Juve Talk 89: Även en Intersupporter kan irritera sig...
...på behandlingen av Giovinco. I veckans avsnitt avhandlas just detta ämne, kommande Ajax-möte och inte minst helgens match. Ett stort tack för er medverkan till Tedi, Daniel och Patrik!
1. Giovinco har nu suttit bänkad tre tränare igenom. Vet du varför? Om inte, vad tror du är det riktiga skälet?
Daniel:
Varken Ferrara eller Zaccheroni använder sig av formationer där atommyran får plats. Han trivs bäst i en fri roll till vänster och tilldelades speltid när vi lämpade oss av 4-2-3-1. Med vårt nuvarande 3-4-1-2 krävs kantspelare som kan ge mittbackarna stöd i defensiven. Giovinco är ingen sådan spelare. Alternativet är att använda honom som trequartista men där har Diego tränarens fulla förtroende. Jag tror tyvärr att atommyran tröttnar på situationen och lämnar in en en ansökan om att bli såld till sommaren. Ledningen skeppar iväg honom till Sampdoria på delägarskap som delbetalning för Pazzini.
Patrik:
Två väldigt simpla faktorer måste räknas med här; a) Giovinco ger oss mycket av det vi saknar och behöver i offensiven; finess, oförutsägbarhet och snabbhet. b) Giovinco ger oss tvärtom nästintill ingenting av det vi behöver i planens bakre led; tyngd, positionssäkerhet och bollerövring. Dessa två måste givetvis vägas mot varandra. Ranieri tyckte b vägde tyngst, till stor del även Ferrara. Hade jag, vilket en dag blir sanning, varit tränare i Juve hade jag arbetat mot 4-2-3-1 där Seba spelat på kanten. I dagsläget är Juve höst och vinter på samma gång. Låt våren bli en nystart, och låt Giovinco testa sina vingar på riktigt. Vi kan behöva sätta lite färg på tillvaron. Behovet av la formica atomicas blixtsnabba dribblingsraider är för stunden märkbart större än riskerna vi lider av hans undermåliga defensiv.
Tedi:
Det är egentligen bara ett stort hån att en talangfull fotbollsspelare som Sebastian Giovinco får tillbringa så otroligt mycket tid på bänken. Jag har vid flera tillfällen påpekat att dagens Juventus saknar allt vad rörlighet står för, i kombination med mycket annat. Mot Livorno var jag hur som helst väldigt säker på att vi skulle få se atommyran i den andra halvleken, speciellt med tanke på att just rörligheten lyste med sin frånvaro. Som bekant blev det aldrig ett inhopp och jag undrar fortfarande varför. Kanske för att Seba inte är hundraprocentig än? (från sin tidigare skada).
Under ledningen av Claudio Ranieri var det oftast den traditionella 4-4-2-formationen som gällde, vilket egentligen innebar ett mittfält med tunga bjässar. Ranieris uppställning innebar även ett stort defensivt arbete för flankspelarna på mittfältet, något som romaren inte kunde räkna med att Giovinco skulle kunna bidra med, enligt honom själv. I ärlighetens namn gjorde Giovinco dock väldigt bra ifrån sig stundtals när ynglingen fick chansen, som i hemmamatchen mot Chelsea bland annat.
Och situationen blev knappast bättre med Ciro Ferrara på tränarposten. Nej, Giovinco passade helt enkelt inte in och konkurrensen med 250-miljonersmannen Diego, i trequartista-rollen blev för tuff när Ferrara valde att spela med 4-3-1-2. Däremot skall det sägas att Giovinco gjorde bra ifrån sig när han fick chansen även med Ciro som tränare, då med 4-2-3-1 (mot Sampdoria och Napoli).
En vän till mig, som håller på Inter, känner sig till och med frustrerad över behandlingen av Giovinco.. .
2. Ajax är ett lag man inte hört så mycket om på länge och nu ska Juventus möta dem i Europa League i nästa vecka. Har du koll på dem?
Tedi:
Nej, inte alls lika mycket som förr i alla fall. Det är dock ett mycket klassiskt lag. Oftast när jag hör namnet Ajax så tänker jag på guldscenerna på Stadio Olimpico i Rom (1996), en magisk kväll helt enkelt. Uruguayanen Suárez är dock en mycket skicklig spelare som försvaret måste hålla ett extra öga på.
Daniel:
Jag har ingen koll på Ajax alls nuförtiden. Jag känner till ett par spelare men laget känns långt ifrån lika skräckinjagande som under säsongen 02/03 där lag som Valencia, Arsenal, Roma och Lyon blev utrullade. Under normala förhållanden hade jag inte känt någon större oro men i tider som dessa kan man aldrig vara säker. Tvärtom. Matchen mot Amsterdam Arena blir ingen lätt nöt att knäcka.
Patrik:
Inte mer än gemene man då jag knappast kan påstå att Eredivisie är favoritligan. Det jag vet är att de är lite onödigt starka på hemmaplan. Om jag minns rätt har de inte ens släppt in en handfull mål på Amsterdam ArenA än denna säsong. Framåt är de hyperfarliga med självklare frontfiguren Luis Suarez. Jag fuskkollade nu och uruguayaren har tydligen gjort 22 mål på 22 matcher, sju fler än tvåan Ruiz! Dock - varken Ajax eller holländska ligan är vad de en gång varit, även om detsamma tyvärr gäller Juve. I dagsläget är Europas farmarlag nummer ett ingen enkel uppgift.
3. Men först är det Genoa i helgen. Jag orkar inte fundera på negativa saker just nu, så snälla – berätta vad som kommer vara matchens positiva överraskning!
Daniel:
Antonio Candreva. Han har sett pigg ut under sina matcher för oss med fint passningsspel och teknik. Hans koncentration och defensiva arbete brister emellanåt men till skillnad från flera av de andra spelarna vågar han misslyckas istället för att inte försöka alls. De senaste två matcherna har han varit den enda spelaren som avlossar distansskott. Flera av dem har dessutom varit bra. Kommer första målet i helgen?
Tedi:
Att vi står som segrare när slutsignalen ljuder och samtliga svartvita på Olimpico skanderar:” Voi siete come granata!”, naturligtvis riktad mot Genoasupportrarna. Det är ett tungviktsmöte som vi helt enkelt måste vinna.
Patrik:
Momo Sissoko gör en repris på sitt mål mot Palermo förra året och får Olimpicos publik i extas. Det känns som att det är dags för maliern att bjuda på ett sådant där skönhetsnummer som han gör lite då och då. Gärna med ett avslut i mål som grädde på moset. Egentligen skiter jag i det jag just skrev. Momo, Grygera, Poulsen eller varför inte Chimenti får gärna snubbla in bollen i mål, helt oförtjänt. Bara vi vinner. Det är allt som spelar roll fram till sommaren.
