Legend i Juventus: John Charles, del II
"Charles är av många fotbollshistoriskt kunniga ansedd som den mest kompletta Brittiska fotbollsspelaren någonsin, lika självklar dominant i försvaret som i anfallet."
För rekordsumman £65.000 såldes John Charles 26 år gammal till Turinklubben. Vid den obligatoriska läkarundersökningen var Juventus mycket noga med att undersöka Charles båda knän som tidigare opererats. Charles minns det som den mest noggranna undersökning han någonsin varit med om. Doktorn, Amilcare Basatti kunde dock konstatera "Charles är den mest vältränade fotbollsspelare jag känner till, jag har aldrig sett ett bättre mänskligt exemplar i hela mitt liv som läkare!".
John Charles första säsong i Turin kunde knappast ha gått bättre då han nätade 29 gånger, ledde klubben till "lo scudetto" och blev dessutom framröstad som årets spelare i Italien. Att göra 29 mål vid den här tiden måste betraktas som helt enastående. Den Italienska fotbollen var extremt defensiv och Charles minns att varje gång någon gjorde mål var det nästan som ett "Mirakel". Debuten begicks mot Hellas Verona den 8 september 1957. De första två målen gjordes inte helt oväntat av Boniperti och Sivori, aktuell ställning 2-2, innan en viss John Charles klev fram och gjorde det avgörande 3-2 målet (det var i alla fall en målrik match). Succén var ett faktum. Följande vecka följde han upp genom att göra det enda målet i vinsten mot Udinese. Och så fortsatte det...
Säsongerna 1958 och 1959 blev han framröstad bland topp tre i omröstningen om årets fotbollsspelare. Han gjorde 24 mål på 35 matcher (58-59) och 26 mål på 37 matcher det följande året (59-60), Italienska cupen inräknad. 1960-61 gjorde han något mer blygsamma 16 mål på 37 matcher, kan man anta att han spelade mest som mittback? Juventus vann detta året både ligan och cupen. Följande år (61-62) sjönk målfabrikationen ytterligare ett snäpp, då han endast mäktade med 10 mål. Dock ska tilläggas att han spelade ett antal mindre matcher, nämligen 31. Målsnittet således inte sämre än föregående säsong...
Trots att han var fysiskt överlägsen många av sina motspelare, 1.86 lång och 88 kilo tung, så drog han aldrig fördel av det på ett ojust sätt. Av naturliga skäl gjorde han dock en hel del mål på huvudet. Med en mäktig spänst var det inte många som kunde mäta sig med honom i luftrummet. På och utanför planen var han en gentleman och till och med Torinoanhängarna avgudade honom. Efter en derbymatch som Juventus förlorat med 3-2 och där Charles missat en straff "Kanske var det därför jag blev så populär även hos Torinosupportrarna", vaknade Charles av att folk tutade som galningar utanför hans lägenhet. När han gick ut på balkongen var det trafikstockning och en massa Torinosupportrar som viftade med sina röda flaggor från bilar och fönster. Som den gentleman han är, bjöd han upp ett gäng som fick smaka på hans dyrbara viner (vid den här tiden hade han anammat den Italienska livsstilen!) allt medan Torinosupportrarna försökte övertala honom att skriva på för dem. I en annan anekdot med samma scenario så ville Torinosupportrarna bara gratulera honom trots att han bidragit med mål som gjort att Juventus vann matchen. En rörd John Charles minns händelsen som "Wonderful".
John Charles popularitet i Turin berodde också mycket på att han helt och fullt gav sig hän den italienska kulturen när han anlände till Italien och lärde sig också ganska snart språket. Inte blev det sämre av att han köpte in sig i en restaurang i centrala Turin. Rätt snart fick han smeknamnet "Il Gigante Buono", den snälla jätten. Godhjärtat var han synnerligen då han aldrig blev varnad under hela sin karriär! Låter helt otroligt men det är faktiskt sant! Han behåll alltid lugnet trots att försvararna använde alla knep de kunde för att stoppa honom, vilket i praktiken betydde att en försvare stod på hans skor medan en annan drog i tröjan. Även fast sådana tilltag var vanliga för att stoppa honom berömmer han dock de italienska försvararna som "Enastående".
Charles bildade tillsammans med Omar Sivori ett fulländat anfallspar i Juventus. Han var det perfekta komplementet till den lilla hetlevrade Argentinaren som anlände under samma period som honom själv. 250 mål kom att fördelades dem emellan. Charles kommer ihåg en episod med Sivori som lämnat ett bestående intryck. "Sivori blev före en ligamatch hotad till livet av maffian, som skulle skjuta honom om han gjorde mål. Sivori blev dock utan egen vilja målskytt då en boll rikoschetterade i bakhuvudet. Då han fruktade för sitt liv och var rädd för prickskyttar på läktaren, agerade lagkamraterna livvakter runt Argentinaren tills han nådde spelargången. Därefter flögs han omedelbart hem till Turin. När matchen väl fortsatte gjorde Charles ett mål. Målet underkändes dock och när Charles frågade domaren varför det helt korrekta målet bortdömts, svarade domaren 'Jag vill också komma hem oskadd'". En inte helt ovanlig historia, hot och mutor var vanligt förekommande...
Efter säsongen 1961 började frun Peggy längta hem till England och Leeds, barnen började också närma sig skolåldern och Charles ville att barnen skulle få sin utbildning i England. Så 1962 köptes han tillbaka av Leeds (som sanerat sin ekonomi) för £53000. Det skulle dock bli en ganska kortvarig vistelse i England då han rätt omedelbart började längta tillbaka till Italien. Roma visade omgående intresse och erbjud £70000 för hans övergång och Leeds accepterade erbjudandet. Tiden i Roma visade sig bli ett misslyckat kapitel i karriären, varken fotbollsmässigt eller socialt fungerade det. Romasejouren sträckte sig mellan oktober 1962 och augusti 1963 innan han pånytt köptes tillbaka till England, den här gången av Cardiff City där han också kom att avslutade sin spelarkarriär.
I Juventus vann John Charles "lo scudetto" tre gånger (1958, 60, 61) och den Italienska cupen två gånger (1959, 60). Gjorde imponerande 93 mål på 155 Serie A matcher under fem säsonger, 1957-1962. Några Europeiska cup framgångar blev det dock inte. Juventus koncentrerade sig nästan uteslutande på ligan liksom majoriteten av de andra Italienska klubblagen vid den här tiden.
