespottad.
Om det stämmer att Juve kommer sparka Ferrara måste man ju verkligen ifrågasätta tajmingen. Man kunde sparkat Ferrara efter den förödmjukande förlusten mot Catania. Man kunde sparkat honom efter Milans slakt. Man kunde sparkat honom efter den pinsamma insatsen mot Chievo. Det har funnits mängder med chanser, alla med fullgoda motiv.
Nej, det är nu, efter en relativt bra insats där man faktiskt förtjänade mer än man fick som Ferrara ska få gå. Nu, när man för en gångs skulle visar lite vilja, och till och med skapar målchanser. Nu, när man är klasser bättre än vad man var bara för en vecka sedan. Nu, när Del Piero fått sin powerboost. Taskig tajming, minst sagt. Dessutom kan den gnällige lätt konstatera att det var brassarnas fallförmåga och Tagliaventos feghet som faktiskt avgjorde. Första Taddei, andra Juan. Som sagt, det är inte kris förrän man börjar skylla på domarna...
En annan kan hävda att det var Serie A:s i klen konkurrens överlägset bästa vänsterback som var skillnaden.
Det här var ändå Juves bästa match i år, kanske till och med sedan Bayern-förlusten. Ingen kan väl vara så resultatfixerad att han eller hon inte ser det? I synnerhet inte om man själv sitter i bestämmande position.
Nåväl, Ferrara har inte fått sparken. Än.
