Gästkrönika: Att vara ensam kvar i ett förhållande
"Oavsett namn så ska man vara rädd för att spela borta mot Juve och man ska alltid gå in som underdog, respekten ska vara enorm och fokusen full. För det var närmast omöjligt att ta tre poäng borta mot Juventus."
Jag minns för ett tag sedan när en god vän till mig skulle beskriva hur det kändes att bli lämnad av någon man älskar efter en lång tid tillsammans, hon sa ”jag är fan inte olyckligt kär, jag är ensam kvar i ett förhållande”. Som Juvesupporter är det precis den känslan jag vandrar runt med säsongen 2009-2010. Jag känner mig sviken och mer eller mindre utan hopp för framtiden.
När vi åkte ner sa ledningen att skulle ta ca 5 år innan vi kunde utmana på riktigt och efter denna säsong har fyra gått (jag räknar den i serie b) men jag börjar frukta att det kan dröja bra mycket längre tid än utlovat. Det finns så mycket som är fel i Juventus, en president utan fotbollskompetens, en sportchef som fått mig att tappa allt intresse för mercaton. När Moggi styrde var det alltid spännande att läsa rykten och kommentarer om vem som var på väg till eller från Turin. Nu för tiden är det med rädsla i sinnet jag läser rykten ”vad är det för jävla tomte den här gången” i princip. För vad säger egentligen att Secco helt plötsligt ska hitta rätt och värva nyttiga spelare? Med den tid och de enorma summor pengar som Secco haft till sitt förfogande borde han verkligen ha fått ihop något bättre.
Listan på floppvärvningar publiceras frekvent på forumet men nästan alltid glöms någon, se bara vilka spelare man har, inte bara köpt sedan sommaren 2006, utan också gett onödigt långa och dyra kontrakt vilket har gjort att andra klubbar inte velat/kunnat köpa från Juve: Andrade, Tiago, Almiron, Zebina (jag räknar honom som en värvning med tanke på det enorma kontraktet han fick efter nedflyttningen), Grygera, Molinaro, Mellberg, Nocerino, De Ceglie, Marchionni, Amauri, Melo, Diego, Grosso, Knezevic (lån), Stendardo (lån) och ja, hur många har jag inte glömt?
Glöm inte heller att man nästan skeppade iväg Chiellini till City och att Criscito försvann äckligt billigt. Vissa av dessa transfers kan absolut försvaras med att vi behövt bygga från grunden och inte kunnat värva världsklass men frågan kvarstår: vad fan gör Zdenek Grygera i Juventus anno 2010?
På planen har vi egentligen en slagkraftig förstaelva med kompetenta fotbollsspelare men ledda av en orutinerad, rädd och naiv tränare kunde det lika gärna vara IFK Norrköping, vi saknar helt ett eget spel och en identitet på planen. Och det är just detta som är det mest upprörande: Juventus tydliga brist på mentalitet och identitet. Det som definierat klubben i alla tider är nu som bortblåst, det är just nu värre än förra och förrförra säsongen. Tänk att lag som Catania, Chievo och Bari har spelat ut oss i 90 minuter. Tänk att Milan och Bayern München har kommit till Turin, till vår stad, till vår arena och pulvriserat Juventus och allt vad klubben står för. Mitt framför ansiktet på oss supportrar.
Oavsett namn så ska man vara rädd för att spela borta mot Juve och man ska alltid gå in som underdog, respekten ska vara enorm och fokusen full. För det var närmast omöjligt att ta tre poäng borta mot Juventus.
I dagsläget finns det inte mycket, i mina ögon, som pekar på trendbrott. Mörkret är totalt och jag skäms för att vara Juventussupporter, jag finner det allt svårare att bära klubbens färger med högt och stolt huvud. Det som alltid varit min stora passion, det jag ägnar flera timmar om dagen åt, ger mig inte längre något tillbaka. Jag tänker och tänker, pusslar och hoppas. Engagerar mig och älskar. Men just nu är det ingen som svarar i andra änden.
