Florida - Washington2 - 4
Udinese – Juventus: 3-0 (1-0)
Ett håglöst Juventus inkasserade tredje raka bortaförlusten i ligan.
I och med Palermos tunga förlust i derbyt mot Catania hade Juventus chansen att komma upp på lika många poäng som tabellfyran (som i dagsläget har lika många poäng som Sampdoria, 51 p). Vinsten senast mot Bergamoklubben bådade dessutom relativt gott, framförallt med tanke på att det var en mycket viktig seger. Därmed var jag en av många(?) juventini som fick förhoppningar om att laget skulle lyckas plocka poäng mot Udinese. Istället blev den gamla damen förnedrade, den här gången med 3-0 och i ärlighetens namn finns det absolut inget som tyder på att vårt kära Juventus spelar i Europas finrum nästa säsong, tyvärr..
Startelvor
Udinese (4-4-2): Handanovic; Ferronetti, Zapata, Lukovic, Pasquale; Isla, Inler, Asamoah, Pepe; Sanchez, Di Natale
Juventus (4-4-2): Manninger; Zebina, Legrottaglie, Cannavaro, De Ceglie; Camoranesi, Sissoko, Felipe Melo, Marchisio; Amauri, Del Piero
Första halvlek
Det var ett aggresivt Juventus som ganska så omgående kopplade greppet om taktpinnen, detta trots Cannavaros minst sagt darriga inledning. Zebrorna från Turin ägde mycket boll utan att man för den delen lyckades skapa farliga målchanser. Del Piero försökte med en bicykleta, som tog på en Udineseförsvarare och resulterade i en hörna och Camoranesi drog iväg ett volleyskott som dessvärre hamnade i famnen hos Handanovic.
I den nione matchminuten skulle Juventus föga överraskande hamna i underläge. Lukovic(?) slog med yttersidan fram en mycket fin djupledspassning som skyttekungen Di Natale läckert tog ner bollen med högern och klippte till med vänstern. Skottet tog i virket och på returen stormade en påpasslig chilenare vid namnet Sanchez fram och gav sitt Udinese enkelt ledningen, 1-0. Chanslöst för stackars Manninger. Däremot kan man verkligen ifrågasätta De Ceglies agerande. Bedrövligt.
Trots det tidiga baklängesmålet så var det bortalaget som alltjämnt ägde mycket boll, medan Udinese var något tillbakadragna, speciellt efter 1-0-målet och riktade istället in på konstringsspel. Pepe, Sanchez och Di Natale var ständigt i rörelse och skapade stora problem.
Camoranesi försökte på nytt från distans, ett skott som Handanovic enkelt plockade. I den 26 minuten slog Del Piero en frispark, från drygt 23 meter. Återigen stod Udinesemålvakten iväg. X antal inlägg slogs även in i Udineses straffområde och precis som vanligt var inläggen antigen katastrofala eller var det så att löpningarna var horribla. Strax innan halvtid testade Pasquale lyckan med ett tungt skott utifrån, tack vare att ingen Juventusspelare satte press på bollhållaren. Inga större problem för Manninger dock.
Den andra förbannade halvleken genomfördes mästerligt av Udinese, som lät Juventus äga mycket boll och när chanserna dök upp slog man till med blixsnabba kontringar, som oftast blev riktigt, riktigt farliga. Och det var vad som hände när Di Natale snyggt serverade bollen fram till en springandes Sanchez som dock inte blev tvåmålskytt när han ställdes helt fri mot stackars Manninger, som inte kunde göra speciellt mycket när Pepe stänkte dit tvåan på returen. Var det möjligtvis så att De Ceglie upphävde offsiden när Di Natale slog passningen mellan Cannavaro och Legrottaglie? I så fall, bedrövligt De Ceglie. Återigen.
Efter Pepes mål hade jag faktiskt inga anteckningar alls kvar i mitt block, förutom merda med stora bokstäver. Och just det ordet symboliserade resten av matchen utifrån en juventinos synvinkel. Jag orkade helt enkelt inte bry mig längre. Juventus skapade ett par halvfarliga målchanser, bland annat Melo med ett farligt skott utanför straffområdet. Jag minns dessutom att Marchisio borde ha gjort ett mål. Helt ren vid den bortre stolpen och han lyckades inte ens träffa målet. Fint förarbete av Zebina dock.
Vid slutet av matchen spelade hemmalaget ut Juventus efter noter och det hela krönte man ett vackert mål, signerat av Di Natale. Ett välförtjänt mål. Det gick alldeles för fort för ett förbaskat segt försvar. Förnedringen blev total när Udinese på tilläggstid, i sex minuter (till stor del på grund av problem med målnätet) rullade ut ett gäng vilsna, högavlönade, "fotbollsspelare". Det var smärtsamt att skåda det hela och publiken på Friuli njöt naturligtvis och vid varje passning applåderades det frekvent. Jag ville bara gråta.
* *
Mörker, mörker och återigen mörker. Det finns ingenting som är positivt med Juventus idag. Allt känns så fruktansvärt hopplöst. Sex matcher kvar..
Fino alla fine, forza Juventus!
