En förlorad värld - Juventus revisited
Det fanns en tid när Juventus behöll samma tränare i längre än ett halvår, när de spelare som drog på sig den svartvita tröjan gjorde allt för att hedra den och då publiken gjorde sitt för att hjälpa fram zebrorna från Turin.
Juventus är inne i en av de allra mörkaste perioderna i klubbens över 100 år långa historia. Sedan den där fruktansvärda våren -06 har det som en gång var en otroligt stolt förening förminskats till en andra klassens fotbollsklubb. Juventus är, för tillfället, inget de mindre lagen runt om i Italien rädds inför. Hur troligt var det att Chievo- eller Bari-spelare innan 2006 hade uttalat sig i stil med "vi har en god chans"? Idag är det troligt och idag slår de Juventus.
Ferrara fick platsen som tränare efter Claudio Ranieri. Den sistnämnda fick ta över efter Deschamps i samband med att fransmannen och ledningen inte kunde komma överens om hur klubben skulle agera efter det att avancemanget från Serie B var klart. In kom "Tinkerman" och från Serie B var Juventus med en gång den klubb som utmanade Inter om ligasegern. Efter två andraplatser på lika många säsonger fick dock den kräsna Turin-publiken nog av halvtaskigt spel och en del märkliga resultat. Ut med Ranieri och in med Ferrara.
Ciro Ferrara fick hoppa in redan innan den andra säsongen var över. Efter två raka segrar, mot Siena och Lazio fick den före detta landslagsbacken äran att ta över som huvudtränare för Juventus inför den här säsongen. Till en början var de allra flesta fulla av hopp och Ciro fick av många en roll som något av klubbens frälsare. Äntligen skulle klubben få en tränare som verkligen hade hjärtat i föreningen. En gammal hjälte skulle axla den falna manteln och återkräva Juventus plats högst upp på tronen.
Nu står vi här, lite mer än en halv säsong senare, och undrar vad som hände. Hur kunde man ge posten till en så orutinerad tränare som fram tills dess egentligen bara agerat lärjunge till Lippi? Ferrara skulle bli Juventus egen Pep Guardiola. Allt var på plats för att det skulle bli så, allt utom ett självspelande piano som det Barca-tränaren fick framför sig. Även om Ferrara har tagit några pianolektioner är det långt ifrån att få Beethovens 5:a att ens låta hyfsad.
Nu verkar det som om Ferrara ryker, hur det än går mot Inter. Alberto Zaccheroni säga vara mer eller mindre klar för resten av säsongen. Vem som tar över efter det är ännu inte klart. Att Juventus hade sparkat en tränare efter en halv säsong hade aldrig hänt förr. Klubbens heder och sätt att behandla de sina stod alltid över den typen av beteende. Det hade ansetts ovärdigt. Ändå står vi alltså där nu. Ciro Ferraras dagar i Arkadien är räknade. Jag vill inte påstå att det är fel att låta honom gå, felet begicks dock så mycket tidigare. Hur stor hjälte han än var som spelare som borde han aldrig ha fått tränarjobbet.
Men visst, det är ju lätt att säga med facit i handen. Jag vill verkligen inte tro att det som var Juventus är en förlorad värld.
