Diego är problemet
Juventus befinner sig i en osedvanligt djup och långvarig svacka. Enstaka jubelföreställningar hjälper inte, svackan tycks permanent och lär bestå minst säsongen ut. Vad är roten till problemen?
Vi känner alla till hur Juve gjorde en anmärkningsvärd comeback i Serie A och nådde under sina två första säsonger Champions League. Ranieri buggde snabbt ihop ett slagkraftigt lag, som var långt ifrån perfekt. Det fanns mycket att trimma, men det var en grund. Det gick inte att kräva mer.
När Juve mot slutet av förra våren hamnade i en svacka förstördes allt. Svackor får alla lag. Juve hade under Claudio Ranieri två-tre per säsong, men slutresultaten blev alltid godkända. Den sista svackan var det dock ingen som ville härda ut. Man sparkade Ranieri. Man var rädd att missa Champions League.
Där brast allt. Att Ranieri inte skulle vinna Champions League åt Juve kan vi alla vara rörande överens om. Frågan är ju om någon annan kommer göra det? Det är ju inte direkt sannolikt inom de närmaste åren.
Med panik i blocken valde klubbledningen Ciro Ferrara att leda laget till en garanterad plats i Champions League. Han utförde sitt uppdrag och fick senare äran att leda laget på riktigt. En vild chansning med tanke på Ferraras icke-existerande erfarenhet. Att vara assisterande förbundskapten (VM-guldvinnande sådan) kanske räcker för en klubb med lägre ambitioner och smalare budget. För Juventus innebar det en stor risk, garanterad inspirerat av Guardiola.
Jag vet inte hur Ranieris status var bland spelarna. Det kanske var ohållbart. Han hade ändå gjort bra ifrån sig och Juve var det gamla trevliga Juve igen. Jag är övertygad om att ledningen tog chansen att göra sig av med Ranieri när man fick den. Inte för lagets skull, utan för sina egna syftens skull.
Någon hade bestämt att Juve skulle värva Diego. Det var tydligen vad som behövdes. Att Juventus med enstaka undantag spelat 4-4-2 ända sedan 2004 då Capello anställdes och även dess förrinnan var oväsentligt. En profilvärvning skulle in, resten fick lösas efterhand.
Ranieri ville spela 4-4-2. Där finns inte plats för någon trequartista. Alltså måste Ranieri bort. Han stod i vägen för de storslagna planerna. Vi vet alla hur det gått. Juve värvade spelare för ett spelsystem, ett helt nytt sådant, och spelade med ett annat. För att sedan gå tillbaka till ursprungsplanen. Det är kaos.
Diego själv har inte varit någon hit men långt ifrån någon besvikselse. Han kommer bli framstående även Italien, med tiden. Det handlar inte om honom som spelare eller som person, det handlar om hur någon ansåg sig kunna sätta hela fotbollslaget Juventus på spel för företaget Juventus. Vem det är spelar ingen roll. Kanske är det hela styrelsen. Med tanke på hur mycket energi och pengar man lagt ner måste ju Diego spela. Allt annat får anpassas. Inte konstigt att det blir snedlastat.
Att det behövs en ny tränare i sommar råder inga tvivel om. Förhoppningsvis kan vi den här gången få någon som passar med klubbledningen och som man vill satsa långsiktigt på. Vi har redan skämt ut oss tillräckligt på tränarmarknaden. Och naturligtvis ska det vara någon som har en plan innehållandes en trequartista.
En annan liten förhoppning är ju att få in kompetent personal i ledningen. Jean-Claude Blanc får gärna se till att slutföra arenabygget. Där har han sett till att Juve ligger ljusår före sina konkurrenter i Italien. Alessio Secco gjorde sig bättre med ett papper till fjärdedomaren när det var dags för byte. Vad han går för som sportchef har jag ingen aning om, men om han är ansvarig för våra värvningar och försäljningar är det ju lätt att tycka att han ska ha lekt färdigt snart.
Blanc och Secco har fått ohyggligt med skit i forum och artiklar. Till och med i Euro Talk. Visst, de är ansvariga för Juventus utveckling men om man inte sitter vid samma bord som dem varje morgon har jag svårt att se hur man på allvar kan kritisera dem. Hur vet man vad de egentligen gör på jobbet? Hur kan man sitta och såga någon som man inte har en aning om vad han egentligen sysslar med, på riktigt? "Serie A:s sämsta sportchef". Det är ett uttalande som är omöjligt att backa upp utan att ha insiderinfo om alla sportchefer.
Det viktigaste är inte vilken tränare vi får, det viktiga är att han får rätt personal och rätt förutsättningar. År noll var inte 2006, år noll är 2010.
Diego är ju inte det riktiga problemet. Det är de som hämtat honom som är det. Det har de flesta förstått nu.
Jag inser naturligtvis det motsägelsefulla i att kritisera oinsatt kritik, och sedan göra detsamma själv. Därför vill jag poängtera att det här enbart är en teori. Jag vet inte ett dugg mer än någon annan.
