Avklädning..
Den åttonde februari 2004 kommer jag sent att glömma, Juventus åkte på sin största förlust på ÅTTA (!) år, då blev det samma siffror, även detta mot ett Romlag, Lazio.
Jag brukar sova dåligt inför mötena mot Romlagen, dels för att Juventus alltid har svårt för dem, och dels för att det alltid blir riktiga nagelbitare. Svårt blev det den här gången också, men ingen nagelbitare.
Den åttonde februari 2004 kommer jag sent att glömma, Juventus åkte på sin största förlust på ÅTTA (!) år, då blev det samma siffror, även detta mot ett Romlag, Lazio.
Aftonbladet var som vanligt ute och cyklade.
Ingenting var bra, Roma förnedrade ett Juventus som såg lika taggade ut som ett gäng svenska pensionärer under en guidad tur på T-centralen. Ett par minuter innan avspark kom nyheten att Di Vaio skulle starta, vilket till en början kändes bra, men var någonstans var Del Piero? De första uppgifterna sa att han vägrade sitta på bänken, sedan kom det fram att han nog ådragit sig en liten skada. I efterhand kan vi i alla fall konstatera att Del Piero inte hade förändrat utgången i den här matchen, men han hade säkerligen varit mer nyttig än Di Vaio.
Redan i matchinledningen såg Juventus ut som ett slaget lag, visserligen skapade Camoranesi matchens första målchans när han kom runt på kanten och slog bollen snett bakåt till Conte, som dock såg överraskad ut och inte direkt intresserad av att skjuta, vilket han inte gjorde heller.
Istället tog Roma ledningen en stund senare. Tacchinardi rensade undan en hörna, trodde han, Dacourt sköt med vänster, rätt på Tacchinardi som dock var hygglig att spela tillbaka bollen så att Dacourt kunde skjuta med sin bästa fot. Den gången gjorde Dacourt inget misstag, skottet var grymt bra placerat vid Buffons vänstra stolpe. Ska man vara petig kan man kanske argumentera för att Panucci stod i offsideposition, i bollbanan, men det spelar mindre roll.
Minuten senare borde Totti ha gjort 2-0, skottet var åtminstone värt ett bättre öde. Han tog ner bollen på bröstet, Montero hade släppt behörigt avstånd men det fantastiska volleyskottet lyckades inte leta sig ner under ribban. Ett konstverk, som kunde ha blivit ett klassiskt mål.
Den första halvleken var inte helt bedrövlig, Juve visade vissa tendenser och dominerade bollinnehavet stort. Dock utan att vaska fram några chanser av värde, avsluten, när de väl kom, blockerades eller gick över målet. På andra sidan planen verkade Montero fast besluten att ge Roma så många målchanser som möjligt, han bjöd dem på en rad farliga frisparkar, och när inte det hjälpte frispelade han Romaspelare.
Zambrotta bjöd som vanligt på ett par läckra nummer på kanten, men ingen fanns i mitten för att förvalta hans inlägg. Di Vaio var osynlig, han vaskade fram en chans, och i samma moment skadade hans sin fot, Chivus klockrena brytning träffade även Di Vaios ankel.
Som sagt, det var ingen katastrof i första halvlek, men alltför många var för osynliga för att det skulle vara på tal att vända matchen. Jag satt och hoppades att Lippi hade skällt ut killarna ordentligt i pausen, och att ett nytt lag skulle komma ut på planen i den andra. Jag hade fel.
Även om Juventus hade merparten av bollinnehavet även i inledningen av andra, var det inte mycket att hurra för. Conte och Tacchinardi lyckades inte få fram bollarna till anfallarna som var hårt markerade, och när de inte hittar lätta passningar fram blir de handikappade, för ingen av dem kan göra något själv med bollen.
När Juventus i alla fall trummade igång lite, förstörde Montero allting. Roma anföll med två man, Juventusförsvaret var samlat runt Cassano och Totti. Romanfallarna nickade bollen mellan varandra, innan Totti slog en stickare till Cassano, Montero var sen in och fällde Cassano, straffen var solklar och Montero borde ha fått gult kort redan där.
Buffon såg hemskt taggad ut, lite på att han ville ta straffen. Totti kände nog det på sig för han slog den farligt nära stolpen, den tog till och med i stolpen, hade den gått en decimeter längre in hade Buffon varit där med fingrarna. Målet var ett faktum, Buffon och Juve var besegrade, faktumet blev än tydligare när Montero behagade sparka omkull Totti bakifrån ett par minuter senare. Hans tionde röda kort var ett faktum, undrar om han får en stjärna på tröjan för den meriten
Sedan var det dags för Cassano, som för övrigt blev utburen på bår två gånger i den första halvleken, att ta över showen. Han gjorde såväl 3-0 som 4-0 inför en extatisk hemmapublik. 4-0 var riktigt läckert, då han språngnickade in bollen bakom Buffon efter att Legrottaglie släppt sin markering för att hjälpa en redan överspelad Zambrotta på vänsterkanten, något som han ABSOLUT inte får göra.
Juventus skapade ingenting av värde, oja, Trezeguet brände en straff genom att skjuta den rätt på Pelizzoli, och Miccoli hade en bra frispark, annars inget.
Resultatet är skamligt, det är bara Inter som förlorar med sådana siffror, inte Juventus. Men allt är uppenbarligen inte som det ska vara i Turin för tillfället. Juve har redan nu släppt in nästan lika många mål som på hela den förra säsongen. Juventus ser i dagsläget inte ut att vara ett lag, det ser ut som elva vilsna själar springandes planlöst efter bollen. Borta är den lagmaskin som mosade allt och alla under den förra säsongen. Formsvackor är visserligen naturliga, men gårdagens var ett bottennapp utan motstycke. Det som stör mig riktigt mycket är att Roma, om man bortser från resultatet, inte gjorde någon stormatch. De bjöd inte på glimrande passningsspel, de rullade inte ut Juventus och fick dem att jaga boll. De utnyttjade bara bristerna i ett fallet korthus.
Personligen tror jag att det till viss del beror på att vissa spelare är lite mätta, jag misstänker att vi kommer att få se ett annat Juve i Champions League. Nedved och Thuram börjar komma till åren, och de är båda otroligt viktiga, de har vunnit allt utom CL. Detsamma gäller de flesta andra i dagens startelva, de har vunnit ligan femtielva gånger och då är det nog inte lika spännande längre, men det ursäktar ingenting, jag är faktiskt otroligt besviken, med all rätt.
Lippi har dock mitt förtroende, han vet fortfarande bäst. Härnäst väntar Inter på San Siro, kan vi få en vändning a´la Inter redan då, och ta oss till säsongens första final, eller reduceras våra förhoppningar om titlar till en redan då? Ligan är i det närmaste körd redan nu, vi har svåra bortamatcher mot Inter, Bologna och Udinese kvar, dessutom känns det inte alls säkert att Juve tar poäng mot Milan och Lazio på hemmaplan. Om inte Milan tappar poäng i de närmaste omgångarna, måste koncentrationen skifta till CL, Roma är faktiskt trots helgens förlust bara tre poäng bort, det är ingenting.
Nu tar vi nya tag!
