- -
Juventus - Genoa 3-2: Äntligen!
Det klassiska hatmötet slutade med att den gamla damen tog en blytung seger.
Alberto Zaccheroni inkasserade sin första trepoängare som Juventustränare. Det blev med andra ord tredje gången gillt, efter två raka kryssmatcher dessförinnan. En mycket fundamental seger för de svartvita i kampen om den åtråvärda fjärdeplatsen. Det var för första gången på väldigt länge som Juventusspelarna visade vilja, karaktär och kärlek. Det var dock vår konstnär, vår kapten, Alessandro Del Piero som framförallt visade vägen i alla hjärtans dag med sina två fullträffar. Grazie!
Startelvor
Juventus (3-4-1-2): Buffon; Zebina, Legrottaglie, Chiellini; Cáceres, Sissoko, Candreva, De Ceglie; Diego; Del Piero, Amauri
Genoa (4-3-3): Amelia; Papstathopoulos, Dainelli, Bocchetti, Rossi; Mesto, Zapater, Criscito; Suazo, Acquafresca, Sculli
Första halvlek
Matchen inleddes i ett något hyfsat tempo. Gästerna visade dock ingen pardon och inledningsvis så var det faktiskt de rödblåa som höll i taktpinne och åtminstone försökte spela fotboll. Redan efter fem spelade minuter så hade bortlaget exempelvis ordnat fram två hörnor och på topp oroade blixtsnabbe Suazo, som enligt rapporter fick chansen från start på grund av att Milanetto drog på sig en skada under uppvärmningen.
I den nionde matchminuten var Genoakapten Rossi ytterst nära att ge sitt lag ledningen i Turin. En utav Genoas bästa spelare (och som för övrigt stod för segermålet i den senaste matchen mot Chievo) avlossade ett tungt skott på halvvolley från distans. Världens bästa målvakt var en bit ifrån och turligt nog för Juventus så träffade bollen stolpen. Ett fint förarbete av Suazo dock, som dessförinnan hade haft lekstuga ute på högerkanten med Zebina, vilket senare ledde fram till just matchens hetaste målchans.
Efter femton spelade minuter skulle dock Juventus i sedvanlig ordning hamna i underläge och den här gången något välförtjänt. Mittfältaren Zapater slog fram en djupledspassning som hittade Acquafresca, som i sin tur (kanske något turligt) fick fram bollen till Rossi som den här gången hamnade i målprotokollet. Försvaret blev fullständigt utspelade och stor syndabock i det här fallet blev Chiellini, som först stöter fram alldeles för tidigt när Zapater har bollen och åker därefter på en rätt härlig tunnel, som sedan leder till 0-1-målet.
Juventus hade egentligen inget att komma med. Candreva agerade som spelregissör, Diego fick ingen människa att le på Stadio Olimpico, förutom de tillresta Genoasupportrarna och så var det långbollar på Amauri. Inom loppet av en minut (18e samt 19e) testade både Candreva och Diego utifrån och det utan lycka.
Det var dock Juventus som etablerade allt mer tryck allt eftersom, medan gästerna istället satsade på sylvassa kontringar med en viss Suazo längst framme. Med cirka tre minuter kvar utav den första halvleken så hittade uruguayanen Cáceres fram till Amauri (med ett härligt inlägg) och en väldig lång period av måltorka fick äntligen ett slut. Brasilianaren visade prov på styrka i luftrummet och nådde högst och nickade stenhårt in kvitteringen. En stor eloge till Cáceres som stod för ett otroligt fint förarbete ute på kanten. Mentalt var detta ett mycket viktigt mål för hela laget men framförallt för Amauri, hans första balja sedan 28e oktober(!).
Den andra halvleken startades i ett nästan rasande tempo och det var de svartvita som var otroligt hungriga. Några vassa målchanser skapades det dock aldrig, förutom ett par distansskott från bland annat Cáceres och Sissoko. Fem minuter in i den andra var greken Papastathopoulos tämligen nära att styra in 1-2 med bakhuvudet på en frispark, då Chiellini inte riktigt hängde med. Och dessförinnan fick Gigi Buffon sträcka på sig ordentligt när Criscito slog in ett lågt inlägg i den så kallade ”perfekta ytan” (mellan försvaret och målvakten). Sculli var framme och hög.
Efter 61 spelade minuter kom dock ledningsmålet för mesta mästarna och det var ett spektakulärt mål. Zebina drog på en offensiv räd, släppte bollen till Del Piero. Il capitano såg ut att förlora bollen till Criscito men genom ett gediget jobb lyckades konstnären behålla bollen och kunde därefter släppa till Diego. En genialisk klackpassning därefter från brasilianaren, fram till en framåtrusande Del Piero som kyligt gav sitt älskade Juventus ledningen, bakom en chanslös Amelia.
Dessvärre lyckades Juventus behålla ledningen i endast två ynka minuter. En alert målskytt i form av Rossi höll sig återigen framme och högg till. Det var Mesto som slog ”inlägget” (egentligen felträff) och vad som såg ut som att Gigi utan problem skulle plocka blev till en mardröm när superman tappade bollen, 2-2.
Juventus tog dock en mycket efterlängtad seger till slut, efter det att Marchisio (som stod för ett mycket piggt inhopp) slog en fin djupledsboll fram till Del Piero som revs ner av Papastathopoulos. Domare Mazzoleni pekade på straffpunkten. 22 252 människor på Stadio Olimpico fick se Alex kliva fram och göra 3-2 i den 78e matchminuten.
Det var dock en kontroversiell dömd straff som Del Piero fick med sig. Företeelsen var i och för sig hundraprocentig. Det var inte bara otroligt klumpigt, utan även väldigt avsiktligt av backen Papstathopoulos, när denne satte krokben på il capitano. Sett till reprisbilderna så såg det i alla fall ut som att situationen skedde precis utanför straffområdet.
* * *
Fino alla fine, forza Juventus!
